Johan Fransson
Det är snart tre år sedan Johan Fransson, 39, skadade sig allvarligt en sommardag i juli när han kraschade med sin motorcykel och landade på nacken.
När han vaknade upp på sjukhuset hade han ingen känsel i armar eller ben.
Efter det följde en lång kamp med både fysiska hinder och mentala utmaningar.
Känseln kom tillbaka.
Men det gjorde aldrig hockeykarriären.
– Jag hade nog varit en sån där gubbe som lirat till jag var 44. Jag hade fortfarande planer på att spela utomlands efter kontraktet med Leksand. Det känns jättetråkigt att inte sluta på sina egna premisser, säger han och fortsätter:
– Jag har alltid varit en sådan människa som lever i nuet och hade inte tänkt så mycket på livet efter karriären. Jag brukar säga att jag lever som jag spelade.
Hur mår du i dag?
– Det är småsegt emellanåt, säger han och tystnar en stund.
– Jag har lärt mig mycket om livet. Jag har varit med om mycket sista åren, både jag och familjen. Första året var jag helt off från omvärlden. Livet togs bort från mig på 30 sekunder. Inte bara hockeyn, utan jag var väldigt aktiv med allt annat också och gjorde roliga saker. Det blev som att mattan drogs bort under mina fötter. Från allting. Helt plötsligt kunde jag inte göra ett jävla skit. Under det året så vilade jag nog för resten av mitt liv.
Jag har sämre nätter ibland men jag blir inte upprörd över det längre.
Johan Fransson
Han berättar att han anpassat sig. Han måste lyssna på kroppens signaler och ta en gubbvila, som han själv beskriver det, då och då.
– Jag brukar tänka att jag gör det som jag tycker är kul och det blir som det blir. Jag har lärt mig leva med det, men det är lite halvsegt ibland, säger den förre Luleåbacken.
Smärtan är påtaglig dagligen.
– Det är tröttsamt att gå runt och ha ont hela tiden. Jag känner alltid av det, men jag är så van nu. Jag har sämre nätter ibland men jag blir inte upprörd över det längre.
Det låter som att du är på en bättre plats i livet nu?
– Jo, det tycker jag. Jag har en fin familj som jag älskar och vänner. Det är kul som fan att ha fått ett mål med livet igen, säger han och syftar på sin nystartade tränarkarriär.
Den gångna säsongen var han huvudtränare för Falu IF:s damlag i division 1 som var med i kvalet till SDHL.
– Det var frugan som pushade mig att gå tränarutbildningar efter olyckan, men jag var helt ärligt inte så sugen på det. Jag hade hållit på med hockey hela livet och tänkte varför ska jag? Men så hamnade jag i det och kände tidigt hur roligt det var att vara med som ledare. Jag brinner för hockeyn, att utveckla folk, och den här säsongen har varit fantastisk, säger Kalixsonen.
Efter olyckan hade Johan Fransson svårt att hitta något han brinner för. Han beskriver det som den jobbigaste delen under sin väg tillbaka.
– Jag har alltid haft mål sedan jag var liten. Då ville jag bli hockeyproffs och under karriären har jag hela tiden velat framåt, men helt plötsligt hade jag inga mål. Jag visste inte ett skit vad jag skulle eller kunde göra. Det känns väldigt kul att jag blivit så driven igen, säger Fransson och fortsätter:
– Tränaryrket är ett så brett ämne, jag menar man skulle kunna stå och prata med "Bulan" om samma sak i 30 år. Det finns så väldigt mycket att ta in och utveckla. Jag har som mål att någon gång hamna i Schweiz. Jag är väldigt ödmjuk inför uppgiften, men man måste börja någonstans och jobba sig uppåt. Drömma.
Som spelare gjorde han flera säsonger i Schweiz för tre olika klubbar. Det blev totalt 229 matcher i den välbetalda ligan och han beskriver landet som fantastiskt på flera sätt.
– Det är en drömtillvaro. Dels tycker jag hockeyn är så himla rolig där borta. Framför allt om man jämför man med SHL-hockeyn som är brutalt jävla tråkig.
Jaså, du tycker det?
– Ja fan vad tråkig den är – usch. Nu är det roligare när det är slutspel och det händer lite grejer, det är tacklingar och känslor, men under säsongen är det så tråkigt att man blir mörkrädd.
Har lagen blivit för defensiva?
– Ja, jag tycker det helt ärligt. Jag ser en del matcher och tycker det finns så många bra spelare där ute, men det blir inte mycket målchanser och det är så uppstyrt och defensivt. Jag förstår att man vill vinna matchen, men jämför man med schweiziska ligan är det som natt och dag. Den är fantastik rolig. SHL är en bra liga med bra spelare, men jag tycker för det mesta att den är på väg åt fel håll. Det är skönt att få säga det till någon för jag tycker verkligen det.
Vad behöver hända enligt dig?
