Längs stängslet sitter rakbladsvass taggtråd, Consertina. "Det har förts diskussioner både medialt och internt om det är någonting vi ska ha. Men nu är samhällstrycket som det är och medborgarna i Sverige skulle inte acceptera om ungdomar från säkerhetsnivå ett rymmer", säger Robert Winneborn.
Dörren ger ifrån sig ett ljudligt klick när den öppnas och vi är välkomna innanför de sex meter höga stängsel som omger institutionen. Ingen kan ta sig varken in eller ut från Johannisbergs ungdomshem utan att ha fått godkänt från centralvakten, förklarar mannen som släpper in oss efter att noga ha kontrollerat vår legitimation.
Johannisberg i Kalix är ett av landets två, snart tre, ungdomshem inom Statens institutionsstyrelse, SiS, med högsta säkerhetsnivå.
Återkommande har det rapporterats om rymningar från SiS-hemmen, men enligt myndighetens pressekreterare Jesper Lindberg har dessa blivit allt färre inom den slutna ungdomsvården (LSU). År 2020 skedde 26 rymningar och i år har det hittills skett en. Johannisberg har endast LSU i dag.
Statens institutionsstyrelse, SiS, har totalt har 21 ungdomshem i Sverige, de flesta arbetar med ungdomar som är omhändertagna enligt LVU, lagen om vård av unga. Medan sex av dem tar emot ungdomar som är dömda till sluten ungdomsvård, LSU, där den maximala strafftiden är fyra år.
De senaste åren har något förändrats på institutionen. Allt fler ungdomar döms för grövre brott. Tidigare hade Johannisberg både ungdomar som var placerade enligt lagen om vård av unga, LVU, och de som är dömda till sluten ungdomsvård, LSU, där den maximala strafftiden är fyra år.
Men i dag ser det annorlunda ut.
– Just nu är samtliga avdelningar LSU, vi har bara LSU-intagna ungdomar, säger institutionschefen Robert Winneborn, som tar emot oss tillsammans med specialpedagogen Carola Johsund, enhetschef Niclas Boström och pressekreterare Jesper Lindberg.
På Johannisberg i Kalix är i dagsläget tre avdelningar öppna, alla är sluten ungdomsvård.
Den nuvarande rastgården (på bilden) är tillfällig, just nu håller en ny på att byggas på området.
Ungdomarna som är placerade här kommer från olika delar av Sverige och är i åldern 16–21 år. Totalt finns det 32 platser och i dagsläget är 21 intagna på institutionen.
– Vi har de som är dömda för försök till mord och försök eller medverkan vid exempelvis förberedelser av sprängningar. Och nästa steg är att sprängningarna har verkställts med stor materiell skada på egendom eller personskada. Sen har vi dem som har tagit andras liv och är dömda för ett eller flera mord.
I Sverige har antalet barn och unga som döms till sluten ungdomsvård ökat, på fem år har myndigheten tvingats utöka antalet LSU-platser på SiS-hemmen från 58 till 103. 2022 var vårddygnskostnaden inom LSU 10 721 kronor per institution.
Även andelen gängkopplingar inom LSU har ökat och ligger nu på 40 procent.
I Kalix märks utvecklingen av. Tidigare behandlades ungdomar med social-, psykiatrisk- och missbruksproblematik, samt för kriminalitet. I dag handlar det i stället om gängkriminalitet, instrumentell- och systemhotande kriminalitet.
– Vi lägger väldigt mycket kraft på att förhindra att gängkriminalitet och allt det representerar ska fortsätta ske. Det görs genom säkerhetsbedömningar, genom att man inte vistas i samma gängkonstellation som man själv bestämt sig för. För det innebär att det finns en ökad risk att agera ut i grupp och samordna sig i sina aktioner. Det gör också att de kan påverka varandra negativt i att ta till sig det vi försöker ge.
"De sista åren har vi blivit hörsammade på ganska mycket av det vi behöver och det vi kräver. Johannisberg i Kalix har varit jätteduktiga på missbruksdelen på ungdomarna, sen har det alltid kommit med kriminalitet. Men många av LVU-ungdomarna satt enbart för missbruk, det har varit en snabb vändning", säger Niclas Boström.
Men ibland sker incidenter inne på avdelningen.
Samtidigt menar enhetschef Niclas Boström att ungdomarna sällan vill något illa mot personalen.
– Det är deras egna frustration som gör att det händer någonting och då kan det vara någon som är i vägen. Oftast är det muntligt de säger saker och är otrevliga. Fysiskt är det extremt sällan de hoppar på en personal.
SiS söker en modernare lagstiftning för hur de ska agera i väntan på polis vid de tillfällen en larmincident sker.
