Varje vecka hämtar Vildakidz flera ton mat som delas ut till barnfamiljer som har hamnat i ekonomiska svårigheter.
De flesta av oss tar det för givet, att ha pengar till mat, kläder och prylar. Och blir vi sjuka finns det ett skyddsnät som fångar upp oss tills vi kan studsa tillbaka igen. Vi kan till och med sucka över "problemet" att ännu en gång behöva komma på vad vi ska laga till middag. Eller stöna över att tvingas åka och handla – igen.
För andra är det inte ens självklart med mat på bordet och chipspåsen på fredagar är att betrakta som ett undantag – en lyx.
Sedan en tid tillbaka anordnar Vildakidz i Luleå återkommande matsvinnsutdelning. Här får behövande barnfamiljer möjlighet att hämta en kasse fylld av mat som har skänkts från olika samarbetspartners.
Ett behov som enligt Anna Karlsson, grundare av Vildakidz, har ökat på senare tid.
– Det ökade lavinartat vid pandemin och höll i sig länge och sedan kom lågkonjunkturen och för dem som hade hållit näsan ovanför vattenytan gick det inte längre.
Det drabbade alla. Matpriser, räntor, elkostnader, drivmedel – allt blev dyrare och för dem som redan levde på marginalen blev det en omöjlig ekvation. Löner och bidrag ökade inte i samma takt.
– Det är svårt för många, säger Anna Karlsson.
Varje vecka hämtar Vildakidz flera ton med livsmedel som har blivit, eller håller på att bli för gammal. Några kvällar i veckan kan barnfamiljer komma till lokalen på Porsön för att hämta ut matkassar.
Kuriren är med under en kväll i slutet av september och först på plats är en 18-årig Luleåtjej som kommer tillsammans med sin pappa.
För dem betyder hjälpen mycket. Pappan är sjukskriven efter en stroke och hela gymnasietiden har varit tuff för familjen.
– Jag har längtat efter den här dagen. Pappa blir så mycket gladare efteråt, det är så roligt, säger hon.
Det var jag som fick söka hjälp, han har för mycket stolthet
18-årig Luleåtjej
För att få det att gå ihop har hon haft två extrajobb under gymnasietiden men att få tiden att räcka till både studier och arbete har varit svårt.
– När vi fick hjälp här fick jag mer tid till studierna och behövde inte jobba lika mycket, säger hon.
När det var dags för studenten i våras räckte inte de sparade pengarna hela vägen men med hjälp av Vildakidz, som startade en insamling på Facebook, kunde hon vara med på studentbalen.
– Det här har hjälpt jätte, jätte, jättemycket, säger hon.
Att inte kunna ge sitt barn allt det där som alla andra får är såklart jobbigt för en förälder.
– Han tycker att det är jättejobbigt. Det var jag som fick söka hjälp, han har för mycket stolthet. Men det har verkligen hjälpt oss, han är mycket gladare nu, säger hon.
Hundarna Happy och Joy sprider lite värme och glädje.
Givetvis känns det lite tråkigt när kompisarna åker på utlandssemestrar och gör andra roliga saker.
– Men jag har så mycket annat att vara tacksam över. Att jag ens har fått göra allt detta med balen och studenten är jättetacksamt, säger hon.
De små sakerna i livet uppskattas mer än att få den senaste Iphonemodellen?
– Ja, gud ja – verkligen. Och det är jag tacksam för att det är så. Allt annat i livet blir mycket enklare för mig nu, säger hon.
Nu ska hon plugga vidare – och flytta hemifrån. Till våren är planen att studera rättsvetenskap, drömmen är att bli jurist.
En pojke och hans mamma kommer för att hämta mat och lite käder.
En kvinna kommer fram och vill berätta. Hon är ensamstående mamma till två barn, sjukskriven och utförsäkrad. Ett av barnen har precis flyttat hemifrån och i och med det minskar även bidraget.
Även om det är en mindre mun att mätta så är hyran och andra avgifter den samma. För henne är hjälpen de får utifrån helt avgörande.
– Det betyder så mycket, det går inte att förklara i ord, säger hon.
Frustrationen och sorgen över att inte kunna ge barnen det som ”alla” andra får eller att ha ekonomi för att hitta på roliga saker är smärtsam.
