Det är en sen måndagseftermiddag den 15 januari i år när det ringer på dörren i familjens villa i ett bostadsområde i Luleå. Maria, som egentligen heter något annat, och hennes man är för ovanlighetens skull hemma. Varför de inte har varit på jobbet denna dag har sina orsaker, men vi återkommer till dem senare.
Maria öppnar. En tonårsflicka kliver in i hallen och säger att hon har överhört ett samtal mellan flera ungdomar på en snabbmatsrestaurang i stan. Samtalet ska ha handlat om att Marias son, som vi kan kalla för Erik, ska utsättas för våld. Men flickan som ringer på är inte ensam. Plötsligt får Maria syn på sju-åtta andra ungdomar som står utanför huset.
"Varje gång det ringer på dörren kommer rädslan tillbaka".
Maria, mamma till Erik
Det är en grupp bestående av både flickor och pojkar. Stämningen är hätsk. Tonåringarna skriker okvädningsord och uttalar hot om att döda och skada Erik. Även hans syskon får ta emot hot och glåpord. Maria blir rädd och smäller igen ytterdörren. Kvar inomhus blir flickan som Maria upplever har använts som "lockbete" för att ytterdörren skulle öppnas.
– Eriks syskon blev jätterädd och förstod ingenting. Tänk om vi hade varit på jobbet och våra barn hade varit ensamma hemma? Hade ungdomarna utanför fått tag på Erik...
Marias röst bryts och hon konstaterar att det hade kunnat går helt överstyr, hon är övertygad om att de hade för avsikt att misshandla hennes son svårt. Hon ringer polisen, som skickar en patrull.
– Polisen var på plats inom tio minuter. Den kvinnliga polis som kommer in till oss säger rakt ut till Erik att han måste fatta att en av flickorna som står utanför huset är upprörd. "Vet du hur gammal hon är? Du har ju våldtagit eller haft sex med henne", säger poliskvinnan.
– Det var tydligt att hon hade bestämt sig för att Erik var den skyldige, säger Maria.
Samma morgon har Maria och hennes man suttit med sin son på polisstationen och anmält att han har utsatts för ett sexuellt övergrepp av flickan, som är i nedre tonåren. De anmäler också tre pojkar för hot och misshandel mot Erik. Två av pojkarna är han bekant med sedan tidigare. Maria och hennes man upplever att polisen har tagit Eriks berättelse på allvar.
Vad de inte vet är att det som senare skrivs in i förundersökningsprotokollet handlar om att Erik och hans föräldrar har anmält honom för våldtäkt av den minderåriga flickan. "Helt missvisande", konstaterar tingsrätten senare när dom faller, men innan dess har familjen ett helvete i flera månader.
Denna måndag tar polisen upp ännu en anmälan om våldtäkt, från flickan som Erik har anmält samma dag. Men att han har blivit anmäld och anklagad för brott får han inte veta förrän han kallas till förhör några dagar senare. Föräldrarna får inte följa med till förhörsrummet, men han har med sig sin advokat.
– Vi trodde att förhöret gällde de anmälningar som Erik och vi hade gjort. Men där satt han plötsligt,16 år gammal och blev "topsad" (dna-undersökt, reds. anm.) efter fullständiga lögner och falska anklagelser som riktats mot honom. Jag förstår ju att flickan inte är straffmyndig men allt detta är så fruktansvärt vidrigt hanterat, det gör mig så arg, säger Maria.
Erik har nu hunnit fylla 17 år. När vi kommer på besök är han hemma tillsammans med sin mamma. Tegelvillor med grönskande trädgårdar förstärker bilden av en trygg idyll i området där familjen bor, men för Erik, hans föräldrar och syskon är tryggheten sedan länge slagen i spillror.
Till och med familjens hund har börjat morra mot besökare, ett beteende som aldrig fanns innan den där måndagseftermiddagen när ungdomarna kom. Så fort Erik lämnar huset växer Marias oro till en klump i bröstet. Skalskydd och larm skyddar villan mot inkräktare.
