Senast jag såg LF Basket spela var det mot Norrköping. Det var en rätt trist tillställning som föranledde en sågning av coach Charles Barton.
I går såg jag laget igen.
Denna gång i och mot Sundsvall.
Men jag är tveksam till om det var samma lag.
Helt plötsligt börjar jag förstå hur man kunde göra så bra resultat i Kina. Helt plötsligt fungerade alla importerna, samtidigt som Rudy Mbemba storspelade.
Man fick också till försvarsspel och anfallsspel i samma match.
Då blir det så här bra.
LF Basket vann returtagningen med 42-29. Men då ska man komma ihåg att Sundsvall saknade sin returmaskin, Hlynur Baeringsson. Det betydde givetvis en hel del för matchens utgång.
Samtidigt är Baeringsson inget "skithus", officiell längd är två meter, och som jag ser det matchar LF upp Sundsvall riktigt bra.
Position för position.
När Christopher Ryan bestämde sig för att vara ett plåster på Sundsvalls poänggörare Jakob Sigurdarson började Sundsvalls spel hacka ordentligt. Ryan gjorde en riktigt bra match, både offensivt och defensivt. Även om det syns att han blir lite obekväm de stunder han tar över rollen som pointguard.
LF Basket visade stundtals upp ett imponerande lagspel med kreativa passningar och hög skottprocent.
Sundsvallscoachen Peter Öqvist var emellanåt (eller egentligen allt som oftast) arg på domartrion. Jag kan hålla med Öqvist. Det var inte konsekvent hela vägen.
Jag har fått skäll för att jag inte hyllar Rudy Mbemba i nog stor utsträckning. Nå. Jag vet inte. Hyllas ska man när man hyllas bör.
Det här var ett sådant tillfälle.
Mbemba är en av två lagkaptener och i går agerade han som en sådan. Mbemba visade vägen
i både anfall och försvar.
I bland kändes det som om det var Mbemba mot Sundsvall.
Han tog de avgörande skotten när det behövdes och tog bollen till korgen när det behövdes.
Ska man vara lite gnällig så gick det stundtals lite långsamt, inte konstigt med tanke på speltiden, men jag vet också att man ville dra ner tempot i Sundsvalls spel.
Får man inte spela snabbt försvar blir det heller inte så snabba anfall.
På så vis agerade LF helt rätt i mina ögon.
Urule Igbavboa hade en bra dag på jobbet med 13 poäng, 9 returer och ett missat spelskott. Han verkar trivas i sin nya, mer powerforward-liknande roll.
Efter matchen snackade jag lite med såväl Mbemba som Ryan och det var grymt härligt att höra Mbembas sågning av sig själv. Den var inte supertydlig, men han konstaterade att han inte var i fysisk toppform när säsongen inleddes och att straffet för det var att Barton vägrade vila honom i matcherna.
Nu ser Mbemba rappare ut och konstaterade att det gått tungt från början men det som betyder något är hur man avslutar säsongen.
Där är vi eniga, jag och Mbemba.
Det känns alltid konstigt att toksåga för att sedan tokhylla. Men vad gör man?
Idrotten är svängig och på något sätt är det tjusningen.
Håller LF det här spelet kan det bli roligt.
Till slut.