Det är nästan ett heltidsjobb att hitta lösningar på allting
Sjukskriven tvåbarnsmamma
– Det är skitsvårt. Som tur är så har jag ett stort nätverk som kan ta med min son på olika saker, berättar hon.
För många tonåringarna i dag är nya märkeskläder, telefoner och datorer mer eller mindre en självklarhet – men inte för alla.
– Man får pussla och försöka spara av de pengar som vi inte har. Det är nästan ett heltidsjobb att hitta lösningar på allting.
Mat på bordet är inte heller alltid en självklarhet.
– Nej, inte vilken mat som helst. Det blir det billigaste. Vi månadshandlar och räknar ut hur mycket vi kan äta varje dag för att det ska räcka hela månaden. Så detta är ett fantastiskt tillskott.
Att tvingas spara och kämpa för sakerna är förvisso tungt men det kan finnas fördelar. Barnen uppskattar mer det de får och är mer rädd om sakerna.
– Det kommer lärdomar också men det är tungt och ett himla pusslande, säger hon.
En man ansluter i samtalet. Hans fru är utförsäkrad och just nu är även han sjukskriven. Familjen har sju barn varav några redan har hunnit lämna hemmet.
Blir man inte knäpp av att vara sjuk så är det ett under
Sjubarnspappa
Han har hamnat i byråkratins papperskvarnar efter en arbetsskada, där den ena myndigheten bollar över till den andra och därtill långa handläggningstider.
– Blir man inte knäpp av att vara sjuk så är det ett under, säger han.
Han tror att behovet av hjälp är stort och så även mörkertalet.
– Det är många som skäms och väljer att inte komma hit, säger han.
Och just skammen är något som de båda har känt.
– Inte längre. I början kändes det lite jobbigt, att andra skulle se att man har det svårt, säger kvinnan.
Det är många som skäms och väljer att inte komma hit
Sjubarnspappa
Vildakidz erbjuder inga kontanter men den som vill kan ta med sig en påse med pant.
– Den kan vara skillnaden på att ha mjölk i kylskåpet eller inte. Men i början kändes det lite jobbigt att komma hem med påsen, säger mannen.
Ser ni ljust på framtiden?
– Ja, jag kommer att börja arbeta snart igen så det kommer att bli bättre. När jag är tillbaka vill jag hjälpa till och stötta Vildakidz, säger mannen.
– Man måste se positivt på framtiden annars skulle man inte orka. Hur mörkt det än är just nu måste man ha det där målet. Att de kommer bli bra, säger kvinnan.
Sjukdom, arbetslöshet eller skilsmässa. Oavsett orsak kan det kan gå snabbt att hamna i en ekonomisk kris och det kan drabba vem som helst.
– Som sjukskriven har man kanske inte alltid orken men man har inget val. Men det blir svårare att rehabilitera när man har allt annat runt omkring, säger kvinnan.
Då kan en matkasse ge lite andrum i vardagen.
Tatiana och Olga flydde kriget i Ukraina men har nu hamnat i ekomiska svårigheter efter det att de har blivit folkbokförda i Luleå och inte längre får bidrag från Migrationsverket.
Tatiana och Olga kom från Ukraina till Sverige våren 2022. På kort tid har deras ekonomiska situation försämrats drastiskt. I och med att de har blivit folkbokförda i Sverige måste de nu betala hyra och mat själva.
– Nu har vi ingenting. Vi har ansökt om bidrag från Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen men det tar tid. Två månader, hur ska vi leva? Undrar Tatiana.
– Anna hjälper jättemycket. Inte bara mat utan även med olika aktiviteter för barnen.
Hemma i Ukraina finns hennes föräldrar kvar och en syster med tre små barn. Rösten stockar sig när hon berättar, oron går inte att ta miste på.
Anna Karlsson får en kram av Tatiana.
Hon vill inte återvända till Ukraina om det blir fred, landet kommer att ha stora ekonomiska problem, menar hon.
Hon bor tillsammans med sin åttaåriga son och studerar svenska på heltid. I Ukraina arbetade hon som butikssäljare något hon gärna skulle vilja fortsätta med i Luleå.
