Det är lunchtid i italienska Val Senales.
Nere i hotellobbyn sitter förbundskaptenen Lars Öberg och väntar in Norrbottens-Kurirens utsända team.
Han har själv tagit den första intervjutiden så att åkarna ska hinna få i sig mat efter förmiddagens skidpass i glaciären innan det är deras tur att sitta ned med media.
45-åringen har hunnit bli varm i kläderna på sitt nya jobb. Det var i mars som frågan kom från dåvarande landslagschefen Ulf Karlsson: "Vill du ta över som förbundskapten eller vallachef?".
Under tre veckor funderade Öberg kring sina tre alternativ. Stanna kvar på polisen, utvecklas inom vallabranschen som han tidigare varit i, eller testa det helt nya förbundskaptensyrket.
- Det var inte lätt, men jag övertygade mig själv om att jag hade varit så pass länge i vallarbranschen att det kanske var läge att testa någon annan roll, säger Lars Öberg.
Från 0-100
I juni tillträdde han posten som förbundskapten efter att ha avslutat en påbörjad
rekryteringsprocess inom polisyrket. Övergången har, som han själv beskriver det, varit som 0-100 på kort tid. Jämfört med tidigare år är Lars Öberg helt ensam inom sin roll. Annars har det varit två förbundskaptener eller en assisterande.
I och med landslagschefen Ulf Karlssons avhopp i början av oktober har ansvaret blivit ännu större för 45-åringen från Kalix.
"Lugn nu"
Utöver A-landslaget har han ett övergripande ansvar för juniorlandslaget och utvecklingslandslaget (Team 2015). Därtill kan också fysioteamet, tränarna och vallateamet läggas.
Men Öberg känner inte att det har blivit för mycket.
- Nej, jag har ju en vallachef och tre duktiga landslagstränare som håller den intima kollen med åkarna om teknikdetaljer och träning. Min roll är mer övergripande. Faktiskt är den inte helt olik den roll jag hade inom polisen där jag var chef för ett område och hade många andra chefer under mig. Jag känner mig ganska bekväm hittills, säger Öberg.
Är det svårt att inte gå in och peta på sådant som inte tillhör ditt område?
- (skratt) Jo, det är ju det. Vallningen och träningen får man ju lyfta sig i nackskinnet och säga "lugn nu det här är inte din roll". Man får se till att man gör rätt saker så att säga.
Vänder på stenar
Han sitter tillbakalutad i fåtöljen och talar med lugn röst.
Möjligen lite talande för den ledarstil han förespråkar.
Det handlar inte om att göra stora förändringar. Istället tror han på att ta små steg åt gången.
- Jag tror man ska vara lyhörd och tänka kreativt, men kanske använda sig av små förändringar för att ta sig fram. Det är min filosofi.
Vad vill du åstadkomma under din tid?
- Jag vill naturligtvis vässa den fina tradition som svensk längdskidåkning har. Vi vill ju vinna så många lopp som möjligt, men också närma oss norrmännen - som vi har varit i hälarna på - kanske gå förbi till och med.
Vad är planen för att lyckas med det?
- Planen är att vända på nya stenar hela tiden. Höghöjdsprojektet är en del, sedan finns det andra utvecklingsbitar i träningen som vi kanske kommer jobba med nästa säsong. Det gäller att inte slå sig till ro någon gång och säga att något är omöjligt innan man har provat.
Målsättningen på VM i italienska Val di Fiemme är minst fem medaljer. Det vill säga lika många som i Oslo 2011. De största chanserna tror Öberg att man har i herrarnas och damernas stafett. Individuellt är det Marcus Hellner och Charlotte Kalla som skrivits upp mest inför säsongen.
Bäst i Norrbotten
Just förebilder tror Lars Öberg är den stora anledningen till att Norrbotten fostrat så många toppåkare.
- Det finns väl egentligen ingen sport i Norrbotten som har bättre idrottsmän och -kvinnor än längdskidåkningen. Det tror jag sporrar unga att söka sig till sporten. Sen har vi hyfsade förutsättningar också som kan stimulera basen i sporten. Har man ingen bredd har man heller ingen topp.
Inte tid att bråka
När Ulf Karlsson hoppade av sin tjänst började skriverierna om att det var sprickor i landslaget. Något som det sällan skrivs om annars.
Frågorna började ställas hur det svenska skidlandslaget egentligen mår.
- Jag tror det mår väldigt bra. Det är klart det blir så där, när folk väldigt hastigt och oväntat försvinner, att det skapas spekulationer. Något samarbetsproblem handlade det inte om när han hoppade av, menar Öberg.
Varför tror du att det är så få intriger i skidlandslaget jämfört med många andra svenska landslag?
- (skratt) De tränar så jävla hårt att de inte orkar lägga energi på sådant. Skämt åsido, jag tror det är en viss typ av människor som dras till den här sporten. De tränar tillsammans, sporrar varandra och drar nytta av varandras styrkor och svagheter. Det hade man inte kunnat göra om man hade massa sprickor och var osams inom laget.