Historien som slutade i en rättssal tog sin början när Erik och flickan träffades förra sommaren. De hade en kortvarig relation. Erik säger själv att han och flickan umgicks som kompisar, de åkte runt i hans epatraktor och åt glass. De fortsatte att ha en viss kontakt som upphörde senare under hösten.
På onsdagen den 10 januari, hör flickan plötsligt av sig till Erik och vill ses. På en offentlig toalett i centrala Luleå upplever Erik att han tvingas ha sex med flickan, trots att han vid upprepade tillfällen säger nej. Hon hotar att ta sitt liv om han inte gör som hon vill, något hon också visar genom att sätta sig på Bergnäsbron.
– Han ställdes inför en situation där han inte hann fatta ett beslut och innan han kunde värja sig var hon redan i gång och utförde sexuella handlingar med honom säger mamman om den händelse som omkullkastade hela tillvaron för familjen.
Maria känner direkt när hennes son kommer hem den kvällen att något är fel, men kan inte i sin vildaste fantasi föreställa sig vad som faktiskt har hänt honom. Erik förblir tyst och håller sig på sitt rum.
På lördagen samma vecka åker han buss till stan för att göra ett ärende. Material från övervakningskameror ska tillsammans med andra omständigheter som framkommer senare i utredningen, bevisa att flickan där och då har lurat med sig Erik till en avskild plats i ett parkeringshus i stan.
Där ansluter en tidigare kamrat till Erik, även han 16 år gammal vid tillfället. Ytterligare två pojkar i samma ålder kommer till platsen. Misshandeln inleds med att den tidigare kamraten angriper Erik och med våld trycker upp honom mot väggen.
Våldet och hoten förstärks av de två andra pojkarnas närvaro, där ingen av dem gör något för att avbryta misshandeln. Flickan finns också med på platsen och Erik tvingas uttala att han har våldtagit henne. Därefter tvingas han kyssa hennes skor. En av förövarna filmar hela händelsen med sin mobilkamera.
Erik kommer till slut loss och lämnar platsen. Han tar bussen hem, livrädd och mörbultad.
– Jag tror inte att vi var hemma när han kom. När vi kom hem fick jag samma känsla som förut, att det var något fel. Men han sade att han bara ville ta det lugnt på rummet och chatta med kompisar.
Det Erik i själva verket gör är att kontakta en barndomsvän och berätta vad han har blivit utsatt för. Med vännens hjälp skriver han ihop ett meddelande, där han beskriver vad som har hänt, både övergreppet på toaletten och den efterföljande misshandeln. Meddelandet skickar han via SMS till sina föräldrar på söndag kväll. Chocken när meddelandet kommer blir total, säger Maria.
– Vi pratade hela natten. Vi ställde så många jobbiga frågor till Erik, som var jätteledsen. Vi var helt förtvivlade, jag och hans pappa. Till slut förstod vi att han var helt oskyldig, att det var han som var offret och att vi måste anmäla det som hänt till polisen.
På måndagsmorgonen åker de alltså till polisstationen.
Samtidigt som polisutredningen pågår sprids filmer från misshandeln av Erik och bilder på honom där han beskrivs som våldtäktsman på olika så kallade exposekonton i sociala medier. Exposekonton används för att exempelvis sprida nakenbilder och kränkande rykten som riktas till personers bekantskapskrets. Dessutom kopplas namn, adress, skola eller användarnamn till materialet. Familjen och särskilt Erik genomgår ett helvete, säger Maria.
– Jag tror ingen kan förstå hur fruktansvärt dåligt han mådde och fortfarande mår.
Erik åtalas misstänkt för våldtäkt mot barn. Men när tingsrättsförhandlingarna inleds har situationen tagit en ny vändning. Erik har fått advokat Anna Melander som försvarare. Åklagaren som har väckt åtalet mot honom lämnar över målet till en kollega. Maria säger att Anna Melander förstod hur allt hängde ihop, eller snarare hur det inte gjorde det.
– Hon såg galenskapen och förstod hur fel det här var. Oss ville ju ingen lyssna på.
