I slutet av augusti visade landslagsåkarna upp sina nya korta och långa program för att kickstarta den nyss inledda säsongen.
Läget såg lite annorlunda ut för Sveriges bäste herråkare.
Alexander Majorov visade upp förenklade program, utan trippelaxel och kvadruppel. Smärta i hälsenan satte stopp. Direkt efteråt väntade operation av skadan, som upptäcktes av en slump i samband med en undersökning av hälen.
– Jag har känt det sedan januari, så det hade varit bra att om jag hade fått den (operationen) i slutet av säsongen. Men samtidigt var det bra att jag fick tiden så tidigt efter beskedet, säger 23-åringen.
"Man blir galen"
Efter operationen, som gick över förväntan, ägnar han sig i stället åt fysträning och sin andra sysselsättning hemma i Luleå. Halvtidsstudierna på sjukgymnastprogrammet trappas upp till heltid.
– Man måste alltid ha någonting att göra vid sidan av. Man blir galen.
Som svensk-rysk jämför han elitkonståkning i båda länderna.
– I Ryssland har man en skola dit man går och får mat, umgås med folk, har egna omklädningsrum. Som A-lagen i hockey här till exempel. Det är som ett jobb. Här är det mest att man bär på sin väska, åker till ishallen och hem. Det blir för ensidigt.
Yrket som sjukgymnast var han specialiserad på utan att ens ha börjat utbildningen. I många år hade han problem med ryggen och kunde inte träna alls. De nuvarande skadorna är betydligt mer lätthanterliga i jämförelse.
– En person som aldrig har haft diskbråck innan vet inte hur frustrerande det är, trots att de har läst om det. Jag har haft det och kan ge tips om vad som är rätt och fel.
Alexander Majorov föddes 1991 i S:t Petersburg. Han var förste svensk att ta medalj vid junior-VM (brons 2011) och har åkt bra på b-tävlingar, men misslyckats på tre senior-VM i rad. Ett stort erkännande fick Luleååkaren genom sitt personliga rekord (83,81) vid OS i Sotji där han slutade på en 14:e plats.
Hoppas på svenska flaggor
I Ryssland skanderade publiken "kom hem".
Men det gick obemärkt förbi.
– De säger det, men jag hörde inte någonting. Man är i sin egen bubbla när man åker. Sedan efter att man har åkt är det ju jättehög ljudvolym, säger Majorov.
Ryssland var inte heller åkarens hemmaplan. Hemmaplan är vid EM i Globen som inleds i januari nästa år.
Och inramningen tror han blir fantastisk.
– EM har lite lägre statustävling än VM. På EM i Budapest (i fjol) var det typ ett skjul som vi åkte i. När man stod utanför kunde man inte ana att det fanns en ishall där inne. När man gick in fanns det lite uppresta stolar och så vidare. Men Globen — när man kommer in får man en wow-känsla. Om det kommer att vara helt fullsatt kommer det att vara unikt. Jag hoppas på en massa svenska flaggor som det viftas med och så.
Nu oroar han sig bara över hälsenan, som förhoppningsvis läker. Då står han redo att gå ut på isen. Konditionen är på topp och de avancerade hoppen sitter i ryggmärgen.
Sverige har en plats till i EM på herrsidan. Illya Solomin från Solna, född 1998, kom nyligen med i den svenska landslagstruppen och kan bli en konkurrent.
– Om det är min första tävling kommer jag inte att åka. Jag måste ha bekräftelse på att jag är tävlingsduglig. Man måste vara i topp och stolt över vad man presterar, säger Majorov och hoppas vara tillbaka allra senast till Grand Prix-tävlingen i Moskva i mitten på november.
Då kan han på allvar sikta mot isen i Globen, jublet från publiken och flaggorna på läktaren.