Kajsa hittades på stranden sommaren 2020.
Det har hunnit att bli mörkt när Norrbottens-Kuriren anländer till Anders och Anette i Solberg en bit utanför Selet i Luleå kommun.
Huset ligger på en liten höjd med fin utsikt över sjön Västmarksträsket. På andra sidan vägen finns en liten strand, nu täckt av snö och is, och det var här som Anders Johansson gjorde en överraskande upptäckt en sommardag 2020.
– Det var något som pep på stranden och när jag tittade ned så såg jag en liten gul dunboll.
Den var helt ensam och hade ett skadat ben. Han väntade en timme men ingen annan fågel syntes till i närheten och då bestämde han sig för att hjälpa den lilla krabaten.
Hon var så liten att hon rymdes i handen och Anders tog upp henne till huset. Tanken var inte att de skulle behålla henne utan bara hålla henne vid liv.
Efter en vecka kom det en familj kanadagäss till sjön och Anders tog ner Kajsa till vattnet.
– Hon började direkt att pipa, familjen vände tillbaka och Kajsa simmade ut till dem, säger Anders.
Anders och Anette hade gömt sig i ett litet båthus på stranden. Känslorna var tudelade. Samtidigt som de ville att hon skulle hitta tillbaka till sina egna så hade hon redan fångat deras hjärtan och var en del av familjen.
Kajsa vände och simmade mot stranden igen. Den nyblivna gåsmamman Anette skrek ”Hon kommer tillbaka, hon kommer tillbaka!”
– Det var nog då vi förstod att vi älskade den där lilla saken Det var så kluvna känslor. Man vill att hon ska återgå till sitt men samtidigt så tycker man så mycket om henne, minns Anders.
En tupplur i det fria.
– De andra gässen simmade i väg men uppenbarligen med ett visst minne om att det fanns en gås där, säger Anders.
Kajsa hade bestämt sig. Anders och Anette var från och med nu hennes familj. Samtidigt hopade sig frågorna kring hur man tar hand om en kanadagås. Eller fågelunge, för då visste de inte med säkerhet vad Kajsa var.
– Det var mycket att sätta sig in i kring detta främmande djur. Vad vill den? Vad gör den glad? Vad äter den?
Första tiden blev det mycket googlande. Bland annat gurka, broccoli och sallad stod på den dagliga menyn.
– Fortfarande går jag av gammal vana till grönsaksdisken för att kolla dagspriset på gurkor, säger Anders.
Tanken var inte heller att Kajsa skulle bo inne i huset tillsammans med Anders och Anette.
– Vi ville att hon skulle hitta tillbaka till sina egna men det gick inte. I början ville vi inte vara för nära och keliga med Kajsa, säger Anette.
När hösten kom gjorde de i ordning ett vinterviste ute i vedboden och för att hon inte skulle känna sig ensam sov Anette och katterna med Kajsa där. Men ett dragit förråd när termometern börjar krypa ned mot minusstrecket blev för kallt för både gås, katt och människa och Kajsa fick följa med in i huset.
Anette, katten My och gåsen Kajsa sov några nätter i vedboden.
– Jag vet inte om det var Kajsa eller Anette som ville in men då blev hon i alla fall permanentad, säger Anders.
Men att få en gås rumsren finns inte på kartan. På golven lade de ut vaxdukar och att gå runt med en spackelspade för att plocka upp efter Kajsa blev en daglig rutin.
– Vi köpte vaxdukar på rulle som vi lade ut på golvet, säger Anette.
Som tur var så luktade inte träcket i alla fall.
– Nä, då hade det varit jättejobbigt. Men det luktade aldrig om henne.
I USA, där det är vanligare med tama sjöfåglar, finns det såklart blöjor för fåglar. Det är svårt att tro att det kan finnas en marknad för detta men så är det. Anette visar upp en gåsblöja som hon beställde.
– 600 kronor betalade jag för den men ingen vågade sätta på den på Kajsa. Hon gillade inte den, så den är oanvänd, säger Anette.
I USA finns det blöjor för gäss. Anette beställde en men den kom aldrig till användning.
När Kajsa väl hade flyttat in i huset kom nästa problem. En gås behöver tillgång till vatten och då inte enbart för att dricka. Det ska även badas.
En mindre bassäng på 300 liter köptes in med länspump och allt. Vattnet byttes ut minst var tredje dag då bassängen även nyttjades som vattenklosett.
Katterna Harry och My som redan fanns i huset accepterade snabbt Kajsa som en familjemedlem.
– Första tiden, innan vi visste hur katterna skulle bete sig, byggde vi en liten inhägnad för att katterna inte skulle komma åt henne men det gick bra, säger Anders.
– Det var inga problem. De sökte sig till varandra och låg och sov tillsammans, säger Anette.
Kajsa och My sov ofta tillsammans.
Katten My och Kajsa blev snabbt vänner.
Som en liten bonus fick paret även kontakt med andra djur som kom till gården för att hälsa på.
