Zacke tar lyssnarna med på en resa genom dagens Norrbotten på nya plattan "Noir". I samband med det tar han med Kurirens läsare på en resa genom stan.
I Karlshäll, där de gamla Tyskmagasinen låg, har marken sanerats från kvicksilver men vid fötterna sträcker sig fortfarande järnvägsräls när Zacke blickar in mot centrumhalvön. Siluetten av kyrka, skorsten och Bergnäsbro ser annorlunda ut jämfört med vyn från Skurholmen.
– Det är som min nya skiva, du kommer se stan ur ett helt nytt perspektiv.
En bit bort finns lämningar av Luleås första järnverk, som sprängdes i luften för snart hundra år sedan. Det var här resan med skivan "Noir" inleddes någon gång på 1980-talet och det är här Zacke börjar berättelsen om skivan för oss.
– Jag är enda barnet, min morsa var ensamstående, och jag var mycket hos min mormor. Matriark i släkten. Om somrarna var vi här och halstrade saltströmming, då har jag fått alla stories om Karlsvik och hur det var då, berättar han.
Formen på skivan inleddes redan i Karlsvik som barn, tror Zacke, då släkingarnas historier om det första järnverket präglade honom.
Forna tyskmagasinen, Karlshäll.
41-åringens egen analys om varför hans kommande platta kretsar kring industrialisering är att arbetarhistorierna kommit med modersmjölken. Dramatiska och ibland överdrivna berättelser om fattiga Karlsviksbor utan skor fascinerade honom tidigt.
– Det är kanske inte är det mest naturliga som inspiration för att skriva ett album, men ändå väldigt hiphop. Man pratar om människorna och platsen. Hantverket att gräva där man står.
Dåtidens industri har satt spår, även om snart bara järnvägsrälsen är kvar vid Karlshäll.
Resan genom livet och albumet startar i Karlsvik för Zacke.
Karlsvik är grunden på "Noir". Och perspektivet.
Men även om Zacke är "en sucker för nostalgi" handlar den elva låtar långa plattan om nuet. När artisten får bestämma plats för fotografering föreslår han Hertsöfältet, Luleås blivande industriområde.
– Jag har vuxit upp på en plats där det inte händer skitmycket, på gott och ont. Men det har förändrats, nu tycker jag att det känns som en plats där det händer sjukt mycket, säger han.
Det känns som om pengar har kommit hit hem / Nej Noir, du ska trickle down / Nån ska fly in och fly out / Allt ska rinna ur och nu rinner det snabbt / Hela vägen ut i Bottenviken
Ur "Bottenviken"
På vägen mellan barndom i Karlsvik och framtid på Hertsön passerar bilen andra platser som format Zakarias Lekberg, som präglat låtarna och som kommer påverka människorna i stan i framtiden.
Den gröna omställningen är vida omtalad men musikern har saknat det mänskliga perspektivet i samtalen. Ett enormt muddringsverk syns ute på fjärden och malmvagnarna passerar dagligen utanför studion. Många lever sina liv nära industrierna, några får plats i låtarna på "Noir".
Ett stort muddringsverk ligger ute i vattnet när Zacke tittar ut mot Bottenviken, som en singel fått namn av.
I låten "Nathalie" får Zacke hjälp av sju musiker och poeter för att forma bilden av människor som har svårt för att passa in. Berättelserna från Pajala (Rebecka Digervall) och Gällivare (Johan Airijoki) skiljer sig inte alltför mycket från upplevelser i Storuman (Gonza-Ra) och Gammelstad (Yarlie).
– Det är egentligen en ögonblicksbild. Den är inte ordagrann helt och hållet, men den berättar en historia om många personer jag vuxit upp med. Jag har många barndomsspöken – det är en Lulestory, säger Zacke.
– En stor anledning till att jag flyttade tillbaka till Norrbotten för sex år sedan är att det är jävligt autentiskt, det är "real". Jag älskar det och ville fånga det också.
