I Norrbottens-kuriren skriver två av Norrbottens privatpraktiserande tandläkare en debattartikel med den anmärkningsvärda rubriken ”Inget annat än rent lögn och förtal”. Det hör till ovanligheten att i anonyma insändare – från början saknade artikeln avsändare – (ett beklagligt tekniskt problem i redaktionens system, reds. anm.) anklaga namngivna personer för brottsliga handlingar. Förtal är ett brott med avsevärda påföljder som bekant.
Efter en tids publicering försågs debattartikeln med avsändare. Då tyckte jag den blev värd att kommentera.
Om jag låter övertonerna i rubriken stå för avsändarna, så kan jag kommentera det som uppenbarligen orsakat upprördheten. En krönika som jag skrivit i Folktandvårdens interna nyhetsbrev ”Ilningen”. Det skrev jag efter att jag besökt den så kallade Odontologiska riksstämman i Stockholm.
Jag har arbetat mer än 40 år i tandvården och har vänner inom både privat och offentlig tandvård. Både lokalt i Norrbotten och i övriga Sverige. Det mina tandvårskollegor som är verksamma i Stockholm berättade för mig, och som också var tydligt på utställningen Swedental, gjorde mig frustrerad och upprörd. Detta mot bakgrund av att flera av Norrbottens kommuner inte har en tandvård över huvud taget!
I skarp kontrast mot detta sker följande i våra storstäders citykärnor:
Fullt tandfriska människor kallas till tandvårdsundersökningar flera gånger per år (helt i onödan).
Människor med obefintliga tandvårdsbehov får sina tänder blekta några gånger årligen.
Botox-injektioner för skapande av fylliga läppar har blivit ett allt vanligare komplement hos tandläkare när andra vårdbehov inte är aktuella.
Ställ detta mot den situation en vuxen Övertorneåbo har när denne får ett behov av tandvård.
Allt ovan beror på att det finns ett överskott av tandvårdsresurser i våra största städer och när patienterna tryter måste man skapa det jag föredrar att kalla ”hitte-på-tandvård”.
Även mina bekanta och privat verksamma kollegor från Stockholm tyckte att ”nu verkar all vårdetik ha fått lämna för pengarnas skull”.(Citat från Stockholmskollega).
Detta överbehandlingsfenomen har också uppmärksammats av regeringens pågående tandvårdsutredning ”En jämlik tandvård” som kommer med sitt betänkande i mars 2020. Återstår att se vad de föreslår för att möta detta.
Personligen har jag svårt att se de enorma skillnader som uppstår mellan storstad och glesbygd när det gäller tillgången på tandvårdsresurser. Att dessutom se denna skillnad upprätthållas med kraftigt konstruerade medel är särskilt provocerande.
Därav min krönika som avhandlade storstädernas situation. Det framgår med tydlighet om man läser hela krönikan. Så någon ”avbön” har det aldrig handlat om. Möjligen en uppmaning att läsa allt som skrivits.
När det gäller Norrbottens tandvårdssituation så råder det ingen patientbrist i Norrbotten. Alla som arbetar med tandvård, såväl privata som offentliga har ”händerna fulla” och därför slipper vi de flest av de avarter som förekommer i Stockholms och Göteborgs innerstäder. Vi behöver verkligen både den privata och offentliga tandvården. Jag instämmer fullständigt i den delen av debattartikeln. Den privata tandvården som helhet, och särskilt i vårt län gör en fantastisk insats med beaktande av god tandvårdsetik. Men det var inte det krönikan handlade om.
Tomas Josefsson
Divisionschef
Folktandvården Norrbotten