Visserligen bevittnade jag en relativt betydelselös tisdagsmatch i Solnahallen. Men sättet årets upplaga av LF Basket uppträder på är inte imponerande.
Mot Solna Vikings hade Luleålaget hade ett perfekt läge att hitta linjerna i spelet och en vinnande trend inför SM-slutspelet. Det gick inte så bra.
Bara en sån sak som att laget inte lyckades manövrera ut ett Solna utan stjärnan Mats Levin visar verkligen att det inte blir någon guldkortege i vår. Om det nu var någon som trodde det efter LF Baskets sämsta grundserie någonsin.
Det största problemet är inte att materialet. LF Basket har en mängd namnkunniga spelare.
Däremot är självförtroendet i botten.
Spelarna uppträder ängsligt. Lirar en och en, var för sig, och hoppas att någon annan ska ta initiativ.
Kodi Augustus är ett exempel på en spelare som verkligen underpresterar.
I fjol blev han utsedd till herrligans bästa forward. Det är han inte i år.
Amerikanen har det tufft. Bollarna går ring ut och förra säsongens flyt är borta. Nu håvade han in en del poäng, men amerikanen hann missa mycket innan han nådde tvåsiffrigt.
Keith McLeod då?
Jag tycker nästan lite synd om ”frälsaren” som fans och framför allt media kallat honom.
Amerikanen är inte alls i form. Mot Solna blev han gång på gång rundad av hemmaspelarna. Av McLeods min att döma såg det ut som han helst ut av allt hade velat vara någon annanstans.