Olga arbetar deltid på ett hotell i Luleå men de pengarna räcker inte långt med två barn och en hyra som ska betalas.
"Det är svårt för många"
Anna Karlsson
Happ och Joy hänger med Anna Karlsson på alla aktiviteter.
Föreningen hjälper även till med att lägga upp en budget för familjerna och då får barnen var med för att de ska förstå varför mamma eller pappa inte har råd just nu. Får barnen veta hur det ligger till blir de ofta förstående och hjälpsamma.
– Barn är jätteduktiga på att komma med idéer, säger Anna Karlsson.
I lokalen finns en del som kallas Skattkammaren. Här kan barn välja en present när de fyller år. Men de kan även ta för att ge.
– Barnen tackar ofta nej när de blir bjudna på kalas för att de inte kan ge någon present, säger Anna Karlsson.
Vildakidz har sitt fokus på barnen men enligt Anna Karlsson finns det ett behov även för vuxna som hamnat i ekonomiska svårigheter.
– Vildaseniorer? Ja absolut.
En mormor hämtar mat till sin arbetslösa dotter och barnbarnet. Hon och hennes man försöker att hjälpa till så gott det går men deras egen pension är inte så hög.
När nästan alla har lämnat lokalen kommer en mormor för att hämta matpåsar. Barnbarnet brukar följa med men i dag är han sjuk. Dottern är arbetslös och kämpar för att få livet att gå ihop.
Det är tufft. Det är jättetufft måste jag säga
Mormor
– Är man arbetslös så blir det inte så mycket över att leva på. Det är tufft. Det är jättetufft måste jag säga.
Påsarna betyder mycket. Både för dottern men också för sonen.
– Just nu har hon knappt något så detta är guld värt, säger hon.
– Jag tror han blir extra glad för påsarna i dag, säger Anna Karlsson.
På toppen ligger några extra chipspåsar.
Försörjningsstöd det sista skyddsnätet
Varenda krona är vänd. Spargrisar och konton är tömda. Maten, pengarna och orken är slut. Alternativet som kvarstår är att söka försörjningsstöd, det som tidigare gick under namnet socialbidrag. Samhällets yttersta skyddsnät för dem som har hamnat i ekonomisk kris. För många är det en osynlig verklighet – för andra vardag.
I Luleå var det under juli i år 68 barnfamiljer som fick försörjningsstöd. Samma siffra för 2019 var 171.
Statistiken visar att det går åt rätt håll men det innebär även att 148 barn i 68 familjer i Luleå lever under svåra ekonomiska förhållanden.
En av dem som är i behov av stöd är Luleåbon Anna. Hon är ensamstående mamma med ett barn i 15-årsåldern och blev för några år sedan utförsäkrad. Enligt Försäkringskassan är hon arbetsför. På pappret är det kanske så men kroppen säger annat och går det inte så går det inte.
En bra månad har familjen kvar 500–1 000 kronor när mat och andra hushållsartiklar är inhandlade.
– Då går vi igenom om det behövs något just nu eller snart, som kläder, skor eller annat, berättar Anna.
Ibland händer det att de lyxar till det med hämtmat för att vara, som hon uttrycker det, "lite normala".
Hon är aktiv på sidor på sociala medier där folk skänker bort prylar. På så sätt kan de få tag i nödvändiga saker som de inte har ekonomi till att köpa.
Men det är svårare att hitta bra begagnade kläder för tonåringar.
– Det var lättare när barnen var mindre. Från tonåren och uppåt växer de sällan ur kläder och nöter dem till de inte går att skänka, berättar hon.
Hon upplever inte att det har varit svårt att få hjälp från socialtjänsten.
– Jag fick en superbra handläggare från början. Jag hade även personligt ombud med mig som hjälpte mig att förklara min situation, det kanske bidrog, berättar Anna.
Hur ser det då ut för en barnfamilj som behöver försörjningsstöd? Kommunen använder sig av den riksnorm som tas fram för varje år. Beloppen varierar beroende på hur många barn som bor i hushållet och deras åldrar.
För en ensamstående förälder med ett hemmavarande barn i 15-årsåldern gäller följande:
Den vuxne får 3 800 kronor per månad som ska täcka kostnaden för mat, kläder, fritid, hygien.
