Hon var inte helt övertygad första gången hon klev in i lokalerna på Köpmangatan ett stenkast från Bergströmska gården i centrala Luleå. Det hade varit en restaurang innan, och hon upplevde den som lite mörk i färgerna. Men efter några skisser på färgsättning framträdde ändå potentialen.
De robusta cementväggarna och trägolvet som har historia i sig (det har funnits där länge) ger lokalerna karaktär, tycker hon.
Flytten från Lulsundsgatan gick efter sommaren förra året.
– Det känns som att vi har kommit hem. Den här lokalen är annorlunda och känns kreativ. Många kunder som kommer hit säger att den matchar oss, säger Emelie Fabricius.
Den 1 december klev hon på rollen som verkställande direktör på Yours kommunikationsbyrå efter Tobias Öström, som är en av delägarna. Innan dess hade hon arbetat som produktionsledare, projektledare och eventproducent på byrån.
Nyfikenheten på företagandet har funnits där sedan barnsben. Uppvuxen i en företagarfamilj var det ofta samtalsämnet på släktmiddagar.
Ganska direkt efter hon gått ut Norrlands Entreprenörsgymnasium började hon arbeta i sin pappas helikopterföretag.
– Där fick jag gå jämte honom. Han är och har alltid varit generös med att bjuda in och dela med sig av sin erfarenhet. Där lades grunden för att jag någon gång ville vara företagsledare, säger Emelie Fabricius.
Som 22-åring tog hon privat helikoptercertifikat. Hon beskriver känslan av att flyga.
– Det är otroligt häftigt. Det är jätteroligt och jag kan sakna att flyga.
Vad är det du saknar?
– Frihetskänslan, att man kan ta sig överallt och att man ser världen uppifrån. Och så får man se naturen på ett annat sätt. Det är som att du tittar på en karta fast du ser den i verkligheten, rakt nedanför dig.
2015 såldes helikopterföretaget och hon arbetade vidare två år på Kallax flyg. En dag skulle det göras en ny hemsida och Yours var leverantör till den.
– Det är så det gick till. Jag halkade in i den här branschen på ett bananskal. När hemsidan var färdig tyckte Yours att "ska du inte komma och jobba hos oss". Jag gick från helikopter till reklam, säger Emelie Fabricius.
När hon väl tog klivet var bearbetningsprocessen över.
– Jag ville inte flyga på heltid, för du är nästan aldrig hemma då. Flygbranschen är väldigt rolig men jag var klar, säger hon.
Likheterna mellan yrkena finns, från att ha planerat flyguppdrag för piloter blev hon produktionsledare för kreatörer som copywriters, art directors och formgivare.
Hon lärde känna en ny bransch.
– Det var väldigt mycket nytt, framförallt nya termer. Jag hade ingen aning om vad en art director gör. Jag tyckte det var väldigt spännande, och jag gillar att få se det vi faktiskt gör för våra kunder på bussar och i reklamfilmer som går på tv. Det blir väldigt visuellt.
Vad är din drivkraft?
– I grunden är det nog företagandet i sig. Sedan inser jag sedan jag klev på den här rollen att det är personalen som är drivkraften. När de får göra saker de brinner för tänds en gnista i blicken och det är ett direkt kvitto på att de är på den bästa platsen de kan vara i sin kreativa roll. Att sätta uppdragen på rätt person, jag vet deras styrkor.
Är det avgörande, är det "där det händer"?
– Ja, men det skulle jag säga. Jag tycker det. I det kreativa. När man ser att kreatören är i sitt essä, att nu händer någonting. Då vet man att de är på rätt plats och då skapas det ofta någonting som blir jäkligt bra i slutänden.
Vad är en bra kampanj?
– Den ska väcka känslor, på ett eller annat sätt. Det ska kännas i kroppen när du ser det.
Pingisbordet står strategiskt placerat i en del av kontorslokalerna, i närheten av soffhörnan och matsalen. Här avgörs matcher i syfte att stimulera kreativiteten och få idéer att lossna.
– Det går inte att bara slita ur sig någonting, utan det behöver få ha sin process. Det är många som går hit till pingisbordet och spelar. Då kan de stå där en stund och kläcka idéer.
Att ha roligt på jobbet kan vara en av pusselbitarna till att lyckas, menar hon.
– För oss är det viktigt att vistas i en kreativ miljö, och att göra roliga saker tillsammans. Har man kul kommer resten lite av sig självt, när man är trygga med varandra.
Pandemiåren var tuffa såtillvida att mycket sköttes digitalt.
– Vi jobbade hemifrån första året. Att sköta den kreativa processen på länk får inte alls samma dynamik som när man sitter tillsammans. Det var den största utmaningen med pandemin, säger Emelie Fabricius.
Det finns mycket hon uppskattar med att bo i Luleå. Att slippa sitta i bilköer på väg till jobbet, ha nära till naturen, ett bra restaurangutbud och att både hon och hennes man, före detta Luleå hockeyspelaren Karl Fabricius, har sina familjer nära.
Emelie Fabricius
Ålder: 33
Bor: Luleå
Familj: maken Karl, en son på fyra år.
Yrke: verkställande direktör och projektledare på Yours
Fritidsintressen: heminredning, slalom, utomhusaktiviteter, umgås med vänner, god mat.
Hon är född och uppvuxen i Luleå.
– Jag har bott här i hela mitt liv förutom en sväng till Tyskland när min man spelade hockey under tiden jag var föräldraledig.
De träffades 2013, i samma sväng som hon höll på att ta helikoptercertifikat.
– För mig har det varit viktigt att ha min karriär, och mitt liv, jämte hans hockey. Vi har kunnat kombinera våra karriärer.
Borta bra, men hemma bäst verkar vara melodin.
– Jag älskar Luleå. Jag har aldrig en längtan härifrån. Jag har alltid älskat att landa på Luleå airport, säger Emelie Fabricius.
Finns det något i Luleå som du tycker kan bli bättre?
– Det jag kan sakna är att ännu mer nyttja det faktum att vi är en hamnstad. Jag hade gärna haft en bra fiskrestaurang i Södra hamn där man kan köpa en bra skagentoast en sommardag. Nyttja Luleås läge än mer på sommaren. Sedan förstår jag att det är en utmaning när det är kort säsong.
Unga kvinnor tenderar att lämna Luleå. Vad tror du staden kan göra för att locka dem att stanna kvar?
– Vi Luleåbor är ganska inbitna sådana, vi är inte så himla öppna för nya relationer alltid. Vi har allt vi behöver som stad; hotell, restaurang och kulturliv. Det kanske är just gemenskapen man behöver jobba på så att man inte sitter ensam i det här mörkret som annars är. Fler mötesplatser för att kunna knyta kontakter med oss som bor här. Det tror jag på.