En av de allra viktigaste förutsättningar för fortsatta möjligheter att leva på jordklotet är den biologiska mångfalden.
Både klimatet och andra miljöfaktorer kräver en minimering av utsläpp, bland annat i samband med transport. Detta behöver göras genom en minskning av antalet resor (speciellt onödiga resor, såsom många affärsresor) kombinerad med en övergång till mera hållbara energikällor och energisnåla färdsätt.
För resor under långa avstånd är eltåg förhållandevis energisnålt under förutsättning att elens källa är miljömässigt godtagbar. För att främja övergången till eltåg behövs en fungerande infrastruktur. I väntan på elektrifiering kan vätgasdrift övervägas, till exempel på Inlandsbanan.
Med detta i åtanke är byggandet av Norrbotniabanan mellan Umeå och Luleå välkommet om det genomförs på ett miljömässigt godtagbart sätt och om banan förbinds smidigt med det nuvarande järnvägsnätet. Några saker att tänka på (från Umeå till Luleå) är:
• Delar av banan mellan Umeå Östra och Umeå Central är enkelspåriga och riskerar att bli en flaskhals. För att på ett smidigt sätt förbinda den nuvarande Botniabanan med Norrbotniabanan bör en förbifart öster om staden övervägas, så att Sävar förbinds direkt med både Holmsundsbanan och den nuvarande Botniabanan i höjd med Bergsboda utan omväg via staden Umeå. Eftersom naturen vid och öster om Grössjön är väldigt känslig bör delar av denna bandel övervägas i tunnel.
• I Skellefteå bör en tvåbrolösning övervägas för att skapa en smidig förbindelse mellan Norrbotniabanan och Skelleftehamn utan överflödig trafik inne i staden.
• I Piteå behövs en smidig förbindelse med den nuvarande godsbanan i Munksund.
• I Luleå bör en tunnel övervägas under älven i höjd med Svartöstan, så att störningar av miljön och fartygstrafiken minimeras.
• Från Luleå behöver Norrbotniabanan förbindas med Haparandabanan via Rutvik, Råneå och Töre.
För att minska bilismen och underlätta persontrafiken behöver det planeras för tillräckligt många regionaltågstationer längs med Norrbotniabanan, åtminstone i Sävar, Robertsfors, Bureå, Kåge, Byske, Norrfjärden, Rosvik, Antnäs/Alvik, Bergnäset, Rutvik, Råneå och Töre. Även till industriområdet i Sävar bör en järnväg byggas.
Om inte dessa åtgärder övervägs finns det en risk att banan inte kan utnyttjas optimalt och att övergången från bil- till järnvägstrafik försvåras, med de miljökonsekvenser detta skulle innebära.