Klockan är strax efter halv nio på fredagmorgonen och Emma Wikén, Charlotte
Kalla, Anna Haag och Sofia Bleckur sätter sig längst fram i hotellets samlingsrum, som blivit presskonferenslokal. Samtidigt som fotoblixtrarna smattrar och blickarna riktas mot bordet där landslags-åkarna sitter står en träningsklädd 24-åring längst bak
i lokalen.
Hon lyfter sin mobil-
telefon högt över axlarna och tar en bild över lokalen och pressuppbådet.
Minuterna efteråt sätter hon sig i bilen och åker iväg till skidstadion för att köra ett två och en halv timme långt träningspass.
VM är över för Magdalena Pajala, men äventyret fortsätter på åskådarplats.
- Jag är inte här för att vara på semester, jag vill gärna ha något att göra också, säger Magdalena Pajala.
Reser hem efter helgen
På måndag reser hon hem till Sverige igen och helgen går egentligen mest åt till att
träna och vara redo - om
någon, av någon anledning inte kan ställa upp i teamsprinten på söndag. Men även det har Magdalena
Pajala räknat bort.
Till en början hoppades hon innerst inne på att få åka teamsprinten och ovissheten har hon lärt sig att leva med.
- Så har det varit hela
vintern, jag vet inte var jag ska nästa helg. Det har varit uttagningar efter i stort sett varje helg, beroende på hur jag presterar. Det är något jag kan tycka är jobbigt också, allt är ovisst men det är något man lär sig eftersom, säger Pajala.
Så att gå omkring här
utan att veta om du ska tävla har varit typiskt för din säsong?
- Ja och det har ju funkat bra så (skratt). Det är inget som besvärar mig.
Lugn miljö
Senare under eftermiddagen kommer hennes familj, som rest ner för att stötta henne, till byn för att ta en fika tillsammans med dottern.
Miljön är lugnare än på världscuptävlingarna konstaterar hon, det är färre åkare som trängs på samma
ställe och "mindre spring
i korridorerna". På kvällarna dödar hon tiden med spel och biljard och kommer från en färsk seger mot Charlotte Kalla och Calle Halfvarsson
i par med Emil Jönsson.
Och dagarna går mest åt till träning.
- Det är lätt att få timmarna att gå, och det är så inspirerande att åka runt på stadion och se alla världsåkare. Men det är farligt också. Det är så jobbiga banor så man får inte åka för fort heller, säger
Magdalena Pajala.
"Sprinthosta"
Kanske är det därför hon
dragit på sig en "sprinthosta", en vanlig företeelse hos sprintåkarna.
- Vi brukar säga så. Det blir en sådan maximal ansträngning för kroppen, man kör verkligen max i fyra minuter och då brukar det sätta sig på luftrören, berättar hon.
I dag åker hon in till skidstadion för en högdramatiska skiathlon, efter att ha själv tränat på samma banor. Men nu väntar åskådarplatserna under helgen.
Sedan väntar nästa utmaning. Att ta med sig erfarenheterna till hemmaplan.