Under juli månad mår jag som bäst. Jag kliver in i ett hemligt förhållande med mina två favoritkommentatorer, Roberto Vacchi och Anders Adamsson. I snart tio års tid har jag följt Eurosports sändningar av cykelvidundret, Tour de France.
Tour de France är världens största idrottsevenemang, publikt sätt. Över 23 dagar fylls vägdikena runt franska vägar till bristningsgränsen med människor. När väl cyklisterna når Pyrenéerna och Alperna blir det bananas. De klassiska bergspassen ska övervinnas och kampen om den gula ledartröjan ska avgöras.
Att sitta framför TV:n en hel eftermiddag och följa en bergsetapp är bra på så många olika sätt. Dels för cykelsport är extremt intressant men också för mycket annat.
De överjävligt pålästa kommentatorerna, Vacchi och Adamsson, ger oss tittare så mycket mer. Vi får veta vilket vin och vilken ost som är specialitet i just det område i Frankrike som cyklisterna just nu befinner sig i.
Vi får en historielektion om alla intressanta, och vackra, Châteaus och slott vi passerar längs vägen och vilket nummer de olika departementen i Frankrike har. I inledningen av årets upplaga har vi fått se brittiska, franska och engelska krigskyrkogårdar längs med vägarna i Normandie.
Vi får se gigantiska fält med knallgula solrosor och blålila lavendel. För att inte tala om de vykortsliknande bilderna som helikopterkameran basunerar under bergsetapperna.
När loppet passerar Marseille får vi lyssna till den lokala tvåltillverkningen samt hur den lokala drycken Pastis framställs.
Ni ser, firma Vacchi och Adamsson har koll på allt, inte bara det sportsliga. Det sportsliga har de sådan koll på så att man blir häpen, minst sagt.
Eftersom sändningstiderna varje dag är så långa avverkas den ena legendhistorien efter den andra. De måste helt enkelt fylla sändningen med tugg. Det geniala med tugget, är att det alltid är intressant.
Cykelsporten är fylld till bristningsgränsen med legender som har passerat cykelhistorien. Att dessa legender alla har magiska smeknamn gör inte saken sämre. Vad sägs om Eddy "Kannibalen" Merckx, Fausto "Il Campionissimo" Coppi, Gino "The Pious" (den gudfruktige) Bartali eller Marco "Piraten" Pantani.
Sen har vi några finingar i årets upplaga också. Tyska tempomonstret Tony "Der Panzerwagen" Martin, fjolårsvinnaren Vincenzo "The Shark" Nibali och tyska spurtfenomenet, och fysexemplaret, André "The Gorilla" Greipel. Listan kan göras längre, men vi stannar där.
Sen finns det klassiska sträckor som cyklisterna genomlidigt under det senaste seklet. Det är framförallt minnesvärda strapatser uppe i Pyrenéerna och i Alperna. Den kanske mest kända stigningen, som också finns med under årets upplaga i den nästa sista etappen den 25 juli, är uppför Alpe d’Huez.
Ofta har hela Tour de France avgjorts just här. Klättringen uppför Alpe d’Huez är 13,8 kilometer lång, har en genomsnittlig lutning på 8,1 procent. Men mest känd är klättringen för sina 21 karaktäristiska serpentinsvängar. Cyklisterna har en mur av intima fans framför sig längs den snirklande vägen upp. Men precis som bibelsägnen om hur Röda havet delade sig för Moses och israelerna, flyter publiken isär och tillåter cyklisterna passera i en smal springa.
Vackert så det förslår.
Det sportsliga har under den första veckan av Touren varit helt galna. Två av cyklisterna som har burit den gula ledartröjan har kraschat ut sig från hela evenemanget. Först var Schweizaren Fabian "Spartakus" Cancellara som ramlade och slog sönder två ryggkotor. Han fullföljde etappen, med det smaknamnet var det en självklarhet, men var tyvärr tvungen att kasta in handduken efterföljande dag.
När sedan tysken Tony "Der Panserwagen" Martin vurpade illa i en spurt på den sjätte etappen, med nyckelbensbrott som följd, tog storfavoriten till slutsegern, britten Chris Froome över ledartröjan. En tröja som han mycket väl kan behålla hela vägen till Paris, där treveckorsloppet avslutas 26 juli.
Visst, cykelhistorien är mörk och svart vad gäller doping, speciellt i Tour de France, eftersom det är den mest prestigefyllda tävlingen att vinna. Men det är en annan slutsignal.
Nu tycker jag att vi ska njuta av väldoftande lavendel, krämig brieost samt vackra bilder på rakade cyklistben iklädda det skönaste materialet i cykelbyxorna, nämligen lycra.
Mitt råd – slå på Eurosport under eftermiddagarna.