Natten mellan lördag och söndag står Johan Strömwall inför ett av sitt livs största idrottsutmaningar – han ska försvara Sveriges färger vid Ironman-VM på Hawaii.
– Det blir en milstolpe i idrottskarriären, säger Luleå Hockey-legendaren till Kuriren.
Att den förre LHF-kaptenen har hunnit fylla 50 år hindrar honom inte från att fortsätta sin idrottsliga karriär. Sedan han slutade lira hockey har han fortsatt träna på egen hand.
– Det har gått rätt så bra och jag har haft en viss fallenhet för sporten eftersom att jag alltid har gillat konditionsträning, säger Strömwall.
Många minns nog att den förre landslagscentern ofta tillhörde toppskiktet under Luleå Hockeys konditionstester inför elitseriesäsongerna. Därför var det inte så konstigt att Strömwall bytte till triathlon efter sista proffsåret i österriskiska Klagenfurter (2003).
– Jag var faktsiskt med och kvalificerade mig för Hawaii redan 2007. Men den gången åkte jag inte eftersom jag var hockeytränare, säger som dock fick en ny chans .
– Jag var med på en Ironman-tävling 2010 men då sprang jag för fort under första halvan av löpningen och tvingades bryta loppet – jag gick in i väggen.
Sedan dess har Strömwall velat ta revansch på sig själv. Men några år med småskavanker har ställt till det, bland annat har 50-åringen besvärats av hälsporre och krånglande knän.
– Det har gjort att jag inte har kunnat löpträna ordentligt. Förra sommaren började jag springa igen och sedan dess har jag lyckats träna upp kroppen igen, säger han.
Kvittot på att han är tillbaka fick han vid tävlingen ”Kalmar Triathlon” i augusti. Då slutade legendaren tvåa i klassen herrar 50 till 54 år – resultatet gjorde att han kvalificerade sig till Ironman-VM på Hawaii den 11 oktober.
– Det gick riktigt bra. Jag hade bara en österrikare före mig och är bäste svensk hittills i år, säger Strömwall som har kunnat förbereda sig på bästa möjliga sätt inför ett av hans livs största utmaningar.
I oktober förra året fick han nämligen sparken som tränare för Södertälje SK i hockeyallsvenskan och det har gjort att han har kunnat satsa fullt ut på en bra prestation. Han har bara haft en vilodag i veckan och har genomfört mellan sex och sju träningspass hemma i Nykvarn, Södertälje. Där har han perfekta förhållanden för attt kunna bedriva sin triathlon. Det vill säga fina skogar, sjöar och grusvägar.
Strömwall har lagt sin största fokus på träningen och tagit en paus från ishockeyn och tränaryrket på obestämd tid.
– Jag har inte bestämt exakt vad jag ska göra, det är en öppen fråga. Jag var anställd av SSK fram till 1 maj och sedan dess har jag gjort lite småjobb åt några företag, inte mer än så.
Han vill jobba kvar inom ishockeyn – men mycket talar för att han byter riktning och skippar tränarrollen.
– Tjänsteman inom idrotten lockar – exempelvis som klubbdirektör eller liknande. Jag kan också tänka mig att jobba med utbildningar och sådant.
Men efter lite betänketid lägger han in en liten öppning kring framtiden som tränare.
– Man ska aldrig säga aldrig. Det rör sig mycket på den här marknaden under oktober till december och då kanske man hoppar på någonting, säger han.
– Men som det känns nu så behöver jag en paus och jag har hunnit tacka nej till några erbjudanden.
Väderprognosen för lördag visar att det kommer bli drygt 28 grader varmt och solsken när triathleterna står på startlinjen i Kailua-Kona, Hawaii. Strömwall är inställd på att det kommer bli en kamp – oavsett förutsättningar.
– Det blir tufft, men jag har en ganska avslappnad attityd till tävlingen. Jag ska genomföra den och hugga i mig alla intryck – jag ska se till att det blir ett kul minne.
Men han är inte enbart där för att det är ett roligt minne. Som gammal elitidrottare finns vinnarskallen inom honom.
– Jag kommer inte att bryta för att jag har kört för hårt. Jag ska över mållinjen och är jag helt slut så ska jag i alla fall promenera i mål.
Just den sista etappen med över fyra mil löpning är hans svagaste gren.
– Cyklingen är roligast och simningen har gått förvånansvärt bra. Jag önskar att jag kunde springa lite snabbare.
Under löpningen är det lätt att gamla skavanker gör sig påminda. Efter drygt 20 år som elithockeyspelare har vader och knän fått ta emot en hel del stryk.
– Det är egentligen ingen fara, det är bara gamla ”krigsskador”. Jag har nog alltid skött min kropp bra och sen har jag nog genetisk tur som kan hålla på med sådana här grejer vid den här åldern.
På Hawaii hoppas Johan Strömwall kunna göra samma fina lopp som han gjorde när han sprang över mållinjen i Kalmar. Då genomförde han ett taktiskt fulländat lopp.
– Jag höll lagom fart och tog inte ut mig för mycket. Jag gjorde ett rutinerat lopp.
Som hockeyspelare vägde den förre centern 92 kilo som mest. Numera är han 14 kilo lättare, men ändå en av de tyngre i sin tävlingsklass. Men det ser han inte som något negativt.
– Jag trivs bra med den vikten och har. Det är väl bara när jag springer som det märks att de som väger mindre har det lite lättare.
När Strömwall var 25 år gammal och tillhörde nyckelspelarna i Luleå Hockey gjorde han sitt första av två ishockey-VM med Tre Kronor. Nu – 25 år senare gör han VM-debut i Ironman.
– Det är lite häftigt.
Han följer fortfarande klubben i sitt hjärta från hemmet i Nykvarn.
– Det är kul att läsa tabellen just nu. Jag följer Luleå och har kontakt med många gamla kompisar från tiden i klubben. Bland annat pratar jag mycket med ”Osten” (Lars Bergström, sportchef i Luleå).