Hans namn var Raymond Patterson.
– Jag försöker hålla namnet vid liv genom min karriär och min röst. Han är en del av min historia.
Davonte "Ticket" Gaines historia tar oss till Buffalo och området Kenfield Homes, "The Fields".
Efter att ha flyttat runt hela barndomen med sin ensamstående mamma och sina tre bröder hittade de äntligen ett hem där. Han beskriver området som familjärt, där alla känner alla. Men också som ett utsatt område där gängen rekryterar ungdomar i hans ålder.
Den kombinationen blev en förödande den där dagen.
I parken samlades alla möjliga människor. Barnfamiljer, ungdomar som spelade amerikansk fotboll på stora gräsytan – eller folk som då 14-årige "Ticket" och hans vän Raymond, som var där för att spela basket med kompisarna.
Den där dagen för 10 år sedan blev det ett bråk i parken. Sedan drogs vapen.
– Någon började skjuta. Tyvärr var han den som blev dödad.
Raymond Patterson dog av skottskadan. Fler hamnade på sjukhus.
– Många blev skjutna den dagen. Jag fick själv en rispa i armen från en kula. Det är så olyckligt att någon miste livet i så ung ålder, en i tidiga tonåren som inte hade något med bråket att göra dog.
Raymond var bara på fel plats vid fel tillfälle, säger "Ticket".
– Det värsta är att han inte hade något med det där att göra. Han var bara en pojke som var där för att spela basket och han miste livet.
Den skyldiga greps. Även om det är ett område där "alla känner alla" kände inte Davonte Gaines till vilka det där var som hamnade i bråk och varför det här egentligen hände. Ingen såg det komma.
– Det var små barn där, inte ens tio år gamla, som inte förstod vad som hände men som sprang när de såg alla andra springa därifrån.
"The Fields" lamslogs av skottlossningen.
– Jag vet att det var tufft för hans familj, så klart. Men även för hela grannskapet. Det var som ett svart moln som lade sig över området. Ingen ville vara utomhus och göra något. Det tog ett tag för mig själv att börja spela basket ute igen. Även för de som inte kände honom så bra... det där gjorde egentligen alla knäckta.
Sen såg jag att någon sköt. Då försökte jag bara ta mig därifrån.
Davonte Gaines
BC Luleå
Trots det mörkaste av det mörka så kan han ändå komma ihåg ett ljus som fanns i The Fields. Hans mamma såg till andra barn. Andra föräldrar såg till honom.
– Alla höll ihop och hjälpte varandra igenom det. Jag säger inte att vi någonsin kom över det, men vi kunde ändå vända blad och gå vidare.
Ticket Gaines har ett litet, litet ärr från kulan som skrapade hans arm. En ständig påminnelse av vad han har varit med om.
– Jag tror att det har hjälpt mig att vara mer ödmjuk och tacksam för vad jag har. Det kunde ha varit min mamma som fick begrava sin son. Jag är tacksam, inte för att det var han och inte jag, utan för att jag fortfarande kan göra det jag vill – att spela basket. Jag tänker fortfarande på det varje dag, det är en del av mig och jag kommer aldrig glömma det.
Hans talang har dessutom gjort att han inte kunnat undgå att prata om det som har hänt.
Davonte "Ticket" Gaines slog igenom med dunder och brak på Health Sciences Charter School. Under tiden i high school dominerade han på planen och var ledaren som ledde sitt lag till state championship-final två år i rad.
Det var där tränaren började kalla honom för "Ticket" för att han skulle bli den nya Kevin "The Big Ticket" Garnett. Där hänger nu också hans matchtröja bredvid troféskåpet. Ticket Gaines är med i skolans hall of fame.
När han då blev scoutad av collegeskolorna kom historien om skottlossningen fram igen.
– Jag pratade om det en gång och sen inte mer. Fast sen när jag skulle komma in på college och folk började söka på vem jag är så hittade de den storyn och då fick jag så många frågor om det. De kollar ju upp en innan college, det kommer i nyheterna och det var alltid någon som frågade mig om det var jag än befann mig.
Och nu frågar jag också.
– Det är okej. Nu kan jag prata om det, men ett tag visste jag inte hur jag skulle sätta ord på det som hände. Jag var en av de som hade tur som inte blev träffad ordentligt. Det var flera som skadades svårt. Vad som helst hade kunnat hända. Att se dem skadade var smärtsamt för mig, men jag måste ju ändå tänka att jag var lyckosam som klarade mig.
Ett litet märke ovanför tatueringen finns kvar från skottlossningen.
Spelaren som döptes till "Ticket" är inte riktigt densamma som under tidiga skolåren. Talangen som vräkte in poäng har blivit en mer mångsidig basketspelare.
– Jag har inte varit den som gör flest poäng de senaste åren, men jag kan göra det om tränaren vill se mig i den rollen. Vill han att jag ska vara den som tar returerna gör jag det och ska jag vara framspelare så slår jag passningarna. Jag tar stolthet i att vara en mångsidig spelare och att jag kan göra det tränaren vill ha ut av mig.
Han ser sig mer som en försvarsspelare egentligen.
– Jag har fått göra smutsiga arbetet som ingen annan har velat göra och så får jag ta chanserna när jag får mina öppna skott. Publiken i Luleå ska vänta sig att jag ska ge allt varje gång jag är på planen. Det är det som har hjälpt mig i min karriär, att jag har kunnat försvara mot alla möjliga spelare jag har ställts emot.
Därför har han inte något poängsnitt som han suktar efter. Tvärtom.
– Klyscha: jag vill vinna. Men om vi ska prata om personliga mål, så är det att jag vill vara en av de bästa försvarsspelarna och en av de mest inflytelserika spelarna i ligan för att hjälpa laget att vinna matcher.
Det här är Davonte "Ticket" Gaines. Han som överlevde.
