Vi tar det från början, eller rättare sagt från slutet. Och börjar med Hybrits anläggning på Svartön, en viktig del av den gröna omställningen, som berör hela landet. Den hade inte legat där idag, om inte engelsmännen hade anlagt malmhamnen på Svartön på 1880-talet. Och börjat bygga malmbanan upp mot malmfälten därifrån. Det här har varit helt avgörande för Luleås utveckling under 1900-talet. Den hade kunnat placerats i Töre, som var ett alternativ. Tänk er Luleå utan järnverket och malmhamnen…
NU tar vi det från början.
Kapitel 1:
Att malmhamnen och malmbanan anlades, innebar massor av arbetstillfällen. Människor från hela landet sökte sig hit för att arbeta. Runt sekelskiftet 1900, fanns tex ca 1 000 arbetstillfällen på tre öar utanför Luleå. På Svartön fanns malmhamnen och malmföräldlingsverket. På Stensborg och Altappen, fanns sågverk. På 1890-talet började malmhamnsarbetare bygga egna små, enkla hus i närheten av malmhamnen. Samhället Svartöstan började växa fram.
Kapitel 2:
På 1940-talet började NJA (senare SSAB) byggas på Svartön, pga närheten till malmhamnen. Väldigt praktiskt. Nu ökade arbetstillfällena i Luleå igen- stort. Folk från hela Norrbotten flyttade till Luleå och började arbeta på NJA. Och nu byggdes generation två av arbetarbostäder i Svartöstan, Järnets hyreshus. Med världens lyx = två rum och kök, badrum och kylskåp. (Stor skillnad mot ett rum med kök och brunn på gården). Det är de husen mediainslagen handlar om. Många av dem är rivna, några är renoverade. Husen på Sandgatan är de enda som är kvar i orginalskick. Och bör självklart bevaras.
De historiska värdena på Svartön.
År 1990 blev Svartöstaden utsett till riksintresse pga sin kulturmiljö.
År 2000 blev ”Det teknologiska megasystemet” utsett till ett av Sveriges tio viktigaste industriminnen. (Tack professor Staffan Hansson Luleå tekniska universitet).
Det består av malmbanan, malmhamnarna (Svartön och Narvik), järnmalmsgruvorna (Malmberget och Kiruna), Bodens fästning som byggdes för att försvara systemet. Och Porjus kraftstation som byggdes för att elektrifiera det.
I Riksantikvarieämbetets uppräkning av Sveriges tio viktigaste industriminnen står:
”Det teknologiska megasystemet i Norrbotten – Systemet och dess delar”.
Gamla malmhamnen på Svartön, klassas alltså som del i detta. Men idag finns inget, som visar Luleåbor, norrbottningar eller turister, hamnens mycket intressanta historia. Eller hur enormt viktig den var, för Luleå, Norrbotten, Sverige och Europa. Det borde naturligtvis finnas! Först till exempel i form av intresseväckande informationsskyltar. På sikt borde ett malmhamnsmuseum vara en självklarhet. Gärna i det enda hus som finns kvar, det vackra tegelhuset, en gång elektriska verkstan. Sen skulle det sitta väldigt bra om Luleå kommun anställde en kommunantikvarie igen, som kunde ta tag i detta.
Luleås historia är mer än Hägnan (bondesamhället). Men, var kan man ta del av stans mycket intressanta och riksviktiga 1900-tals historia idag?