Det har i media (Piteå-Tidningen den 29 november) framkommit att folktandvårdens divisionschef Tomas Josefsson baktalat den privata tandvården i interna fora, där han beskriver såväl patienter som privata tandläkare i nedsättande ordalag. Han beskriver patienterna som att ”de är talföra, har pengar, är lättbehandlade” och påstår att privata vårdgivare ”älskar att jobba med denna lukrativa grupp” och de ägnar sig åt ”hittepå-tandvård”.
I ett försök att distansera sig från sitt klavertramp försöker Tomas Josefsson släta över sitt uttalande, men gör inte det hela bättre, då han menar att han inte syftade på den privata tandvården i Norrbotten, utan endast den i Stockholm.
Tomas Josefssons påståenden är inte bara kränkande, nedsättande och fördomsfulla, utan framförallt direkt felaktiga. Faktum är att tandvården i Sverige inte skulle fungera utan privata tandläkare. 98 procent av Sveriges befolkning bor i en kommun där det finns minst en privat tandläkarmottagning.
Den privata tandvården behandlar också majoriteten av vuxenpatienterna. Drygt 60 procent av alla vuxna går till en privat tandläkare. I gruppen 80-84 år, där patienterna normalt är mer vårdkrävande än genomsnittet, har hela 80 procent valt en privat tandläkare. Den privata tandvården utför också cirka 75 procent av alla protetiska åtgärder.
Att utifrån allt detta hävda att den privata tandvården ägnar sig åt hittepå-tandvård” är inte annat än ren lögn och förtal, som i bästa fall bygger på ren och skär okunnighet. Tvärtom är det så att den privata tandvården tar ett stort samhällsansvar.
Privattandläkarna är väl medvetna om de utmaningar och den brist på resurser som finns inom tandvården, inte minst i delar av Norrbotten. Men en sak är säker och det är att en polarisering mellan folktandvården och den privata tandvården som är byggd på vanföreställningar inte kommer att lösa tandvårdens resursproblem. För att lösa patienternas behov av tandvården behövs hela tandvårdens resurser.