Tre dygn efter den av Lindström delägde travaren Captain Coreys seger i Hambletonian var han hemma på "mammas gata" på Bodentravet. Växlade några ord med gamla gänget på publikplats innan han intog stambordet på restaurangen med bland andra brorsan Henrik och vännen Åke Karlsson.
– Jag minns när vi besökte Hambletonian 1988. John D. Campbell vann med hästen Armbro Goal och Robban drömde om att någon gång äga en häst som fick vara med i det loppet. Där och då kändes steget mellan Bodentravet och New Jersey långt. Idag är den internationella travscenen och Bodentravet hemmaplan för Robert, säger Åke Karlsson och fortsätter:
– Captain Corey startar nog i elitloppet och Boden nästa sommar.
– Nja, det är nog ett rykte som många gillar att sprida. Det är ju flera delägare från Sverige i hästen. Vi tar ett beslut om det blir avel eller fortsatt tävlingsverksamhet efter säsongen. Men det är inte uteslutet att han kommer över till Europa och tävlar, avslöjar Robert.
Resan från barndomens dagar i Heden, Bodentravet till yrkeslivet som kapten vid Ing 3 och övergången till en kändis och agentfaktor av rang inom travvärlden är ett stycke historia i sig. Att hitta en Hambletonianvinnare för en köpares räkning vid Harrisburgauktionen en gång är en sak. Att ropa in en ettåring på ett urval av närmare 900 hästar på en i Lexington drygt fyra år senare är som att bli ensam på Lotto vid två tillfällen. Eller ändå inte.
I Robert Lindströms fall vittnar många om att det handlar om skicklighet och en extraordinär blick runt hästens exteriör.
– Det är väl som med allt annat. Man måste ha lite tur i kombination med intresse och hårt jobb, säger han.
Robert Lindström fick vid 11-års ålder en fölmärr av Algon Pettersson, ägaren av den gård föräldrarna hyrde i Heden. Sedan fortsatte det med en annan fölmärr Peggy Håleryd.
– Jag har alltid varit intresserad av stamtävlor och läste stamböcker tidigt. Försökte lära mig så mycket som möjligt av storheter i norr som tränarna Gustaf Hallén och Stig Lindmark. Sedan blev det ett intresse att resa runt på olika auktioner och travtävlingar i Sverige. Jag hade inga pengar att köpa de hästar jag önskade, men följde upp de jag markerat i katalogerna och kollade om jag var rätt eller fel ute när de debuterat och tävlat ett par säsonger, berättar han.
1999 lämnade han yrkeslivet inom militären. Då hade han paralellt drivit bolag inom avel och agentverksamhet sedan mitten av 80-talet.
– Det ena gav det andra. Det blev många resor mellan Boden och södra Sverige. Jag hade häst hos Stefan Hultman som jobbade med Menhammars Stuteri. Och tillsammans med Tommy Hanné var jag med och inspekterade kullar på en del stuterier, bland annat Hornline där Googoo Gaagaa nu står uppstallad.
Avelshingsten Googoo Gaagaa kan beskrivas som pricken över i för en lång och framgångsrik karriär. Pappan till hästar som Power, Hail Mary och Captain Corey hittade Lindström i Maryland, USA.
– Han stod i en för travsporten avlägsen stat i USA. Jag hade sett hästen tävla som unghäst och gillade verkligen vad jag såg. I Maryland fick han inte de toppston andra avelshingstar på andra platser i USA fick. Jag fick agenturen på fryst sperma till Sverige. Efter ett tag fick jag erbjudande att köpa halva hästen och sedan också hela när han flyttades till stuteri Hornline i Västervik. Idag äger också stuteriet en del i hästen, berättar Robert.
Förutom Googoo Gaagaa ägare Robert Lindström även del i succéhingsten Beer Summit i eget bolag. Agentverksamheten, där han och en kollega, säljer betäckningsrätter för andra ägares räkning i hästar som Greenshoe, Green Manalishi och Muscle Hill drivs i ett annat bolag.
– Det är ett par intressanta auktioner i Sverige närmaste månaderna, men jag ser mest fram mot den i Lexington, USA i oktober. Den är väldigt speciell och har allt som en travälskare kan önska sig. Fina hästgårdar i omgivningen och bra tävlingar, kommenterar han.
Lördag eftermiddag avgörs Åbys Stora Pris och på onsdag Jubileumspokalen på Solvalla. Vem tror Du vinner?
– Har dålig koll på Åbys Stora. Örjan Kihlström kör Who´s Who. Han får mitt tips. I jubileumspokalen måste jag väl säga Hail Mary men med Reijo Liljendahls Admiral As som outsider.