Puss på dej mitt härliga OS-guld

? Känn på den. Visst är den underbart vacker. Vilka fina former.
Scenen är lika härlig som unik:
Piteåpojken Tomas Holmström står i en korridor under Palasport Olimpico i Turin och visar upp sin nya OS-guldmedalj för Norrbottens-Kuriren.

TURIN2006-02-27 06:30
Sverige har just besegrat Finland i tidernas OS-final och Tomas Holmström står i en korridor och försöker samla sina tankar. <br>Det är inte lätt eftersom Tomas är så otroligt lycklig:<br> ? Det här kommer jag aldrig att glömma när man en gång sitter på hemmet och tänker tillbaka på sitt liv, säger Tomas Holmström och skrattar.<br>Lidström fick äntligen avgöra<br>Han samlar sedan ihop sig och försöker tänka tillbaka på matchen. Då kommer det en rysning med tanke på hur nära att utgången blivit en helt annan.<br> ? Detta kunde ju slutat hur som helst. Matchen vände ju fram och tillbaka. Först tog ju Finland ledningen, vi kvitterade och tog ledningen och de kvitterade. Och mot slutet av matchen hade de ju helt sjuka chanser att göra mål. Det var ju fruktansvärt.<br>Och om Sveriges segermål, som gjordes genom ett jätteskott av Nicklas Lidström (Holmströms lagkompis i Detroit), i början av sista perioden säger Tomas:<br> ? Det var ett bra samarbete mellan ?Foppa? och Sundin (samtidigt som finländaren Saku Koivu bröt klubban) som sedan avslutades med ett grymt skott av Lidström.<br>Noterbart är att Lidström själv säger detta var ett av de hårdaste skott, som någonsin kommit från hans klubba.<br>En annan poäng är att större delen av svenska befolkningen, som gått på toaletten, dukat av fikabordet eller väntat på att bryggkaffet skulle rinna igenom, förmodligen missade detta historiska svenska mål, som ju kom redan efter tio sekunder i sista perioden<br> ? Jo, vi hann ju knapp sätta oss, säger Holmström och skrattar igen. <br>Men sedan blir han allvarlig och försöker samla sig:<br> ? Tänk att jag först inte ens kom med i laget, utan fick chansen först när Markus Näslund blev skadad. Mina tankar går naturligtvis till Näslund, samtidigt som jag självfallet är oerhört glad att detta hände mig.<br>Sedan var det nära att du inte hade någon utrustning till första matchen?<br> ? Just det. Tänk, det har jag nästan glömt. Tänk, vad mycket som hänt under de här två veckorna.<br>Stanley Cup större för Holma<br>Så kommer naturligtvis frågan vad den här guldmedaljen är värd för en kille som redan har vunnit tre Stanley Cup för Detroit.<br>Hans svar på frågan är intressant:<br> ? Det går inte att jämföra. Stanley Cup-segrarna blev slutet på en säsong där vi i laget spelar 82 matcher och svettats och slitit tillsammans i sex till sju matcher. Här kommer vi tillsammans för att spela en turnering i två veckor. Det är lite annorlunda.<br> ? Men skillnaden är att jag förmodligen aldrig kommer att få någon mer chans att vinna ett OS-guld. Här har ju också de allra bästa varit med. Den här segern är förmodligen också större hemma i Sverige än de tre segrarna i Stanley Cup, säger Tomas Holmström, som inser att det förmodligen är för det här OS-guldet, som han kommer att bli ihågkommen hemma i Sverige.<br>Minnesvärd miljö<br>I Sverige innebär en gång OS-guldmedaljör, alltid OS-guldmedaljör och bland annat medlemskap i Guldklubben och liknande fina sällskap.<br> ? Ja, just det. Men det har jag inte hunnit tänka på, säger Holmström och tillägger:<br> ? Men en minnesvärd del i det här guldet är den speciella OS-miljön. Jag kommer aldrig att glömma hur det varit att bo i OS-byn och mellan matcher och träningar kunnat träffa och umgås med andra idrottare. Det har varit något speciellt.<br>Det är dags för Tomas att vandra vidare till omklädningsrummet. Det är där som laget sedan började det stora firandet av OS-guldet.<br>Men frågan är hur mycket firande som spelarna kan tillåta sig. För på måndag morgon flyger de tillbaka till USA. För Holmström och hans tre svenska kollegor i Detroit handlar det om bortamatch mot San José på tisdag och returmatch hemma på onsdag.<br> ? Visst är det en tuff planering. Men det är bara att acceptera. Samtidigt måste vi tillåta oss att kunna fira detta i kväll, säger Tomas som också ser fram emot mötet med det övriga laget i Detroit. Vi kan förmoda att det blir en del OS-snack på tisdag:<br> ? Kanske det, men här gäller det också att vara ödmjuk mot de andra killarna.<br>Noterbart är att Tomas hustru Annelie, såg finalen på plats i Turin. Pappa Henrik har också varit i Turin, men fanns inte på plats i går.<br> ? Pappa såg bara grundspelsmatcherna. Han hade väl inte nerver att också se finalerna på plats, skämtar Holmström och får samtidigt en möjlighet att tänka tillbaka på ungdomsåren i Piteå, som ändå är grunden till detta OS-guld.<br> ? Det var idealiskt att som hockeykille, växa upp i Piteå. Där hade jag ju mamma och pappa som stöttade mig mycket otroligt mycket. Det har naturligtvis alltid varit viktigt för mig.<br><br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!