Bland bevisen som aldrig togs med i förundersökningen finns en sms-konversation mellan Erik och flickan, där han frågar om hon menar att han våldtagit henne. Hon svarar: "Men nä". Det finns också ytterligare en konversation där väsentliga delar har tagits bort för att få Erik att framstå som skyldig.
I sin slutplädering i tingsrätten yrkar kammaråklagare Kristin Andersson på en friande dom. Det får betraktas som något mycket ovanligt inom svenskt rättsväsende. Domen meddelas i maj.
– Jag delar tingsrättens bedömning. Det fanns skäl för åtal men bevisningen höll inte i slutändan. Jag kommer inte att överklaga domen, säger Kristin Andersson i en kommentar.
Åklagare Sara Berlin ledde förundersökningen och väckte åtal mot Erik. Förhandlingen i tingsrätten var hon inte med på och vill därför inte uttala sig om den.
– Min bedömning var att den bevisning som fanns i den förundersökning jag hade räckte för ett åtal. Annars hade jag inte väckt det.
Sara Berlin säger att uppgifterna om sms-konversationen där flickan svara "men nä" på frågan om Erik har våldtagit henne visst finns med i förundersökningen.
– De sms som åklagaren påstår finns med i förundersökningen finns i ett tilläggsprotokoll efter komplettering av försvaret. Detta trots att sms:et gavs in långt före ärendet gick ut på slutdelgivning. Det är anmärkningsvärt. Jag har aldrig varit med om sämre hantering av ett ärende, säger advokat Anna Melander.
"Det är anmärkningsvärt. Jag har aldrig sett en sämre hantering".
Anna Melander, advokat
Erik frias av en enig tingsrätt. Domen är en svidande kritik mot hela utredningen. Rådman Stefan Lundstig skriver att förundersökningsprotokollet innehåller grava felaktigheter som är till nackdel för den misstänkte. Enligt rådmannen kan det också ifrågasättas om utredningen har bedrivits objektivt.
De tre pojkarna döms alla till ungdomstjänst. Deras föräldrar ska betala betydande belopp i skadestånd till Erik. Brotten som pojkarna döms för är misshandel, olaga hot, övergrepp i rättssak och medhjälp till dessa brott. Flickan är inte straffmyndig och har inte utretts för brott. Erik och hans familj tar emot domen med blandade känslor.
– Erik sade. "Alla tror ändå att jag har gjort det och att jag inte dömdes bara för att det saknades bevis". Jag och min man är makalöst tacksamma över att Erik blev friad. Samtidigt gör det mig så förbannad att vi ska känna tacksamhet över att han blev frikänd från något som han aldrig har gjort. Det är ett övergrepp från statens sida. Ingen tar ansvar för det sexuella tvång som Erik utsattes för eller de falska anklagelserna som riktades mot honom.
Erik hoppade av gymnasiet och är numera hemma om dagarna. Han övar på att våga gå ut. På frågan om han har erbjudits någon professionell hjälp för att bearbeta sina upplevelser skrattar Maria uppgivet och skakar på huvudet.
– Nej, han är satt på någon väntelista till barn- och ungdomspsykiatrin. Vi kan nog inte förstå fullt ut hur det här har påverkat honom. Maria själv är sjukskriven från jobbet.
Ändå finns visst hopp om framtiden. Eriks plan är att studera vidare på en yrkesutbildning och han har börjat med aktiviteter tillsammans med ungdomar som inte känner honom sedan tidigare. Där har han funnit ett nytt sammanhang och slipper känslan av att "alla vet". Han har ordnat med ett sommarjobb. Till gymnasiet kommer han aldrig att återvända.
– Men vi måste ju tro att han i framtiden ska kunna känna tillit till andra människor igen och jag ser ju att Erik har mognat jättemycket under det här året, säger Maria.
Hon påpekar att hon och hennes man har förmågan att förstå rättssystemet och att Erik hade tur som fick just Anna Melander som advokat. Samtidigt kan hon inte låta bli att tänka på vad som hade kunnat hända om omständigheterna hade varit annorlunda.
– Det tänker jag ofta på, hur lätt en 16-åring hade kunnat bli oskyldigt dömd.