– Just nu arbetas det febrilt på olika håll med att utreda hur vi ska kunna stärka tryggheten från larmincident tills polisen ankommit, där är det ett glapp, säger Robert Winneborn.
Just nu är samtliga avdelningar LSU, vi har bara LSU-intagna ungdomar.
Robert Winneborn
Institutionschef på Johannisberg
Behandlingsprogram är en stor del av den vård och behandling Johannisberg arbetar med, bland andra motiverande samtal (MI), återfallsprevention (ÅP) och "Problemlösning Umgänge Livsmål Självkontroll" (PULS).
Den vanligaste problematiken är kriminalitet och missbruk, men även psykisk ohälsa, förklarar Stefan Granström, behandlingssamordnare på Johannisberg.
– Det vi märker nu är att det är många som har en diagnos och kanske blivit utnyttjade på grund av det ute i samhället, säger han.
Vissa av programmen innebär individuell behandling medan andra utförs i grupp, ofta förekommer något form av rollspel.
– Nu har vi två pojkar igång och sen ska vi komma igång med en grupp med tre. Där kan de hjälpa varandra i rollspelen. Det är fascinerande faktiskt. Sen kan vi vara med som ett hjälp-jag också.
Rollspelen kan handla om vardagssituationer, men också händelser ungdomarna varit med om.
– Vi jobbar mycket med situationer. Exempelvis om det ligger någon skadad, vilka tankar och känslor får du? Hur hanterar du det? Vad får det för konsekvenser? Och hur mycket närmare mitt mål når jag?
"Många av dem är traumatiserade, ofta har de gjort ett ganska grovt brott och ligger sömnlösa på nätterna av ångest. Det är några som äter ångestdämpande mediciner", säger Stefan Granström, behandlingssamordnare på Johannisberg.
Stefan Granström, behandlingssamordnare på Johannisberg och Jesper Lindberg, pressekreterare på SiS.
SiS bedriver även en avhopparverksamhet, där de arbetar med att ta fram en struktur för att fånga upp och motivera flera barn, unga och klienter att hoppa av organiserad brottslighet.
– Nu har jag jättemånga som vill flytta ifrån de här ställena, från gängen i förorterna. De vill starta ett nytt liv någon annanstans, säger Stefan Granström.
Förutom att SiS bedriver individuellt anpassad tvångsvård och verkställer sluten ungdomsvård, måste myndigheten även förhålla sig till barnrättsperspektivet. Det innebär att en verksamhet erkänner och respekterar barnets fulla människovärde, att barnets integritet respekteras.
På institutionen finns både en sjuksköterska och en psykolog.
– Här görs allt från måendebedömningar, det kan ibland även vara suicidbedömningar, till utredningar, säger Winneborn.
När ungdomarna inte medverkar i program, spenderas tiden på avdelningen, i gymmet och sporthallen. De har även tillgång till en helt egen gymnasieskola, där SiS är huvudman.
På Grynässkolan erbjuds bland annat individuella programmet, naturvetenskapliga programmet, elprogrammet, samhällsprogrammet och byggprogrammet.
I Skolbyggnaden finns en musiksal. En musiklärare kommer en gång i veckan på höstterminen. "Det är ingenting som är knutet till betyg, utan det är för välmående" säger Carola Johsund.
Musiksalen var tidigare en slöjdsal.
Undervisningen anpassas efter elevernas behov och de är noga med att eleverna ska lyckas, berättar Carola Johsund, arbetslagledare och specialpedagog på Johannisberg.
– En sådan chans har ingen annan skola med just den här ungdomen, om han nu inte hamnar på ett annat SiS, säger hon.
Skolverksamheten är likt Johannisbergs andra element en viktig del för ungdomarnas utslussning till samhället.
Skolinspektionen granskade SiS 2007 och 2015, sedan dess har det satsats mycket på skolan och de är i dag nio lärare.
– Det är också med stöd av forskningen, har du en utbildning så klarar du dig bättre.
– 1999 sattes det ett betyg här på Johannisberg, nu sätter vi ungefär 60 betyg per år.
Ett av klassrummen på Johannisberg.
Vissa ungdomshem, bland annat Klarälvsgården i Värmland, använder böjbara pennor. Johannisberg har också funderat på att använda det, men landade i att de var för svåra att skriva med, så i dag har de korta blyertspennor i skolan och på avdelningarna.
Carola Johsund i Johannisbergs skola, som är sektionerad i tre delar.
Boken "SiS unga berättar" har getts ut av SiS i över 15 år. Syftet är att ge barn och unga möjlighet att under kreativ frihet sätta ord på tankar, känslor och erfarenheter. Texterna är skrivna inom ungdomshemmens skolverksamhet, där lärare varje dag stöttar barnen och ungdomarna att hitta sin inre motivation och lust att lära. Berättelserna är barnens och ungdomarnas egna och texterna har anonymiserats så att barnen och ungdomarna inte ska kunna identifieras.
