Efter att ha blivit utbränd för dryga tio år sedan trodde Christer Sehlin att han aldrig mer skulle hamna i den situationen igen. Men i höstas befann han sig just där.
Vi sätter oss ner vid matbordet hemma i villan på Mjölkudden där Christer Sehlin bor med sin fru Camilla och deras två barn. Utsikten ner mot den isbelagda viken är magnifik. Eftermiddagssolen håller på att gå ner borta på andra sidan viken där det innan branden 2016 stod två så kallade tyskmagasin.
Intervjun är inbokad sedan en tid tillbaka. Luleå Baskets klubbdirektör var tydlig med sin önskan, han vill verkligen berätta om sin resa.
– Det kan låta konstigt, men jag brinner verkligen för det här ämnet. Eftersom jag varit inne i det här själv och vet hur dåligt man kan må så vill jag att ingen människa kommer i närheten av det här över huvud taget. Jag vill absolut inte att någon ska hamna i den här situationen och det är alldeles, alldeles för många som gör det i dagsläget, säger Christer Sehlin.
Det var i början av november som nyheten briserade. Christer Sehlin sjukskrev sig på obestämd tid. Anledningen var utbrändhet.
För att förstå varför det drastiska beslutet togs, behöver vi dock backa bandet ännu längre tillbaka till när det smällde till första gången för Sehlin. Det var för ungefär elva år sedan när han befann sig nere på kontinenten för att möta våren.
– Jag förstod inte riktigt vad som hände. Jag var med några kompisar i Prag och hade jättetrevligt. Men så en morgon där vaknade jag upp och det var som att jag hade en jättekonstig baksmälla. Jag hade ont i magen och kunde inte äta, men jag tänkte att det skulle gå över, säger han.
Men känslan försvann inte, inte ens när han hade kommit hem till Luleå efter resan. Magen fortsatte att spöka och under tre månaders tid trodde han att det handlade om någon slags fysisk sjukdom. Han fortsatte att jobba på sitt dåvarande arbete med sikte på att få vila upp sig där det blev semester den sommaren.
– Men det enda jag gjorde den sommaren var att gå och kolla upp vad jag hade för sjukdomar för det var alltid något som hände i kroppen. Jag har nu i efterhand förstått att jag hade haft ett för högt tempo under för lång tid, så min kropp hade helt enkelt börjat stänga av funktioner, säger Sehlin.
Hur visade det sig?
– Jag fick problem med sömnen, jag hade höjd hjärtfrekvens hela tiden så det inte gick att träna.
Efter otaliga besök inom vården fick han till slut beskedet: Utmattning.
– Då mådde jag riktigt dåligt.
Trots att en mängd varningsflaggor så gick det så långt att han gick in i väggen ordentligt. För när väl sjukskrivningen blev ett faktum kom andra symptom som ett brev på posten.
– Då gick jag in i en depression också och då det blev riktigt mörkt, säger han och tystnar eftertänksamt.
Kan du sätta ord på vad det var för tankar som snurrade då?
– Du mår så dåligt som du någonsin kan tänka dig att må, både psykiskt och fysiskt. Dessutom så tror man att det kommer vara konstant så resten av ditt liv. Du ser egentligen inget hopp och känner ingen glädje för någonting.
Christer Sehlin blickar ut genom vardagsrumsfönstret.
– Det är jättekonstigt utifrån den personlighet som man har. Att den skiftar och att hela livet blir så mörkt. Så det var jättejobbigt då. Och det vill jag ju som aldrig någonsin hamna i igen.
Problemet för mig är att jag har ännu högre krav på mig själv.
Christer Sehlin
Men det var precis till just den mörka avgrunden han var på väg tillbaka till i höstas.
Han kan inte sätta fingret på en specifik händelse som blev trigger den här gången. Men han hade mer än gärna sett en konkret orsak.
– Jag fick ingen varningssignal och det är frustrerande att inte förstå och få ett svar, det är väldigt jobbigt.
Men när han tittar bakåt ser han ett mönster. I och med pandemins intåg skars det i kostnader för att klubbens skulle överleva. Bland annat gick de från fyra till tre i personalstyrka på kontoret.
När väl pandemin var över tog Sehlin ett beslut han skulle komma att få ångra.
– Nu i efterhand valde jag fel prioriteringar. Normalt har vi alltid prioriterat att bygga upp organisationen för att sedan bygga spelartruppen. Men nu valde jag att prioritera spelartrupp och coachstab i första hand, för vi måste ta oss ut i Europa.
Organisationen kom helt enkelt i andra hand.
– Jag tänkte att vi bara får mäkta med det, och det var ett feltänk. Det fungerade en dryg säsong men det blev övermäktigt till slut. Ambitionsnivån är ju att hela tiden ta nästa steg, även om vi vunnit SM-guld, och det kräver resurser.
Du mår så dåligt som du någonsin kan tänka dig att må, både psykiskt och fysiskt.
Christer Sehlin
I och med att ambitionsnivån är att Luleå Basket ska vara den förening som är i spets i Sverige gällande förutsättningar för damidrott på elitnivå gick Sehlin in i kaklet, bokstavligt talat, för att nå dit.
– Jag har inga problem med höga krav från styrelse, fans eller media. Det ingår i jobbet. Problemet för mig är att jag har ännu högre krav på mig själv. Jag vill prestera hela tiden samtidigt som jag är omtänksam, jag bryr mig om andra.
Sehlin, som fyllde 50 år i april förra året, tog på sig en allt större arbetsbörda. Det i kombination med det personlighetsdrag som Sehlin har, ledde honom ner mot avgrunden igen.
