Redan efter fem minuter mot Teg hade han gett sitt lag ledningen med 1-0. Tio minuter senare hade Per Mettävainio ökat på till både 2-0 och 3-0. Därefter kom det mesta att handla om vad som hände parallellt
i Skellefteå. Och de första rapporterna var allt annat än positiva med IFK-ögon sett. Älgarna hade fått en spelare utvisad och Skellefteå hade tagit ledningen med 1-0 på Norrvalla IP.Luleåtränaren Fredrik Waara fick beskedet i halvtid. - Då kändes det onekligen deppigt, säger han. Ledarna kring laget var de enda som fick veta resultatet i den andra matchen.- Vi bestämde att spelarna inte skulle få veta och tog kontakt med speakern innan och bad att han inte skulle säga något om Skellefteåmatchen. - Vi ville att all fokus skulle ligga på vår egen match, annars hade det kunnat vara ett störningsmoment, säger Waara. Även den tillresta Luleåklacken såg uppgiven ut.Fram till 65:e matchminuten då plötsligt ett jättejubel bröt ut. "Hörde klacken"
Älgarna hade mot alla odds kvitterat. - Jag hörde klacken och då förstod jag att något bra måste ha hänt. Jag tror att alla blev extra taggade av det, säger mittbacken Linus Johansson.Per Mettävainio gjorde i 85:e minuten sitt tredje mål för dagen och fastställde slutresultatet till 4-0. Sedan blev det en lång och nervös väntan på slutsignalen i Skellefteå. Fem minuter som IFK-spelarna upplevde som en evighet. - Det var alla möjliga tankar som färdades genom huvudet. Det var hemskt, säger Mettävainio.Vilt firande
Till slut kom beskedet. Någon som hade telefonkontakt med Skellefteåmatchen ropade "grattis Luleå" och ett lyckorus spred sig på planen. Spelarna kastade sig i en enda stor hög och firandet ville aldrig ta slut.Nästa år väntar alltså division I. - Skulle jag skriva en saga om ett lag som kommit tvåa fyra år i rad så skulle det här självklart vara slutet, säger Mettävainio.- På något sätt kändes det som att det var vår tur i år. Det har funnits små tecken på det. Vi har vunnit flera matcher på övertid, matcher som man vanligtvis inte vinner annars. Det var med lätta steg som spelarna klev på bussen hem mot Luleå - och mot ett, gissningsvis, ännu vildare firande. - Det här slår det mesta i bussväg, skrattar Johan Isaksson.