Som 15-åring flyttade Marcus Hellner från Skövde till Gällivare för att plugga på skidgymnasiet.
Tolv år senare är han fortfarande kvar på orten.
Talangen har blivit en stjärna. För det är väl vad man kallar en skidåkare med OS- och VM-guld på meritlistan.
Många klubbar har genom åren försökt att värva Hellner - men 27-åringen har varit Gällivare trogen.
- Det är Gällivare jag vill tävla för. Jag har alltid haft bra uppbackning och stöttning därifrån. Sen handlar det ju mycket om att vara ute på världscupen - det är inte så många tävlingar det blir för klubben, säger Marcus Hellner.
Byggt upp kroppen
Intervjun äger rum under landslagets höghöjdsläger i Val Senales. Han går ut en sväng utanför hotellet för att ta ett par bilder. På grund av de höga bergen gömmer sig solen snabbt och det gäller därför att passa på när ljuset är framme. Medan Hellner poserar högst upp på en sluttning får undertecknad hjälpa till med en reflexskärm för att lysa upp skidåkarens ansikte. Jag frågar fotografen Petra om den riktats rätt.
- Ja, den är då i ansiktet i alla fall, säger en rejält kisandes Marcus Hellner och ler lite snett.
Under sommaren har han byggt upp kroppen för att orka med den hårda träningen som krävs under hösten. När snön sedan kommer handlar det om att hitta tekniken och få in tempot. Hitta rätt känsla i åkningen helt enkelt.
En ny superpjäxa
Muskelmässigt och viktmässigt har Hellner legat på en liknande nivå under hela sin seniorkarriär. Jämfört med många av sina konkurrenter i världscupen är han förhållandevis tunn i kroppen.
- Det är en svår balans det där. Jag vill inte dra på mig för mycket muskler - samtidigt kräver skidåkningen i dag en explosivare kropp och lite mer tryck i åkningen. Jämför man med skidåkare för 10-20 år sedan har det skett en förändring och vi är större och mer muskligare på överkroppen.
Träningsbiten har inte förändrats särskilt mycket jämfört med tidigare år.
Däremot har en stor förändring skett på den materiella sidan. Den här säsongen kör Hellner i en ny lätt "superpjäxa". Och den gör större skillnad än vad det låter som.
Segling och jakt
- Det går inte att lyckas om du inte har bra grejer. Det tråkiga med skidor är att det är en väldigt stor materialsport, tyvärr. Framförallt är det vallning och skidor jag syftar på, men det är klart att pjäxorna också ska funka.
Pjäxan är dock inte den enda nyinvesteringen för Hellner. Även vid sidan om träningen har han införskaffat en ny leksak.
- Jag har seglat en del. Hemma i Skövde har vi skaffat en båt - jag och farsan.
Sedan har det blivit ganska mycket jakt, men det är svårt att hinna med allt eftersom det är mycket träning som styr och det är nummer ett.
Tar ut max
I år blev det ingen älg för Hellners del. Men det känner han ingen besvikelse över.
- Det är inte så viktigt för mig. Det handlar mest om att vara ute i skogen - jag trivs jäkligt bra med det och önskar jag hade mer tid. Jag gillar enkelheten och att man styrs av vad man orkar göra. Det är rätt skönt.
Gällivarebon menar att det inte har att göra med att få komma bort från skidspåren.
Däremot kan man väl konstatera att om det är någonstans han tar ut sin ork till max så är det just i träningen.
Ligger på gränsen
I flera intervjuer har Marcus Hellner tidigare sagt att han ligger på gränsen. Men han tror inte det ska vara någon fara att kroppen inte klarar av den hårda belastningen.
- (skratt) Jag får väl hoppas att den gör det. Det är klart att det sliter på mig och man drar på sig skador som det gäller att jobba bort fort. Jag belastar kroppen och förr eller
senare är det väl en längd som det naggas lite i, men jag tycker ändå jag ligger rätt
säkert. Det handlar mer om vad man orkar i träning än vad kroppen klarar av.
Hur känns det vid motgång i tävlingar när du vet att du pressar kroppen till max i träning?
- Det är sällan man har de fajterna. Oftast är det jobbiga i träningen att genomföra det på ett bra sätt varje dag. Ta sig ut och träna är jag van vid, det är som ett jobb. Det gäller att man har ett syfte i träningen och kan hålla fokus på rätt saker - det är det jobbiga i det hela.
Vad tänker du på när du åker?
- Man programmerar sig själv så att man åker och letar det tekniska och hitta rätt känsla. Sen är det klart att jag tänker på om det hänt något särskilt i livet - precis som
alla andra människor när de är ute och jobbar. Men under ett hårt pass när du plågar dig själv är det inte så att du går och tänker om det hänt något hemma.
Det som mest kretsar runt i huvudet den här säsongen är VM i Val di Fiemme.
Siktet är att ta guld på favoritdistansen 15 kilometer fristil.
Tveksam till Kanada
För att lyckas med det har Marcus Hellner redan nu bestämt sig för att inte försvara guldet i sprint från förra VM. Sprintstafetten lär han också stå över.
Övriga distanser ställer 27-åringen gärna upp i.
- Jag har ett mål och tränar för att komma i bra form till det loppet. Har jag bra form under en vecka ska jag kunna prestera bra i alla lopp.
För att toppa formen till VM kommer Gällivareåkaren stå över andra tävlingar under säsongen.
Bland annat ligger för-OS i Ryssland i riskzonen eftersom Hellner vill ha en ordentlig träningsperiod inför VM. Han överväger också att stå över Kanadatouren i december.
Media i vardagen
Tour de Ski kommer 27-åringen däremot att ställa upp i.
- Den åker jag absolut. Tour de Ski påverkar mest positivt på ett VM tycker jag. Det är himla kul att åka och blir bra träning med mycket tävlingar. Man blir van att tävla och inte rädd att ge sig in i den kampen. Sen tror jag också det är bra att ha lite delmål fram till ett VM.
Damernas tränare, Rickard Grip, kommer förbi vårt bord nere i hotellets lobby.
Han pekar lite på klockan och säger att vi ska "speeda" på intervjun. Våra 20 minuter med Gällivareåkaren börjar vara över.
Just media och andra event runt omkring skidåkningen har blivit en vardag för Hellner sedan framgångarna.
- Nu har jag börjat bli rätt van. Vissa saker är ganska kul och det kommer mycket positivt med det - som att man får träffa många människor och utvecklas som person. Vissa grejer slipper man helst och det är en balansgång att inte dra på sig för mycket. Träningen är det viktigaste.
Valde bort trummorna
Den kan han fokusera på för fullt i norra Sverige.
Han säger sig vara "väldigt mycket Gällivare" och har
rotat sig där.
Men det är en pryl han saknar från Skövde.
- Jag spelade trummor när jag var liten och var med i band, men slutade med det när jag flyttade. Så de fick vara kvar, tyvärr. Men man måste prioritera lite grejer i livet.
Med facit i hand valde han kanske rätt spår i livet. Skidspåret.