– Målet är medalj, säger bägge lika självklart, båda med färska guld i brottarbagen från EM i Helsingfors i våras.
Den här gången är kosan styrd till hjärtat av Centralasien och en seg resa med landning när natten höll på att bli morgon, kryddat med dagstemperaturer långt över 30 grader och dessutom några timmars tidsskillnad, gör omställningen lite knixigare än vanligt.
– Det tar en dag innan kroppen känns som den ska igen, säger Sofia Mattsson.
In i leken
Storasyrran Johanna går in i leken på onsdagen medan Sofia har en dag till på sig. Johanna i 60 kilo, som inte är OS-klass längre, och Sofia i 53, som är ny OS-vikt för fristilstjejerna.
– Jag har valt att ligga kvar i 60 det här året också, säger Johanna, som vägde 64 när hon kom till hallen på tisdagen inför invägningen och därför fick gå en match mot kilona i ett utrymme på arenan där solen vräkte in i takt med att svetten forsade och vikten rasade.
– Jag har legat runt 63-64 kilo senaste tiden och det skulle slita för mycket på kroppen att banta ner till 58 redan nu.
Skadehelvet
Johanna Mattsson gjorde comeback i Klippan cup i början av året efter två års skadehelvete, då bland annat korsbandet gått av flera gånger i samma knä.
Rehabiliteringen har varit trist och nödvändig men effektiv och nu knät spelbart igen, men det mödosamma återtåget till de stora tävlingarna har också inneburit att musklerna byggts på vilket förklarar vikten.
– Jag är tvingad till daglig rehabträning så länge jag vill vara kvar på den här nivån, säger hon.
Tack vare att hon är kvar ett tag till i 60-kilosklassen slipper hon på det här VM:et att möta svåra japanska Kaori Icho, som redan tagit steget ner till 58 med sikte på Rio 2016, på samma sätt den ännu svårare japanskan Yoshida Saori gjort, fast från 55 till 53.
Sofia Mattsson vet alltså vad som väntar, och med rätt lottning kan det bli en repris på VM-finalen i fjol som japanskan vann med 5–0.
– Förhoppningsvis ska jag vara lite snabbare i år. För det går väldigt fort i den viktklassen, säger Sofia Mattsson. (TT:s utsände)