Boden Handboll- Heid
När fotograf Petra tar bilder i vardagsrummet efter intervjun frågar hon fyraåriga Nikita om det är tråkigt att mamma slutar spelar handboll. Svaret kommer snabbt.
– Nej, säger Nikita och fortsätter:
– Hon ska sitta på en stol.
Det är ju det hennes mamma Annica Ölén ska göra nästa säsong i Boden Handboll.
Hon ska sitta på en stol och vara en del av tränaren Filip Olaussons ledarstab under matcherna.
– Vi får väl se lite grann vad min roll blir. Jag kommer att ha en liten roll. Jag vill ju vara involverad för att handbollen är en så stor del av mitt liv eller har varit en så stor del av mitt liv. Vår tanke är att jag ska vara med på matcherna, men inte att jag ska vara med som assisterande tränare på träningarna. Utan vara ett stöd på matcherna till Filip och tjejerna, säger Annica Ölén.
35-åriga Ölén har varit med nästan hela vägen med Boden Handboll. Som lagkapten har hon skapat lagets kultur.
Men nu är det slutspelat. Hon har lagt av eller funderat på det några gånger tidigare. Den här gången är det definitivt.
– Jag har ju alltid sagt varje år: Det här är min sista, det här är min sista, det här är min sista.
Har du sagt det för dig själv eller till andra?
– Till mig själv och till alla. Men jag har liksom aldrig känt att det var min sista, alltså innerst inne i hjärtat. Det har bara varit: ”jamen jag borde sluta”. Men sen har jag så himla länge skjutit upp andra planer i livet och då kände jag bara att det var dags att ta tag i det. Då började de tankarna komma.
Det var i ett utvärderingssamtal med Filip Olausson innan jul som Ölén berättade att hon ville sluta. Olausson svarade att han skulle stötta henne vad hon än gjorde och då trillade allting på plats.
Hon känner sig färdig med handboll och en annan anledning till det är kroppen. Det är hårt att vara linjespelare på elitnivå.
– Jag fyller 36 i sommar. Det är en ganska tuff sport. Det är mycket kroppskontakt och det är hårt. Jag har ju haft en del hjärnskakningar. Man är rädd så fort man får en smäll mot huvudet. Jag har en väldigt nära vän också som har varit jättedrabbad av hjärnskakningar. Jag har sett vad det har gjort med honom och vilka anpassningar han har fått göra i livet och det är klart att det skrämmer en.
De andra planerna i livet handlar om yrkesvalet. Ölén ska i höst även plugga vidare och bli det hon ville bli när hon började jobba inom vården. Det kom bara en handbollskarriär emellan.
– Barnmorska ska jag bli, men jag har jobbat som sköterska på gynmottagningen, säger hon när vi sitter på familjens uteplats en perfekt försommardag i Boden.
Den nya rollen gör att hon får mer tid för familjen. Men Annica Ölén är inte beredd att släppa familjen Boden Handboll.
– Jag är ju inte det, för det är som en andra familj som du säger.
”Kärnan i allting är ju ”Groja”. Han är gudfadern.”
Annica Ölén
När hon ska förklara vad kärnan och lagandan i Boden Handboll innebär tänker hon först på en person: sportchefen Mikael ”Groja” Carlsson.
– Kärnan i allting är ju ”Groja”. Han är ju gudfadern. Vi har jobbat tillsammans i så många år, alla mina år med några få undantag när jag var i Göteborg och Norge. Han är speciell, men han är helt fantastisk. Han brinner för det här så mycket och han inspirerar till att man ska brinna för det också. Och han är väldigt mån om oss spelare och han blir som en pappa, säger hon och fortsätter:
– Han är en allt-i-allo. Han fixar ta mig fan allt. Som spelare kan man ringa honom mitt i natten. ”Min kudde har gått sönder, kan du fixa en ny?”. Då kommer han med en ny. Han fixar bilar, han fixar med resor och kontrakt. Han är på varenda träning och kommer med bra inputs.
Hon säger att hon aldrig kan bli någon ny ”Groja”, men att han inspirerar henne i vad en eldsjäl är.
– Det är så svårt också. Man känner liksom ett ansvar gentemot honom också att man måste vara delaktig på något sätt. Och ställa upp på honom och vad det innebär med smågrejer hit och dit. Hjälpa till med att flytta och med sponsorer och allt vad det kan vara.
Föra hans arv vidare på ett sätt?
– Ja. men precis. Och nu har han sagt att han inte vill resa så mycket på grund av hälsoproblem. Då vill han att kanske jag tar den rollen och då känns det som att jag verkligen måste ställa upp på det.
Annica Ölén kramas om efter den sista kvalmatchen mot Kungälv. Nu har hon slutat som spelare, men fortsätter som ledare i Boden Handboll.
”Groja” har varit med Ölén hela vägen. Det har även radarpartnern Emmy Nordmark.
– Vi har alltid haft varandra i det här och kunnat stötta varandra i allting. Alla problem, alla krismöten som har varit. Där har vi haft varandra i det. Vi umgås ju så himla mycket på sidan av också och att dessutom kunna ha handbollen tillsammans har varit jättefint.
Blir det speciellt att inte spela med henne längre?
– Ja, men det blir ju det, absolut. Och det blir nog speciellt för henne också. Men hon är också så här att man måste ha en anledning till varför man ska sluta. Man kan inte bara säga: ”nej, nu vill jag inget mer”. Utan man måste ha en anledning. Man måste bli gravid eller man måste plugga. Annars kan man inte sluta.