Barnets motsvarande summa är 4 780 kronor.
Till detta tillkommer även en summa som ska täcka kostnader för telefon och förbrukningsvaror. Bistånd kan även beviljas för andra kostnader, exempelvis hyra och el, om den är skälig.
Beloppen är maxbelopp och minskar med hushållets övriga inkomster och bidrag.
I slutet av 2023 var livsmedelspriserna drygt 25 procent högre jämfört med slutet av 2021. Även om riksnormen har höjts, 8,6 procent mellan 2023 och 2024, så drabbas barnfamiljerna, precis som alla andra, av de höga priserna. Men för den som har väldigt små ekonomiska marginaler och inte i kan spara in på annat får det stora konsekvenser.
För att barnfamiljer inte skulle drabbas så hårt av inflation och lågkonjunktur införde regeringen under 2023 ett tillfälligt tilläggsbidrag till barnfamiljer med bostadsbidrag som gäller fram till årsskiftet.
Men de familjer som har försörjningsstöd kan inte ta del av de extra pengarna då de räknas som inkomst och då påverkar storleken på försörjningsstödet. I praktiken innebär det snarare en besparing för kommunen.
Sedan finns det även andra individer som ligger precis på gränsen för att beviljas bistånd – pensionärer, sjukskrivna eller arbetslösa som har det väldigt tufft ekonomiskt men som inte syns i statistiken. Det kan handla om att hushållet tjänar 100 kronor för mycket för att beviljas bistånd.
Det betyder att många som lever på marginalen inte uppmärksammas, trots att deras ekonomiska situation är lika pressad.
– Vi är samhällets yttersta, yttersta skyddsnät, säger Ingrid Johansson Hornberg, enhetschef på Luleå kommuns försörjningsenhet.
Hon kan bekräfta att statistiken inte ljuger, det är färre som söker stöd och hjälp.
– Försörjningsstödet har sjunkit över tid de senaste åren, säger hon
Att det stadigt minskar år efter år menar hon inte beror på hårdare regler.
– Vi har samma lagar i dag som vi hade på 1980-talet. Men vi har goda arbetsförhållanden i Luleå och det kan även vara det tillfälligt förhöjda bostadsbidraget som bidrar till minskningen, men vi kan inte säga med säkerhet, säger Ingrid Johansson Hornberg.
Ingrid Johansson Hornberg, enhetschef Luleå kommun.
Däremot märker hon av att det har blivit ett hårdare samhällsklimat och att de som behöver hjälp i dag i högre utsträckning tidigare togs emot av andra instanser.
– Tidigare kunde man vara sjukskriven längre och det kanske var enklare att få en bostad trots betalningsanmärkningar. För de som är inne och självförsörjande i samhället fungerar det väldigt bra men för de som behöver hjälp så är det svårare.
Hon konstaterar även att de i dag krävs mer av den enskilde och att individen ska klara sig själv i högre utsträckning.
– Det finns inget över till att spara om man har ett försörjningsstöd, undantaget för sällanköpsprodukter eller för att kunna göra ett inköpa av till exempel vinterkläder. Och det är tanken men det blir svårt och det blir kämpigt om man är i behov av ekonomiskt bistånd under en längre tid.
Vi behöver ofta meddela negativa besked och vi förstår att människor är i svåra situationer
Ingrid Johansson Hornberg
Enhetschef, Luleå kommun
Att ta beslut om vem som ska få bidrag och inte kan vara påfrestande för kommunens handläggare. Ingrid Johansson Hornberg menar att det krävs mycket för att ta rättssäkra beslut som följer lagen.
– Besluten kan inte vara baserade på vad man tycker om personen, om man till exempel tycker synd om personen. Utan det handlar om att se vad individen har rätt till. Vi behöver ofta meddela negativa besked och vi förstår att människor är i svåra situationer men vi kan inte gå emot våra riktlinjer, säger hon.
Hon märker även att de som behöver deras hjälp i dag har en svårare problematik och att det tar lite längre tid innan de kan gå vidare.
– Vårt främsta mål är att människor ska komma ut i självförsörjning, säger hon.
