Anna Lindh Wikblad
Vi träffar Anna Lindh Wikblad på hennes kontor i stadshuset. Hon har arbetat på Luleå kommun i 24 år i olika roller, trots att hon aldrig planerade att vara kvar så länge.
– Karriärplanering har aldrig varit min grej. Varje gång jag har tänkt söka mig vidare har något nytt intressant dykt upp, säger hon och skrattar.
Redan som barn var Anna Lindh Wikblad miljöintresserad och oroade sig över ozonlagret och försurningen av haven. När hon flyttade från Skellefteå till Luleå tillsammans med sin pojkvän, som numer är hennes man, för att studera till civilingenjör i samhällsbyggnadsteknik var det för att hon ville kombinera samhällsintresset med teknik.
– Jag gillar systemtänk och har svårt att bara se till en fråga, det är så mycket som krävs för att samhället ska fungera, det som intresserar mig är hur vi lägger det pusslet, säger hon.
När Anna Lindh Wikblad blev tillfrågad att kliva in som kommundirektör för fem år sedan befann sig Luleå kommun i en förtroendegrop, som hon själv uttrycker det. Både hennes företrädare och tunga politiska företrädare valde att lämna sina uppdrag under turbulenta former.
– Det var ingen som var intresserad av att ta över så jag gjorde det till stor del av plikt. Jag brinner för det kommunala uppdraget och kände ett ansvar gentemot medborgarna att återuppbygga förtroendet för kommunen.
Innan dess hade Anna Lindh Wikblad varit biträdande kommundirektör och fått en tydlig bild av att den ordinarie tjänsten inte var för henne.
– Aldrig i livet, det där hade tagit förståndet ur vem som helst, tänkte jag. Min bild var att kommundirektören fick ägna sig åt allt som var svårt och krångligt, sådant som inte gick att lösa någon annanstans.
Efter några månader som tillförordnad kommundirektör mitt i en kris valde hon att söka den ordinarie tjänsten när den utlystes. Den skeptiska inställningen hon tidigare haft för uppdraget hade försvunnit.
– Vi skulle bli bättre som kommun och vinna tillbaka medborgarnas förtroende, det var min drivkraft till att fortsätta. Jag är en obotlig optimist som tror på förbättring, det jag från början tyckte var jobbigt blev bättre när erfarenheten kom i kapp.
Efter att den första krisen var hanterad var det dags för nästa – pandemihantering.
– När man tar sig an ett nytt uppdrag är det lätt att drabbas av låtsassyndrom och tvivla mycket på sig själv men när man ställs inför en kris finns det ingen tid för navelskådning. Det är bara fokus på vad som behöver lösas i stunden, allt fokus ligger på verksamheten och jag hade inte tid att reflektera över egna tillkortakommanden.
Det glittrar i Anna Lindh Wikblads ögon när hon berättar om sin drivkraft – att sträva mot bättre system som skapar bättre samhällen. För henne är det viktigt att alla medarbetare i Luleå kommun känner sig motiverade i det arbetet.
– Alla måste ha en klar bild om varför de går till jobbet och känna att de är en del av det kommunala uppdraget, att skapa ett fungerande samhälle. Oavsett om det är att ge de äldre en dräglig vardag, se till att vägarna är plogade eller handlägga politiska beslut.
Att inspirera medarbetarna i kommunen i vardagen ser hon som en av hennes stora styrkor som ledare. Men det finns tillfällen som Anna Lindh Wikblad inte bara tycker är tråkiga, utan som också gör henne frustrerad.
– Jag är ganska snäll förutom när jag blir svart i ögonen. Jag kan känna en frustration över hur trögt det är i en stor organisation och tappa tålamodet när jag märker att det är för tröga ledtider och vi får inte ut det vi behöver.
Ett exempel är i höstas när Luleå fick kritik för service och bemötande av näringslivet trots att kommunen arbetat länge med att förbättra situationen.
Anna Lindh Wikblad
– Då fick jag ett sådant tuppjuck där jag tappade tålamodet och kände att vi behöver göra någonting nu, varför fungerar det inte? I en kommunal organisationen har man ofta ett långsiktigt perspektiv på saker men ibland måste vi också flytta perspektivet och fundera över vad vi kan göra samma vecka, säger hon.
En kommundirektör kan aldrig stänga av telefonen. Den är på dygnet runt, året runt. Trots det upplever Anna Lindh Wikblad att hon är skicklig på att hålla balansen mellan jobb och fritid.
– Jag är ganska bra på att koppla av och på. Om telefonen ringer när jag är ledig och jag behöver hantera någonting är jag sedan ganska bra på att lägga i från mig telefonen och återgå till min rosodling, säger hon.
Trädgårdsarbete är ett av hennes stora fritidsintressen och liknar på flera sätt hur det är att styra en kommun.
– Det blir resultat utifrån tiden jag lägger ner och det är svårt att veta om jag har gjort rätt från början, innan det går att se det färdiga resultatet.
Förutom att ha fingrarna i jorden värdesätter hon att återhämta sig socialt.
– Jag är en introvert person så när jag är ledig är jag gärna i små bubblor och vilar med släkt och nära vänner, säger hon.
Hur tror du att dina kollegor skulle beskriva dig?
– I stort sett tror jag att jag uppfattas som engagerad och intresserad av mitt jobb och de som arbetar i kommunen, att jag är grundad i mitt varför och att det märks. Jag får även höra att jag skulle behöva kommunicera tydligare ibland, jag pratar ofta i stora termer som låter bra men det kan vara svårt att förstå den konkreta innebörden.