Det här visar vad Boden Handboll betyder för er?
– Det gör ju det. Det är så svårt att sätta ord på. ”Jo, men det betyder jättemycket”. Absolut, men det är väldigt svårt. Det är att man känner ett ansvar att man måste hjälpa till. Man vill vara där.
Hon tänker efter lite grann och skrattar när hon fortsätter:
– Det är ju som en sekt nästan. Man får säga familj eller sekt. Det beror på vilken sida man är på. Jag väljer att kalla det familj då, men…
”Då rann tårarna. Man blir mållös av den hyllningen”
Annica Ölén om stjärntränaren Per Johanssons hyllning av henne.
En som har haft en fot i familjen Boden Handboll och två fötter i världshandbollen är stjärncoachen Per Johansson som tidigare bland annat lett Sveriges och Makedoniens landslag. Han tränade Boden 2017/18 och är numera förbundskapten för Nederländerna.
Efter att Boden Handboll förlorat kvalfinalen mot Kungälv och Annica Öléns karriär tagit slut hyllade han henne på sociala medier.
”Av alla världsspelare jag har tränat under min karriär kommer Annica för alltid vara en av mina favoritspelare och lagkaptener. Det är inte bara för hennes vårdslösa språkbruk som jag högaktar henne å det grövsta. Du har det många saknar, nämligen den kompromisslösa och gränslösa kärleken till vår ädla sport där du är beredd att göra det som krävs för att stå upp för ditt lag. Djup respekt för det. Handbollen blir en vårdslös krigare fattigare nu när du slutar”, skrev Johansson bland annat.
Det var en hyllning som träffade rakt i hjärtat på Ölén.
– När jag läste det där rann ju tårarna såklart och jag vet inte… Man blir mållös av den hyllningen. Vi har alltid haft en väldigt fin relation, jag och Per. Och jag vet att han alltid har gillat mig som lagkapten och mitt sätt att leda laget. Finare ord kan man inte få efter en avslutad handbollskarriär. Det var så vackert att läsa.
Hon är klart rörd och fortsätter:
– Det är verkligen så jag har velat vara som handbollsspelare, just precis som han beskriver mig. Och att då också få en bekräftelse på att ha varit det av en sån stor tränare som Per Johansson är ju... Vad ska man säga? Han har lett och leder ett av världens bästa handbollslag. Man blir bara väldigt, väldigt stolt.
Nu är hon beredd att gå vidare. Annica Ölén, Boden Handboll, slutar som spelare, men fortsätter som ledare i klubben. Här med dottern Nikita
Dottern Nikita säger att hennes mamma ska sitta på en stol i stället för att spela handboll. Och det är ju det Annica Ölén ska göra i sin ledarroll i Boden Handboll till hösten.
Det kom en handbollskarriär emellan. Men i höst ska Annica Ölén utbilda sig till barnmorska och då får hon också mer tid för familjen.
Här är vi tillbaka till kulturen i Boden Handboll och lagets identitet.
– Vi har väl alltid velat vara ett lag som är tufft och spelar med mycket, mycket hjärta. Lever om och skriker och visar att det här är någonting vi älskar att göra. Vi älskar att göra det för publiken. Vi älskar att göra det för oss själva, säger Ölén och fortsätter:
– Att få spela handboll med 90 procent hjärta och 10 procent taktik har varit ledordet för oss så länge. Självklart måste man ha en taktik och en spelidé. Men när man har så mycket hjärta och kämpar som ett djur, då kommer det att bli svårt att slå oss. Det var lite det som hände under kvalserien mot Önnered (när laget gick upp 2016) och när vi gick till slutspel. När vi har gjort bra prestationer är det verkligen det som har gjort att vi har nått framgång.
Johansson högaktar Öléns ”vårdslösa språkbruk” och det handlar om hur hon fick i gång sina lagkamrater.
– När han var tränare så… Alltså, det går inte att säga de orden i tidningen som jag har sagt.
Men vi är ju nyfikna...
Ölén har svårt för att hålla borta skrattet och fortsätter:
– Men det var väldigt mycket vårdslöshet i hur man skulle behandla motståndarna. Inför matchen, under matchen och i omklädningsrummet. Det är inte någonting som har varit mot någon speciell spelare utan bara allmänt för att tagga i gång. Men vilka ord det är... Det är otryckbart. Då skulle mamma inte bli stolt.
Det var snarare så att Johansson uppmuntrade det.
– Det väckte väl någonting i mig också. Att jag fick hålla de här brandtalen innan matchen och att jag eggade i gång mig själv också. Skrek i gång mig själv och det smittar väl av sig, tänker jag.
Alltid längst fram i ledet, alltid en ledare som peppade sina lagkompisar. I den här intervjun pratar Annica Ölén om hur sitt vårdslösa språkbruk och vad det betydde för henne.
Annica Ölén får i höst mer tid för dottern Nikita och resten av familjen.
Kaffet är uppdrucket på uteplatsen och det närmar sig lunch. Den sista frågan handlar naturligtvis om vilket som är Annica Öléns bästa minne med Boden Handboll.
– Det är den matchen när vi går upp i SHE borta mot Önnered (2016). Den euforin och glädjen och allt vad det gjorde med stan. Vi fattade inte. De ställde upp en scen mitt i stan och vi blev hyllade. Man kände sig som en jävla Elvis Presley typ. Det var så sjukt. Där och då fattade man ju typ inte ens. Det var sån sjuk hysteri. Det var så häftigt att hela Boden bara slöt upp bakom oss och visade sin kärlek och uppskattning.