Gösta och Betsy till exempel. Två år i rad kom paret för att hälsa på den ensamma artfränden och hennes människor.
– Gösta är en jättestor kanadagås och han och hans fru, Betsy, har legat en halvmeter ifrån oss och putsat fjädrarna och sovit. Kajsa gömde sig bakom oss, säger Anette.
Efter det att Kajsa försvann har Gösta och Betsy inte setts till. Inte några andra gäss heller.
Några dagar efter Kajsas bortgång fick de vara med om en märklig syn.
– Sex kanadagäss stod på rad på stranden och tittade på oss. Efter det har vi inte sett några här, säger Anette.
Två stripgäss kom ofta och hälsade på Kajsa på stranden.
Under åren fick de även besök av två sällsynta stripgäss.
– De stannade här hela sommaren och det hade man aldrig fått vara med om det inte var för Kajsa. De försökte att bli vän med henne men hon var skeptisk och tyckte att de var lite obehagliga, säger Anette.
Det hände att Kajsa inte kom hem på kvällarna. Ibland hängde hon kvar med de andra gässen en bit bort. När de flög vidare stannade hon kvar men hon valde inte alltid att flyga hem.
En gång, berättar Anders och Anette, hade Kajsa varit borta en lång stund och de beslutade sig för att leta efter henne. Anette gick på land och Anders tog båten. När han körde förbi några grannar sade han att han bara skulle hämta hem gåsen. En bit bort plockade han upp Anette och Kajsa, som sedan inte syntes i båten på tillbakavägen.
– De blev nog förvånade när de såg mig i båten på väg tillbaka. Grannarna måste ha undrat om han kallar sin fru för gåsen, skrattar Anette.
Anette Örstig matar Kajsa med lite färskt gräs.
Kajsas första flygtur är ett annat av många roliga minnen som etsats fast.
Anders och Anette visade först hur det skulle gå till. Tillsammans sprang de omkring på tomten med flaxande armar.
– Det var som en scen ur Gökboet. Vi bara hoppades att ingen bil skulle köra förbi just då, minns Anders.
Till en början var Kajsa inte så duktig på det där med att flyga och paret var lite förberedda på att något kunde hända. Varje gång hon flög över vägen var ett riskmoment.
En dag var det bara en hårsmån från att hon flög in en lastbil. Hon hörde den första lastbilen och väntade, men den andra missade hon som i sin tur missade henne med en meter. En annan gång flög hon rakt in i en rullskidåkare.
Genom åren blev Kajsa lite av en lokalkändis.
– De som har båtar häromkring kom ganska ofta förbi för att hälsa på Kajsa eller för att visa henne för barn och barnbarn
Kajsa följde gärna med på promenader och trots den deformerade foten gick det bra att både gå och simma. "Vi märkte aldrig av att hon skulle ha ont", säger Anette Örstig.
Trots den deformerade foten gick det bra för Kajsa att ta sig fram även till fots och hon följde gärna med på promenad.
– Vi märkte aldrig att hon hade ont, säger Anette.
Och hon blev jättesur om hon inte fick vara med.
– Hon var så klok och pratade och grejade på. Hon var som en hund, inte för att hon var lika lydig, men ofta kom hon när man ropade på henne, säger Anette.
Kanadagäss kan bli över 20 år gamla i vilt tillstånd. Enligt en artikel i Svensk Jakt hittades en ringmärkt kanadagås i Västerbotten 1997 som var 23 år gammal. En tam gås kan bli upp mot 30 år gammal.
– Sista sommaren märktes det att hon var könsmogen och hon försökte få vår granne som partner. Hon hade andra kanadagäss som kom för att uppvakta henne men de var hon inte intresserad av. Hon var förälskad i vår granne, berättar Anette.
Anette Örstig och Anders Johansson saknar tiden med Kajsa. "Hon var barnet vi aldrig fick", säger Anders.
Alla sagor har ett slut. Ofta slutar de lyckligt men sagan om Kajsa slutade i sorg dagen före midsommar 2023.
På kvällen hördes ett gevärsskott eka över sjön.
– Anette sade direkt: 'Nu sköt någon Kajsa'. Men jag lugnade henne. Varför skulle någon göra det?, säger Anders.
Dagen efter gick de ned till vattnet för att titta till Kajsa men hon kom aldrig när de lockade. De började gå efter stranden och en bit bort hittade de en hög med fjädrar. Då förstod de vad som hade hänt – någon hade skjutit deras älskade Kajsa.
Saknaden efter Kajsa är fortfarande stor.
– Den går inte över, det mesta kretsade kring henne. Hon var som barnet vi aldrig fick, säger Anders.
Anders och Anette anmälde händelsen till polisen men utredningen är nedlagd.
– Jag var på väg att tatuera in en bild på Kajsa på armen men när jag inte ens klarar av att titta på bilderna så ska jag nog inte ha henne på armen. Jag får vänta ett tag, säger Anette.