– Jag tycker att det måste börja tillåtas känslor och tacklingar. Jag blir halvt upprörd när jag pratar om det för man ser så stor skillnad i slutspelsmatcher när det äntligen tillåts mer. Det ska alltid vara hög nivå och kul för publiken att se. Jag förstår de som sitter hemma och ser för de kan byta kanal och match. Hade jag fått välja hade jag gjort mindre rinkar i Sverige. Det hade blivit totalt annorlunda. Jag tycker något måste hända för ligan kan bli betydligt roligare.
Jag hade gärna suttit med och ändrat regelboken
Johan Fransson
Johan Fransson kommer in på disciplinnämnden i SHL och han blir än mer upprörd.
Totalt stängdes 29 spelare av under den gångna grundserien och han är kritisk till många av besluten.
– Jag tycker det är skrämmande dåligt. Man ska 100 procent bli avstängd om man gör något fult, men jag tycker att det måste gå tillbaka till att man har ett eget ansvar när man har pucken. Det bara måste vara så. Jag tycker synd om folk som blir avstängda för att axeln råkar träffa huvudet. Man måste vara redo för en smäll. Det är alldeles, alldeles för mycket avstängningar som jag tycker är helt jävla horribla, som den som blir avstängd inte kan göra något åt för att han är starkare eller råkar träffa fel.
Han är medveten om att han tillhör det gamla gardet, som är upplärd att alltid vara beredd på en smäll.
– Åker du på en jävla propp är det ett wake up call. För publikens skull måste det tillåtas att spela tuffare, man måste få spela med känslor. Ibland när jag ser Leksands matcher kan jag bli helt jävla tokig, säger Johan Fransson och målar upp ett scenario från verkligheten:
– Det är en skapligt fartfylld match och så blir det en tackling som får med publiken. Men då blir det avblåsning, videocheck och det är fem minuter+game, och så dödar man hela jävla atmosfären gång, på gång, på gång. Jag hade gärna suttit med och ändrat regelboken till det positiva. Frågar du alla spelare tror jag de säger likadant.
Johan Fransson och Jonas Rönnqvist.
Det låter som att ditt lag kommer att spela en fysisk och offensiv hockey?
– Ja fan, jag är väldigt mycket för att tävla. För mig är det A och O. Du kan ha världens bästa tränartrio, men tävlar du inte själv har du svårt för att utvecklas. Sedan gillar jag mycket fart, kreativitet och jobbet utan puck. Gör man det bra så gör man oftast bra matcher, även offensivt, säger han.
Han har tagit med sig flera taktiska detaljer från sin tid i Luleå Hockey då Jonas Rönnqvist och Thomas "Bulan" Berglund tränade laget ihop.
– Då fick jag lära mig spela blad-puck och det förändrade mitt spel fullständigt. Att man sträcker fram klubban mot pucken hela tiden var man än är på banan. Det kan låta mesigt, men det gör stor skillnad.
De har inte hört av sig, men de kanske inte vet att jag har börjat coacha
Johan Fransson
om Luleå Hockey
Johan Fransson ser positivt på framtiden och berättar att han snart kommer ta ett beslut om sin fortsatta tränarkarriär.
Han bor tillsammans med sin familj i Leksand och planen är att ha kvar basen där.
– Ja, så blir det. Vi är less på att flytta, men jag kan behöva röra på mig i och med tränaryrket, säger han och berättar om sina alternativ:
– Jag har intressanta förslag på bordet och håller på att fundera. Det handlar om juniorhockey, division 1, allsvenskan och NDHL.
Skulle det kunna vara aktuellt att någon dag återvända till Luleå Hockey?
– Ja, det skulle kunna var ett alternativ. De har inte hört av sig, men de kanske inte vet att jag har börjat coacha. Det sitter en rund miljon i Dalarna, det kan du hälsa dem, säger han skrattandes och blir sedan mer seriös:
– Jag hade kunnat vara med och coachat något lag eller vara med i en tränarstab.
Sportchefsjobbet är ju ledigt också...
– Ja, just fan. Det är mycket jobb...Jag hade kunnat vara med som en ass-sportchef. Jag har varit med om så mycket så jag sitter på en rik erfarenhet. Jag vet vad spelarna vill ha och det gäller att få ut max av dem. Jag har plockat saker från olika tränare som jag haft genom åren och jag är mig själv. Jag tror att jag har lätt att komma in i en grupp också, säger han och lägger fram ytterligare ett förslag:
– "Bulan" kan ta sportchefsrollen och så tar jag hans plats i båset (skratt). Jag måste nog ringa Ulf Engman på direkten.
Fakta
Johan "Frallan" Fransson
Ålder: 39.
Född: Kalix.
Moderklubb: Kalix HF.
Position: Back.
Draftad: Dallas Stars 2004, runda 2 som 34:a.
Tidigare klubbar: Kalix, Luleå, Linköping, Frölunda, Ässät, HC Lugano, SKA St. Petersburg, Rapperswil-Jona Lakers, Genéve Servette.
Tyngsta meriter: VM-guld 2013, VM-brons 2014, SHL-silver 2007, 2008 och 2013.
SHL-matcher totalt: 595.
Landskamper: 87 A-landskamper, 34 J-landskamper.