– Jag har i ryggmärgen att säga ja till saker. Och den här kombinationen av att ha ett jobb där jag kan jobba hur mycket som helst utan att någon ser och är den jag är, det blev en "perfect storm" för att bli utmattad, säger Sehlin.
50-årige Sehlin väljer att vara helt öppen och berätta om utbrändheten. I och med det hoppas han kunna hjälpa någon annan människa som är i en liknande situation att söka hjälp.
Mitt i stormen hade han nämligen valt bort sig själv.
– Jag prioriterade bort återhämtningen. Som är det absolut viktigaste. Det är det som är det farliga i det här. För när du inte skapar återhämtning, då kommer det få konsekvenser i och med att det blir konstant stress. Kroppen börjar säga ifrån och stänger ner.
Efter att SM-guldet säkrades i våras blev det att jobba på högvarv för klubbdirektören. Det blev stora förändringar i spelartruppen, där bland annat samtliga importer skulle ersättas, Luleå Basket bytte ordförande, ett nytt ekonomisystem infördes på kontoret och samtidigt som avtal med nya och befintliga samarbetspartners skulle säkerställas.
– Det blev höga stressnivåer från start på jobbet samtidigt som det hände mycket i privatlivet också, säger klubbdirektören.
Han hamnade i ond spiral.
– Jag började ta allt som hände i Luleå Basket på ett negativt sätt. Jag vet hur mycket vi försöker göra bra saker men nu hamnade jag i en situation att även om jag gjorde 99 saker bra men den hundrade dåligt, då var det den grejen jag gick runt och ältade och oroade mig för. Jag tog det personligt och det sårade mig, säger han och fortsätter:
– Jag var inne i en slags negativ snurra av oro som jag inte tog mig ur. Det blev hjärnspöken.
Trots historiken var han nu där igen.
– Jag har alltid haft i tanken att jag aldrig någonsin ska hamna där igen. Men jag hade långsamt, långsamt vridit upp volymen (arbetsbördan) så att det blev ett normalläge, utan att jag förstod det. Jag började få sämre sömn, blev mer lättirriterad och fick sämre prioriteringsförmåga. Man blir tyvärr lite dum i skallen.
Christer Sehlin.
Efter att han tagit sig igenom september och oktober vaknade Sehlin upp en dag i november. Allt var inte som skulle.
– Jag vaknade med en obehagskänsla, en känsla jag kände igen sedan förra gången. Det var ångest och oro, säger han.
Två möten var inbokade på förmiddagen.
– Jag sitter där på mötet och kände att jag kanske borde berätta att jag inte klarar av det här, men jag härdade ut. Jag jobbade även nästa dag och det kändes ändå okej.
Men på kvällen kom orostankarna och ångesten igen. Dagen efter skulle han följa med laget ner till Södertälje för spel i premiären.
Då klev frun Camilla in i handlingen och pratade klartext: "Du får inte åka!"
– Då fattade jag, jag behövde stanna upp. Jag tog ut en semestervecka och tänkte att det kanske skulle bli bra igen, men det blev inte det. Då ringde jag vår ordförande (Helena Eriksson) och sa att jag måste sjukskriva mig.
Om inte fru Camilla hade agerat så bestämt och dragit i handbromsen är risken stor att Christer fortsatt att köra på. Nu hann han dock inte falla lika djupt som första gången.
– Jag är otroligt tacksam gentemot min fru och hennes stöd som hon har varit under hela den här tiden och förra gången också. Utan det hade det inte funkat. Det är viktigt att ha det där stödet från familj och vänner för man är väldigt skör som människa, säger han och fortsätter:
– Första gången kunde jag inte ens vara med mina barn och det var en otrolig sorg när de var så små, säger han.
Sehlin har försökt vara öppen för allt och alla, även sina barn, om hans problematik.
– Jag har varit tydlig och sagt att jag jobbat för mycket och sjukskrivit mig för att vila upp mig. Men sedan förstår de kanske inte vidden av det hela, de går i årskurs 5 och 8.
Jag är otroligt tacksam gentemot min fru.
Christer Sehlin
Han menar att stödet han fått har hjälpt honom att komma tillbaka till ett normalmående snabbare den här gången. Sehlin var tillbaka på jobbet för tre veckor sedan på 25 procent. Under veckan som gått har han trappat upp till halvtid.
– Jag är jättetacksam för alla som har hört av sig och visat förståelse och att de bryr sig. Förutom från familjen har jag fått stöd från arbetsgivaren, kollegor, vänner, andra föreningar och från sådan som jag inte ens känner. Det är jätteviktigt, speciellt i det inledande skeendet, säger han.
Öppenhet är nyckeln till tillfrisknande. Han tror dock att många män där ute som hamnar i liknande situation som han själv har upplevt, väljer att isolera sig med skuld- och skamkänslor.
– Det tror jag definitivt. Det är ju fler kvinnor som blir utbrända än män, men jag tror tyvärr att männen generellt sett är dåliga på att prata om det.
I och med att han nu vågar vara öppen om det hoppas han kunna hjälpa andra att ta steget till att söka vård. För att ensam kunna lösa det, det är inte helt enkelt.
– Första gången fattade jag ju inte att jag hamnat där och det är det som är så utmanande och hemskt med den här sjukdomen. Det är så få som vet hur man ska agera, säger Christer Sehlin.
Christer Sehlin har under sin tid som klubbdirektör vunnit fem SM-guld.
