Barton bygger på klassisk mark

Förre Plannja-coachen Charles Barton bygger igen.
Och han gör det på klassisk basketmark. Närmare bestämt i grekiska storklubben Aris.
Precis som i Luleå för drygt femton år sedan bygger han från grunden med unga lovande spelare.
? Jag önskar jag visste då vad jag vet nu, säger Barton.

THESSALONIKI2005-02-22 06:30
Att i förväg föreställa sig stämningen i en match mellan Aris och PAOK i den grekiska basketligan är omöjligt.<BR>För även om Thessalonikiderbyt rankas som ett av europeisk baskets tre hetaste möten är det en närmast chockartad upplevelse att stiga in i Aris nybyggda Palace of Sports, en oval med brant sluttande läktare och kupolformat tak.<BR>Redan en timme före uppkast har arenan nått kokpunkten. Stämningen är fanatisk.<BR>Och hatisk.<BR>Polisen har slagit en ring runt planen, inte för att förhindra bråk mellan rivaliserande supportergrupper - PAOK:s fans är inte välkomna på arenan ? utan för att skydda motståndare och domare.<BR>Vid sidlinjen står Charles Barton, headcoach för Aris sedan drygt ett år tillbaka. Ett jobb som gör honom till den mest framgångsrika basketsvensken just nu.<BR><BR><STRONG>Utsatt prestige</STRONG><BR>Förmodligen också den mest jagade.<BR>Det är inte bara positionen högt uppe på pressläktaren som gör att han ser liten ut där han står, ensam i mitten av en orkan. Jobbet är lika utsatt som prestigefyllt.<BR>&nbsp;? Det är ingen rolig match det här, säger han när vi träffas utanför arenan några timmar tidigare. Hela tiden kommer supportrar fram och avbryter, inte för att önska lycka till, utan för att liksom hamra in:<BR>&nbsp;? Ni måste vinna ikväll.<BR>Det är orsaken till varför han knappt sovit en blund utan istället ägnat natten åt att studera kvällens motståndare på video. <BR>&nbsp;? Jag försöker njuta av alla situationer i det här jobbet, även de mest pressade, men en sån här match handlar om så mycket mer än bara idrott. Det är liv och död för klubben och supportrarna och förlorar vi... Jag vågar inte ens tänka på det. Jag kommer inte kunna lämna lägenheten på en vecka.<BR><BR><STRONG>Självförtroende från Maccabi</STRONG><BR>Charles Barton kom till Aris mitt under pågående säsong. Med sig i bagaget hade han två år som assisterande coach för Maccabi Tel Aviv och menar att tiden i den israeliska storklubben utvecklade honom mer som coach än något tidigare jobb. <BR>Utan att befinna sig i det absoluta rampljuset ansvarade han för scouting av motståndare, spelarvärvningar och vilka spelare som skulle starta respektive match. Och han var tvungen att prestera.<BR>&nbsp;? Åren i Maccabi gjorde mig redo. Jag åkte därifrån med stort självförtroende.<BR>Något han behövde vid ankomsten till Thessaloniki. Aris sladdade betänkligt i ligan, men efter en stark avslutning med bland annat tio raka segrar, lyckades man ta sig från 11:e till 3:e plats. <BR>Och ännu viktigare, man finalslog Olympiakos i den grekiska cupen och orsakade karnevalsstämning längs Thessalonikis strandpromenad.<BR><BR><STRONG>Naturligt hat</STRONG><BR>Cupsegern var en starkt bidragande orsak till att klubben för första gången på över tio år tecknade ett flerårskontrakt med en coach.<BR>Men inte den enda.<BR>En reporter från Metro Sport, en av Thessalonikis tre dagliga sporttidningar, menar att Charles Bartons ankomst delvis inneburit en attitydförändring. I ett idrottsligt klimat där man förväntas hata sina motståndare, har han genom sitt artiga och respektfulla uppträdande gentemot motståndarlagens coacher och spelare ? och för all del journalisterna själva ? blivit lite av en kultfigur.<BR>&nbsp;? Vi har börjat fokusera mer på spelet och mindre på att sprida rykten och skvaller, säger reportern med ett snett leende.<BR>Men tillägger samtidigt att det återstår att se om coachens vädjan till supportrar och massmedia om att visa tålamod med det unga, delvis oprövade laget får gehör.