?Det var som om Kristin var redo att lämna oss?

Fredagen den 4 april klockan 18 konstaterade läkarna på Astrid Lindgrens barnsjukhus att trycket på Kristin Aasas hjärna blivit för stort och att allt hopp om fortsatt liv därför var borta. Det hade då gått 23 timmar sedan Kristin hittades medvetslös hemma i vardagsrumssoffan. En helt vanlig dag utan några som helst tecken på vad som komma skulle ? slutade i en för alla ofattbar tragedi. Hjärtat stannade Kristin Aasa var en aktiv ungdom. Hon satsade stenhårt på basket, var mycket vältränad och hade inte visat några som helst symptom på att bli dålig eller sjuk. Pappa Lars-Göran berättar:  ? Vi vet att hon chattade med sin systers pojkvän mellan 16 och 16.45 efter det att hon kommit hem från skolan. Sedan talade hon med sin mormor på telefon klockan fem. De pratade om mormors bullar, bland annat. Efter det är det blankt fram till klockan 19 då hon öppnade dörren när storasyster Malin kom hem. Kristin gick direkt in i vardagsrummet och när Malin kom in 30 sekunder senare hade hjärtat stannat. Storebror Tobias började omedelbart med hjärt- och lungräddning medan Malin ringde efter ambulans. Samtidigt kom mamma Gunnel hem. Tragedin har satt djupa spår  ? Kristin hade sett trött ut när hon öppnade. Det är allt vi vet. Det är svårt att behandla det som hänt utan att veta vad som hände och om vi kunnat förhindra det på något sätt. Kuriren träffar Lars-Göran och hustrun Gunnel i ett sensommarsoligt Järna där Gunnel undervisar barn med speciella behov på Tavestaskolan. Det är två samlade föräldrar som tar emot. Dotterns död har satt djupa spår men de talar om sin stora sorg med en styrka och lugn som är beundransvärd. Lars-Göran stannar dock upp i ett par sekunder när han märker att han talar om Kristin i nutida tempus.  ? Hon är en mycket social person. Hon är mycket ambitiös och.... Han drar ett djupt andetag. Tittar långt ut genom fönstret som för att hämta kraft ? innan han fortsätter.  ? Det är som om hon fortfarande finns hos oss. Vi kan förnimma hennes närvaro överallt. Så hoppas jag att det alltid kommer att vara. Kristin får inte bli bortglömd. Hennes minne ska leva kvar. Här har idrotten en mycket viktig del och är till stor hjälp. Precis som den har varit under tiden efter Kristins död. Vi har mött oerhört mycket värme och stöd från klubben, föräldrar, lagkamrater och andra. Det har betytt väldigt, väldigt mycket. Lämnade spår efter sig Mamma Gunnel fortsätter:  ? Tomrummet efter Kristin är oerhört stort. Tankarna på allt det som Kristin aldrig kommer att få uppleva är smärtande och saknaden är obeskrivlig. Hon var så pigg och alltid i farten och satte alltid sina kamrater före sig själv. Hon ställde höga krav på sig själv men kunde också bry sig om hur motståndarna hade det. Det har märkts nu. Vi har fått så mycket kontakt med spelare och ledare från andra klubbar. Massor av människor vi inte hade en aning om att Kristin kände. Hon lämnade tydliga spår efter sig ? det är uppenbart... Gunnel tystnar ? sedan kommer tårarna. För första gången under vårt samtal brister det på allvar och sorgen får ett verklighetens ansikte.  ? Först hamnar man i chocktillstånd. Sedan kommer allt det praktiska som tar upp ens tid och tankar. När vi lämnat Astrid Lindgrens och åkte hem igen kom första steget mot verkligheten. Då kom ångesten och jag fick söka hjälp på sjukhus.  ? När chocken har släppt så kommer saknaden så småningom och formuleras som verklighet, säger Lars-Göran. Lars-Göran Aasa har sina rötter i en stor basketfamilj från Juoksengi där pappa Lars är en levande legend. Lars-Göran har en säsong i Plannja Basket bakom sig i en aktiv karriär där han också spelat i Pantrarna (Helsingborg), Uppsala och Högsbo. Han är utbildad musiklärare och tog sitt första tränarjobb 1987. Till Södertälje BBK kom han för sex år sedan. ?Jag blir inte arg längre? För två år sedan blev han coach i klubbens F89-lag ? där Kristin var en av spelarna.  ? Laget hade en uttalad elitmålsättning. Vi vann också fyra av fem turneringar det första året med Scania Cup som topp. Flera gånger togs Kristin ut i All Star laget och ibland även till turneringens mest värdefulla spelare. Den sista säsongen gjorde hon 470 poäng på 37 matcher, berättar Lars-Göran stolt.  ? Det var aldrig några problem för henne att ha pappa som tränare. Visst var det en balansgång men det fungerade bra, fortsätter Lars-Göran och berättar nu en del av historien som sätter dotterns död i ett annat sammanhang och perspektiv.  ? Kristin gjorde sitt livs match 1.5 vecka innan hon dog. Hon gjorde 25 poäng i näst sista matchen i F-88-slutspelet. Men det var inte bara det som var speciellt. Plötsligt utstrålade Kristin en inre säkerhet och trygghet som varken jag eller någon annan kring laget hade sett förut. Det var så märkbart ? så tydligt. Efteråt sa hon själv att "såg du, pappa, att jag blir inte arg längre.."  ? Det var något vi talat om många gånger. Hennes krav och humör. Det var inte bara på planen som Kristin hade förändrats.  ? Hon var också mycket lugnare hemma och privat. Det var som om allt föll på plats och man får konstiga tankar. Som om Kristin var klar för att lämna den här världen. Nu när hon var i harmoni med sig själv, basketen och privat. Öppenhet Lars Göran fortsätter med att återge vad faster Ann-Britt uttryckte ? i den stora sorgens stund:  ? Hon sade att "för vissa tar det 80 år att leva sitt liv ? andra gör det på 13". Familjen Aasa har hela tiden velat hålla sin dotters död så öppen som möjligt. När beskedet kom att allt hopp var ute samlades därför lagkamrater och föräldrar på sjukhuset för att ta farväl. Familjen öppnade salen för alla som ville komma dit.  ? I två dagar låg Kristin där i väntan på att hjärnaktiviteten skulle upphöra helt. Under de två dagarna fick alla som ville komma in ? och många kom. Vi ville avdramatisera döden. Kristin var varm och det såg ut som om hon sov. Det fanns ett ömsesidigt behov att dela sorgen och det såg inte hemskt eller konstigt ut, säger Lars-Göran. Han öppnade också en egen hemsida som har kommit att besökas av mängder av människor som velat hälsa, ge stöd eller på annat sätt visa vad Kristin betytt för dem.  ? På skolavslutningen framförde några skolkamrater en låt de skrivit till Kristin och nyligen kom en annan kille, som inte ens kände Kristin, med en låt han skrivit till henne och låtit spela in, berättar Lars-Göran. Fortfarande vet inte familjen vad som orsakade dotterns död. Det är ett frustrerande tillstånd att inte ha den slutgiltiga anledningen klar för sig. Det är också tydligt hos Gunnel och Lars-Göran.  ? Hon fick hjärtstillestånd och inte förrän på sjukhuset, efter 25 minuter, fick man igång hjärtat igen. Fyra till åtta minuter kan en människa klara ? utan hjärnskador. Vid obduktionen har det också konstaterats att den direkta dödsorsaken var syrebrist i hjärnan. Däremot kan man inte säkerställa vad som orsakat hjärtstilleståndet. En tänkbar orsak, kanske den enda enligt obducenten, är att Kristin burit på en hjärtmuskelinflammation utan att hon vetat om det och att det är den som lett till hjärtstilleståndet, säger Lars-Göran. Traditioner från Tornedalen Gunnel berättar vidare:  ? Hon hade haft stämbandsinflammation någon vecka tidigare, ett virus. Men hon blev snabbt bra. Dagen innan hade hon bara tränat lätt och samma dag var det inte ens basket på skolan. Det var ingen fysisk aktivitet alls den dagen. Men visst har vi funderat en hel del på inflammationen på stämbanden. Kunde vi agerat annorlunda?, säger Gunnel. Öppenheten har, som sagt, genomsyrat hela processen. Lars-Göran och Gunnel menar att det här var ett unikt tillfälle att ta farväl. Att se döden som någonting naturligt och ljust. För Lars-Göran har detta varit en naturlig del i livet eftersom han härstammar från Tornedalen där man, av traditi