Rookien och veteranen

? Jag har aldrig träffat honom men skulle väldigt gärna vilja göra det. Vi kommer ju båda från Kiruna och jag har därför hårt så många historier om honom som inspirerat mig mycket, säger Emma. Hon säger att det är ?Snoddas?, materialförvaltare i Kiruna AIF, som berättat historierna.  ? Två berättelser gillar jag extra mycket. En handlar om när Börje Samling var ung och bodde i Salmi, utanför Kiruna. Då tog han skridskorna och gick till hockeyrinken för att träna, trots att det var snöstorm ute. En annan handlar om när Börje var ung pojke och brukade hjälpa till att bära klubborna åt killarna i A-laget. Det är berättelser som sporrar mig mycket. Emma är yngst i hela truppen Och nu är Emmas tur att spela OS. Hon är bara 16 år och yngst i hela svenska truppen. Ni kan förstå att det är mycket att titta på för denna unga dam från Kiruna.  ? Ja, allt är så otroligt. Men det gäller att hela tiden behålla fokus på hockeyn, det är ju därför som jag är här, säger Emma, som på torsdagen fick vara med om en annorlunda upplevelse. När hon, tillsammans med de andra tjejerna i landslaget, skulle gå över en bro i Turin blev de stoppade och fick vänta ett bra tag. Då kom nämligen Italiens president Silvio Berlusconi som samtidigt skulle över samma bro. Men i morgon, lördag, är det match ? och då kan inget stoppa Emma. Inte ens Berlusconi...  ? Nej, verkligen inte. Jag är otroligt laddad. Det här ska bli roligt, säger Emma, som kommer att ha pappa Roger och mamma Anne på läktaren i Turin.  ? Det känns skönt att ha dem här så man kan dela den här upplevelsen med dem. Problemet är sedan alla mina kompisar i Kiruna. Hur ska jag på ett trovärdigt sätt kunna berätta för dem om allt det jag fått vara med om här i Turin?  ? Då är det tur att mamma och pappa är här så de kan intyga att det jag berättar för dem därhemma är sant, säger Emma Eliasson. ? Jag kunde inte jubla för mycket efter beskedet, eftersom det handlade om att ersätta Elin Holmgren, som inte kunde vara med. Det gällde att ha respekt för henne. Men samtidigt blev jag helt varm inombords. Nu känns det oerhört skönt att få vara med här, säger Anna Vikman. Det är få i landslaget som de senaste fyra åren haft en lika jobbig karriär som hon. Anna var med om att vinna OS-brons i Salt Lake City för fyra år sedan. Men sedan dess har hennes hockeykarriär mest varit en stor kamp. Det handlar om att Anna ville för mycket och blev därför övertränad och hamnade i det mörker, som många elitidrottare, i som varit i samma situation, kan vittna om. Men Anna vill helst i inte prata om den jobbiga tiden. Bara att det var jobbigast under somrarna 2003 och 2004.  ? Men nu, när har jag kommit tillbaka, känns det viktigare för mig att prata om den kommande OS-turneringen än om den jobbiga tiden, säger Anna, som vet att det är ytterligare en liten bit kvar till en plats i startuppställningen.  ? Jag är inte bland de 15 i laget, men väl bland de 18. Det är ett första steg. Nu handlar det om att varje dag vara positivt och göra mitt bästa. Sedan får vi se hur mycket jag får spela. Annars berättar Anna att det är en stor skillnad nu jämfört med inför OS för fyra år sedan.  ? Då var det ingen som trodde på oss. Det kändes som vi var ensamma mot hela världen. Nu har vi haft helt andra förberedelser med bra träningsläger och stöd från SOK. Det betyder naturligtvis mycket för oss. Anna berättar sedan om de filmer som betyder mycket för damkronornas mentala uppladdning. Det gäller den svenska succéfilmen ?Så som i himlen? och hockeyfilmen ?Miracle?, som handlar om när USA vann OS i Lake Placid 1980.  ? När vi gick till bion hade jag inte sett ?Så som i himlen? och undrade vad detta handlade om. Men nu inser jag hur mycket filmen kan betyda för oss. Filmen handlar det bland annat om att alla är lika viktiga i en liten kör och det spelar ingen roll om kören kommer från en liten ort. Det kan också gälla oss i damkronorna. Jag tror att vi nu är bra förberedda för att ta en ny OS-medalj.