Av min barndoms alla spöken minns jag oftast Nathalie / Hon tog till en näve nässlor när hon greps av raseri / Hon var kung på våran gata, sen for hon nån annanstans / Efter hennes mamma hämtats av en långsam ambulans
Ur "Nathalie"
Det har gått fyra år sedan senaste albumsläppet och inför arbetet med "Noir" som släpptes under fredagen gav rapparen och producenten sig själv en utmaning i att skildra samtiden. Att våga uttrycka oro i framtidstron.
– Namnet "Noir" (franska för svart) säger ganska mycket, det är min mörkaste skiva hittills, säger Zacke samtidigt som bilen rullar vidare över asfalten i hemstaden.
– Ska jag få säga vad jag känner utan att vara rädd för det? Det är mitt femte album, när ska jag få känna mig fri att uttrycka mig som jag vill? Jag tror att musik och kultur är sjukt viktigt just nu, det är min känsla, och då behöver man modiga musiker och kulturarbetare.
En industriell revolution pågår i bakgrunden av vardagen. "Det kanske inte är så intressant att prata om alltid, men det blir intressant om man pratar om det på ett autentiskt sätt".
Tonen sätts redan i inledande "NBIN" som står för "No Bitches In Norrland". En provokativ låt där Simon Trabelsis amerikanska karaktär skapar kontraster tillsammans med samplingar från Lennart Jähkels rollfigur i "Jägarna".
– Den handlar om problemet vi har här uppe, vi behöver fler kvinnor, det tror jag många är med på. "Bitches" är ju också i meningen mesar. Nu är analysen att vi behöver fler mesar, fler kulturmänniskor, flera mjuka värden – pengar är mjuka värden också (skratt). Kulturen ska vara en stor del av lösningen för att locka folk att bo här, säger Zacke.
It’s a magical place / It creates hard people; hard working people; resilient people / No bitches in Norrland
Ur "NBIN"
Det är en obekväm start på albumet.
– Jag ska vara ärlig och säga att det var lite läskigt att sätta den först. Det är klart att den kan skrämma bort folk eller så blir folk intresserade. Men den kommer ju inte hamna på "New music Friday".
Zacke
Namn: Zakarias Lekberg.
Ålder: 41 år.
Bor: Lövskatan i Luleå.
Familj: Sambo och två barn.
Karriär: Inledde i gruppen L-Town Crew i slutet av 90-talet och släppte första albumet under eget namn 2010. Vann pris för "Visst är det Vackert" på Manifestgalan 2011 och Grammisnomerades för "Fattigkussen" 2017.
Aktuell: Släppte sitt femte album, "Noir", den 11 oktober.
I somras flyttade Zacke med sambo och två barn från stan till Lövskatan och på väg ut mot Herstön passerar han vattnet som i folkmun kallas "Malariaviken". Men det är inte där rapparen fiskar gädda i låten med samma namn.
– Jag har blivit tillrättavisad. Jag och min kompis sa alltid att det var mellan stålverket och Örnäset, men jag förstår att det är vid Lövskatan. När jag skrev låten är det mer som ett koncept, jag skriver musik och berättar historier. Min historia kommer från koksverksbron, där fiskade vi gäddor. Där var det bäst.
Zacke blickar tillbaka men skriver om nuet på nya plattan.
Själv är han uppvuxen på Västra Skurholmen och har egna minnen från fjärdens gröna vatten.
– Jag förstår ju var namnet kommer ifrån. Om man har känt på botten när man hoppat från bryggan där – man sjunker väldigt djupt i gyttjan (skratt). Jag vet inte om man kan bottna.
Borta bra men det är hemma bäst, det är knas jag kan här uppe i Luleå / Jag känner zombietjackisen utanför studion / Skyldig honom minst en pre-amp och eC ljudkort och nåt / Hooka honom hans första femma sent 90-tal, shit du vet hur det går
Ur "Himlavalvet"
Bilen passerar rondellen som utgjorde skådeplats på hyllade "Fattigkussen" och fortsätter österut, genom tonårens gator och skolgården där hiphopen greppade tag i Fubu-jeans.
På "Noir" återvänder Zacke genom samplingar från 90-talet, ett lapptäcke av Onyx, Xzibit och Fugees där karaktärer från då möter i dag.
