Siktar högt och skjuter skarpt
Skyttet var skeet. Men det var himla kul, och min beundran för mästerskytten Fredriks Bodéns förmåga bakom kolven är vid det här laget gränslös. Hoppas han får chansen att skjuta OS i framtiden. Det får definitivt inte jag...
Bodén har gjort en rekordsnabb karriär. Så sent som hösten 2001 startade han skjuta skeet och redan året efter började han vinna tävlingar. 2004 fick han det stora genombrottet, blev bäst i Sverige, och fick skjuta EM.
Nu har han världscupen, VM, EM, och inte minst OS i tankarna.
- Det är till OS jag vill. Men dit är det jättesvårt att kvala in. Enbart de 35 bästa i världen får chansen och nästa år blir helt avgörande. Men missar jag OS i Peking 2008, satsar jag på OS fyra år senare istället, säger Fredrik som har envisheteten och det starka psyke som krävs för att nå riktigt långt.
Vuollerim-grabben Fredrik Bodén är onekligen ett fenomen som skeet-skytt. Det är mycket ovanligt att så snabbt etablera sig på elitnivå i en ny sport efter att ha först varit en god fotbollsspelare i BBK. Men en skada satte stopp, och då ledde ödet honom till skeet-skytte, som den olympiska grenen kallas i idrottsliga sammanhang.
- Jag följde väl med pappa till skjutbanan några gånger, men det stora intresset väcktes just här, när Patrik Forsell ( tidigare klubb och landslagskamrat) stod därborta och sköt , berättar Bodén och pekar bort mot skeetbanan.
Fredrik, i vardagslag truckförare vid Hardtech, verkar har en naturlig fallenhet för sporten. Tajmingen, känslan , ja, även hans bollsinne, ser han som klara plus i skeetskyttet.
Efter att ha tränat med och tävlat mot en rad av sportens världsstjärnor, däribland olympiamästaren 2000 Mikula Milchev från Ukraina, har han fått blodad tand för en riktig hårdsatsning i den svåra sporten.
Dyra resor
Han skjuttränar nu nästan alla dagar hela året, frånsett värsta kallvintern (minst 25.000 skott !!), och jobbar också mycket med sponsorskontakter för att kunna genomföra det ambitiösa tävlingsprogram i världscupen och mästerskap som han planerar för nästa säsong.
Tävlingar där en OS-plats kan finnas i potten. Går det bra nästa år kan han också bli uppmärksammad av SOK (Svenska olympiska kommittén), och det kommer i så fall underlätta hans storsatsning.
- Det är där pengarna finns för att kunna satsa så hårt som jag vill. Det dyraste för mig är inte vapen eller hagelpatroner, där har jag hjälp av sponsorer. Däremot är resor till tävlingar och träningsläger dyrbart, berättar mästerskytten.
Ett stöd på vägen mot den yppersta världseliten är också att han tillhör förbundets utvecklingsgrupp tillsammans med Niklas Ringborg, Valdemarsvik och Fredrik Jillhag-Dahlén, Varberg.
På plats vid banan drar Fredrik ut strömkabeln till skeet-banan i Sunderbyn, där blå tunnor för tompatronerna placerats vid varje skjutplats på de åtta stationerna mellan "Tornet" och Lådan". Så kallas de små hus där kastmaskinerna för lerduvorna finns.
Med ett knapptryck på en dosa till kabeln skickar Fredrik ut duvorna i luften.
Jag är full av optimism när jag dragit på mig olympiamästarinnan Pia Hanséns skjutväst , Fredrik påstår att det är hennes, från början.
Jag häller upp ett paket hagelskott i fickorna och trycker på mig hörselkåporna.
Känner mig laddad.
En och annan lerduva ska nog pulveriseras i luften, i en häftig rökpuff, hoppas och tänker
jag ...
Så blir det också några gånger, men ack, ack, så rysarsvårt det är.
Hål i luften ...
Jodå, jag har hållit i bössor tidigare, både kulgevär och hagel, som älgjägare och fågeljägare bakom min trädskällande Norrbottens-spets, och då har bytet som regel fallit till marken.
Annat är det med lerduveskyttet här på banan där jag är en ren nybörjare. Det är vitt skilt från jakt , men självklart en bra träning även för turerna i skogen.
I skeet står inte målet stilla, som älgen ibland, eller fågeln när hunden skäller intensivt under trädet.
I skeet kommer duvorna med rasande fart ( 90 knyck) ut från "tornet"och "lådan". Det är onekligen ett problem.
Ett sjujäkla bekymmer, kort och gott...
Jag skjuter massor med hål i luften, medan lerduvan oskadad, och i mina ögon skadeglatt leende, seglar ut i terrängen.
Det känns onekligen lite hopplöst, får inget grepp alls på duvan och var avfyringen ska komma.
Tröstande entusiasm
Men läromästaren Bodén är tålmodig och när han själv greppar den långpipiga ( 76 cm + choker) Browningen och visar hur det ska gå till går duvan upp i rök i en puff, som skvallrar om riktiga kärnträffar.
Under hela vårt besök missar inte Fredrik en enda duva trots svåra doubléer och snabba sidoskott.
Det är otroligt imponerande att se landslagsskytten i aktion.
Jag bryter bössan, laddar in nya hagelpatroner, och gör nya försök att hitta de flygande lerduvorna.
Plötsligt utbrister Fredrik:
- Ett jättefint skott. Nu är du nära ...
Mästerskytten tröstar med entusisam.
Får definitivt en känsla av att han varit med förr när amatörer i gamet bommat skott efter skott.
Och visst, plötsligt kommer träffarna vid station sju, när jag äntligen förstår att avfyra en bit under lerduvan. Missarna tidigare låg ofta för högt.
Vid sjunde stationen kommer också en riktig framgång för min del när jag lyckas landa en doublé. Det vill säga pricka en duva både från tornet och lådan.
Det gillar Fredrik.
- Du började tveksamt i dag, men att ta en doublé på sjuan är jättebra och nu jobbade du med hela kroppen. Det blir bättre och bättre för varje skott, berömmer läromästaren.
Respons som balsam för ett sargat självförtroende Tar också en sidoträff på den svåra fjärde stationen som grädde på moset.
- Det är här allting avgörs på de stora mästarskapen, konstaterar Fredrik Bodén. Här bommar alltid någon eftersom vi skjuter totalt sex skott, två doubléer och två enkelskott.
Och många bom har ingen världsstjärna råd med. Internationellt skjuts 5 serier på 25 skott, totalt 125 poäng.
- För att nå final på toppnivån krävs minst 122 poäng, tippar Bodén.
Själv har han en gång skjutit personrekordet 123.
- Men då var det bara en doublé på fyran. Numera är det två doubléer på den stationen vilket försvårar rejält, slutar länets skeet-kung som vi tackar för en härlig lektion i kvällningen i Sunderbyn.
Innan vi åker hem hinner också fotografen Eija visa att hon har riktig talang för den här formen av skytte med några härliga träffar.
Så jobbar vi med nyheter