Ungdomarna har individuella studieplaner och går halvdag på grund av att alla inte kan vara där samtidigt.
– Nu undervisar vi avdelningsvis, vi kan inte blanda i skolan. Det var en grej om vi hade en gängkriminell här när jag började. Nu är det ungdomar med gängkopplingar på varje avdelning , så det har gått extremt fort den här utvecklingen.
Samtidigt säger Johsund att de ungdomar de har i dag oftare kommer med godkända betyg i många ämnen och att de har en större chans att fixa skolan.
Dagens utmaningar är bland annat gängtillhörigheten, bristande information från elevens tidigare skola, samt gruppundervisningen.
– De ska ju ut i ett vanligt klassrum sen, men vi har ingen möjlighet att träna eleven i en stor klass, säger Carola Johsund.
På varje avdelning finns ett rum som används vid avskiljningar, exempelvis om en ungdom är pågående våldsam. "Utifrån barnrättsperspektivet är lagstiftningen skriven på det sättet att där vistas man bara så länge man har behov. Det är individuellt och kan vara alltifrån sekunder, minuter till timmar", säger Robert Winneborn.
När ungdomarna inte är på sina rum, umgås de med varandra och behandlingsassistenterna på avdelningens gemensamma utrymmen. "Det blir mycket tv-spel", berättar Robert Winneborn.
En av de stängda avdelningarna på Johannisberg. De som ungdomarna nu är placerade i är nyare och ser lite annorlunda ut. Dels har de högre i tak och varje intagen har egen toalett inne på rummet.
Varje intagen har ett eget rum på ungefär 18 kvadratmeter. Det här är ett av rummen på en av de två stängda avdelningarna.
I dag har Johannisberg ungdomar placerade på tre av sina fem avdelningar. Vi fick besöka en av de stängda avdelningarna på institutionen.
Att ha möjlighet att sektionera och minska gruppernas storlek även på avdelningarna är en viktig del för att Johannisberg ska kunna fortsätta bedriva sin verksamhet på säkert sätt, menar Robert Winneborn.
– Det är för barnens och personalens trygghet. Utifrån varje enskilt barns, nu mera annan, form av problematik. Så måste vi kunna få jobba med mindre grupper och mindre enheter, säger han.
Besticken är gjorda i ett material som inte ska gå att vässa, och är desamma som inom Kriminalvården.
"Här i Kalix ska vi verkställa ett straff som har utdömts i domstol, verka för ett samhällsskydd och utföra vård och behandling. Det är vi väldigt duktiga på och det tycker jag får lite utrymme i media i dag", säger Robert Winneborn.
Alla intagna har ett eget rum, i dag är rummen låsta utifrån under natten och ungdomarna kan själva öppna dem inifrån.
Men från och med nästa sommar ska ungdomshemmen Johannisberg och Tysslinge få möjlighet att låsa boenderum under dygnsvilan. En ny åtgärd för att bryta rekryteringen av barn och unga till kriminella gäng.
Även lagstiftningen vad gäller elektronisk utrustning, visitationer och inpasseringar har utretts för att kunna stärka säkerheten och tryggheten på hemmen.
Arbetet för att höja säkerheten på Johannisberg har pågått i flera år. Inom en framtid ska ett tredje stängsel omge institutionen, centralvakten ska flyttas, och det byggs just nu en ny rastgård.
Samtidigt poängterar Robert Winneborn att institutionen arbetar efter grundinställning, att alla människor är mer än sin värsta handling.
– Så måste vi se på det. Vi måste någonstans möta en människa som har gjort hemska saker, men att det finns mer än det.
Vi lägger väldigt mycket kraft på att förhindra att gängkriminalitet och allt det representerar ska fortsätta ske.
Robert Winneborn
Institutionschef på Johannisberg
En viktig del är att se till framtiden.
Men vad händer efter de avtjänat sitt straff?
– Det är det som är nyckeln i vår verksamhet. För det är där vi på något sätt ska försöka hitta en motivation och en ingång att få de ungdomar vi har här att vilja börja engagera sig i den frågan.
Enhetschefen Niclas Boström har arbetat på Johannisberg i 24 år och säger att han ofta får frågan: Hur många slutar med det de har gjort?
Något han menar är svårt att svara på. Däremot berättar han att gamla ungdomar ibland ringer när de är i 25-årsåldern och tackar.
– Då hör man lite grann, och det är ganska samma lika, att det går bra nu. Men jag har varit inne en sväng, jag har gjort en volta eller hamnat på ett till. Men sen märker man att de fått med sig så mycket härifrån. Det tar några år, vi sår ett frö och vi försöker ge dem så mycket vi kan när de är här, säger Niclas Boström.