Kring millennieskiftet mötte "Nordnytt" talangerna i hiphopgruppen L-Town Crew på Örnäset centrum. Förra helgen firade Zacke albumsläppet med en kväll på kvarterskrogen och "Nordnytt"-tröjor syns i musikvideon.
– Det var så jävla nice, det var fullt, säger Zacke om kvällen.
– Det behöver inte vara svårare än så, vi tog dit ett PA och bjöd in folk. Han sålde slut alla bärs, det var helt slut (skratt).
Förra lördagen bjöd kvarterskrogen på Örnäset in till lyssningsfest av "Noir". Stället var fullt och Zacke lyrisk.
Lux bar & grill, Örnäset.
Det är lunchtid och ägaren på Lux bar & grill lyser upp när Zacke kommer in. Rapparen pratar om betydelsen av friare mötesplatser och minns tillbaka på egna arrangemang i Färjan. Mannen bakom kassaapparaten påpekar att de har trubadurkvällar en gång i månaden.
– Jag älskar Örnäset. Jag gillar att simma motströms, bilden av Norrland, där kan jag vara väldigt rebelliskt. Jag kan nästan känna att någon försöker ta Örnäset ifrån mig. Det är ju också Norrland, vi behöver en mer mångfasetterad bild av vad norra Sverige är, säger Zacke.
Örnäset. En av stans mest levande centrum utanför centrum enligt rapparen. Det var under åren på Örnässkolan som intresset för hiphop tog fart.
Längst Gråsjälsgränd ligger skräddare och restaurang vägg i vägg med orientalisk matbutik och sexshop.
– Det finns många i södra Sverige som inte tror att det finns folk som bor i lägenheter här uppe. Jag tror det finns stora kunskapsluckor och då tycker jag att man kan lyfta upp Örnäset, som är en väldigt fin plats.
– Örnäset är som en tunnelbanestation typ, i och med att den har allt egentligen. Egentligen tycker jag att Hertsön också borde ha en skräddare.
Här i Malariaviken / Det är i vattnet som vi har / Och i alla fiskarna vi drar / Du sa – det är helt fullt av skit
Ur "Malariaviken"
Men det har de inte. Däremot pågår ett av de större industriprojekten i Luleå kommun i trakterna. Strax intill Hertsöfältet finns bron som Zakarias Lekberg cyklade till som barn för att få stora fiskar på kroken.
När bilen bromsar in pekar han mot staketet där "flugorna samlas runt spetsade lik". En morbid syn.
– Det är en rolig story. Det är många som har sålt gäddor även om jag aldrig gjorde det. Man kunde tjäna pengar på att lämna in gäddor och som barn går du så klart dit där du får flest gäddor. När jag släppte låten var det skitmånga som hörde av sig och frågade hur jag visste om det de gjort. Folk från Piteå och Kalix har gjort samma grej.
"Det är det svåraste skivan jag har gjort, men det har känts meningsfullt och inspirerande. Jag är stolt över plattan. Den känns aktuell och jag har fått sagt vad jag vill säga och jag har fått jobba med en massa människor jag ser upp till. Jag är skitnöjd".
"Här fyller vi sopsäck. Här fyller vi hinkar. Och vi gör vatten till vin". I "Malariaviken" beskriver Zacke ett barns jakt på pengar.
"Baby hämta hinkarna. Baby det ska trickle down. Nån ska fly in och fly out. Fånga alla droppar, ta så mycket ni kan". "Bottenviken" berättar om en vuxen människa mitt i industriboomen.
– Det kanske inte är så intressant att prata om alltid, men det blir intressant om man pratar om det på ett autentiskt sätt. Hur allt sitter ihop och hur det påverkar mig som person. När man pratar om företag och siffror har jag svårt att ta till mig, men om man pratar om det på enkla konkreta sätt – som att fiska gäddor – är det roligare att prata om. Mitt jobb är att berätta sådana historier.
När bäckarna och älvarna har blivit hav / Och pengar kommit in och vi har fått det vi ska ha / Då dricker vi för allting som har blivit av / Sen dricker vi för alla som har blivit kvar
Ur "Blivit av"