<BR>&nbsp;? Det är bara att ta en titt i taket i Palace of Sports, säger han och påminner om klubbens storhetsdagar under 80- och början på 90-talet, då blotta närvaron av legenden Nikos Galis garanterade framgång. <BR>21 mästerskapsflaggor talar sitt tydliga språk. Och fortfarande spekuleras det så gott som inför varje match om det ska bli coach Bartons sista i klubben. <BR>&nbsp;? Missförstå mig inte, säger Charles. Jag vill inte bli sparkad. Jag skulle bli väldigt besviken. Men jag har ett kontrakt som sträcker sig över nästa år, så jag oroar mig inte över det.<BR>Kanske mer på sin plats då att oroa sig för dagens match. PAOK ligger tvåa i ligan och är snäppet bättre än Aris. Mycket beroende på spelare nummer 4, Damir Mulaomerovic. <BR>Planen är att göra det så obekvämt som möjligt för den kroatiske stjärnan. Något man till en början också lyckas med. <BR><BR><STRONG>Skriker och spottar</STRONG><BR>Påeldade av hemmapubliken, som för tillfället är lika fantastisk som fanatisk, rycker man åt sig en snabb tiopoängsledning. Ledningen står sig till slutet av första halvlek, då alltför många byten får hemmalaget ur rytmen och tillåter gästerna att krypa närmare.<BR>När duktige guarden Ioannis Gagaloudis gör två poäng knappa minuten före halvtidsvilan innebär det ledning för PAOK för första gången i matchen. <BR>Gagaloudis målgest, avsedd för en TV-kamera på kortsidan, retar dessutom upp publiken så till den milda grad att matchen måste avbrytas för ett ögonblick. <BR>Tumult har brutit ut på läktaren ovanför PAOK:s bänk och poliser skyndar till medan hemmasupportrarna hänger över räcket, skriker och spottar på gästerna. Och det är inte huliganer som vi är vana att se dem, utan vuxna medelålders män i kostym. <BR><BR><STRONG>Vill ha Elliot</STRONG><BR>Till synes på toppen av karriären ser Charles Barton något överraskande slutet på sin tid utomlands. Och det beror inte på åldern, han är 58 år men säger själv att han aldrig känt sig starkare varken fysiskt och mentalt.<BR>&nbsp;? Jag längtar efter min familj. Hade jag haft dem hos mig hade jag förmodligen kunnat coacha hur länge som helst, men jag har varit utomlands utan dem fyra år nu och det tär på krafterna, säger Charles, som har förhoppningar om att få se en annan gammal Luleåbekanting i Aris gulsvarta färger.<BR>Nämligen Eric Elliot.<BR>Tanken är att knyta till sig den numera polsk-amerikanske guarden lagom till slutspelet.<BR>&nbsp;? Det vore fantastiskt om Eric ville avsluta sin karriär tillsammans med mig.<BR>Kanske får Charles därefter möjlighet att, som han säger, ?ge tillbaka till svensk basket vad svensk basket gett honom?. <BR>Tacksamheten gentemot svensk basket är något han ofta återkommer till. Framför allt var det chansen att som relativt oprövad bli landslagscoach under 80-talet som gav honom möjlighet att skapa sig ett namn ute i Europa.<BR><BR><STRONG>Respekterad coach</STRONG><BR>Han är tveklöst mer respekterad på kontinenten än på hemmaplan. Något han menar svensk basket kunnat dra nytta av om känslorna varit besvarade.<BR>&nbsp;? Jag känner folk på ledande positioner i samtliga europeiska storklubbar. Jag skulle kunna hjälpa svenska klubbar med träningsläger, skapa möjligheter för svenska lag att möta högsta tänkbara internationellt motstånd och inte minst arrangera för unga coacher att komma ner och se och lära. <BR>Innan någon hörsammar den inbjudan hinner man dock med att spela färdigt matchen mot PAOK. Andra halvlek börjar på samma sätt som den första och resulterar i en ny tiopoängsledning.<BR>Den här gången orkar inte gästerna svara. <BR>När Mulaomerovic dessutom haltar av planen skadad är matchen över för PAOK:s del. Resten blir en defilering från hemmalagets sida med sjungande, dansande supportrar och publikfriande spel. Matcher slutar 82?65.<BR><BR><STRONG>Chans att bli historisk</STRONG><BR>Charles Barton kan sova gott. Åtminstone till nästa match. <BR>Den 19:e februari har han chansen att på allvar skriva in sig i Aris historieböcker då man åker till Kreta för att försvara fjolårets cupguld. <BR>För motståndet svarar Panathinaikos, Greklands just nu bästa lag.<BR>Seger där och det ska nog mycket till om Charles Barton trots allt inte blir kvar utomlands ytterligare några år.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!