Efter starten i den femte V75-avdelningen laddade Sandra Eriksson fullt ut med egentränade Swagger. Väl i ledningen så var loppet över.
– Helt otroligt, säger Eriksson.
Var det planen att lämna alla motståndare?
– Det var inte planen att hålla så hårt tempo. Han brukar aldrig bli för pigg, men efter att jag begärde lite extra vid start då tyckte han att då kör vi hela vägen, skrattar Eriksson.
På det sista varvet så försökte konkurrenterna närma sig bakifrån, men det enda som hände var att Eriksson och Swagger gick i från ännu mer.
Hann du bli orolig någon gång?
– Nej det han jag väl inte. Jag försökte bara hålla honom fokuserad och inte ta upp honom så mycket. När han väl hade fått upp tempot så ville jag bråka så lite som möjligt med honom.
Hur kändes det att vara nästan ensam på upploppet?
– Det kändes bara väldigt enkelt. Visst han slappnade av lite mot målet, men det är inte så konstigt eftersom han aldrig hamnade under press. Jag hann ju till och med vinka till publiken.
Sandra Eriksson och Swagger hade i stort sett vunnit V75 på Umåker, men då blev det en omotiverad galopp i ledningen.
– Att han skulle springa så snabbt hade jag aldrig trott. Han gjorde samma sak i Umeå ända tills han galopperade.
Vad är känslan nu?
– Det är jättestort för mig att ha en häst som honom. Vi har fött upp honom själv från det att han kom till oss som ettåring. Han har varit och är en väldigt speciell häst.