Jag borde må som en skoltrött gymnasiestuderande tredjeårselev på Bygg- och anläggningsprogrammet i mars månad. Ni vet, tiden mellan sport- och påsklovet. Där man, när man gick gymnasiet, bara gick som i en bubbla och kände kräkkänslor för att sportlovet var slut, och transportsträckan till påsklovet som kändes som en evighet.
Det borde kännas så nu också.
Fotbolls-EM är över. OS i Rio borde redan vara här, i mitt tycke. Men vi sportfantaster ska egentligen inte klaga, det kanske är bra för både kropp och knopp att inte sitta framför dumburken dagarna i ända.
Men här på Kurirens sportredaktion snurrar livet vidare, och nästa vecka ska det bevakas två av mina favoritevenemang. Världens största fotbollsturnering, Gothia Cup i Göteborg, och årets kanot-SM i Hofors.
Tyvärr kommer jag inte följa något av evenemangen på plats, men jag kommer sitta på redaktionen och ivrigt följa respektive resultatlista.
Under Gothia Cup kommer Kuriren följa två Norrbottenslag lite extra mycket. Lira BK:s flickor 01 samt Alviks IK:s pojkar 01. Bägge lagen har fått i uppdrag att fotografera lite fritt och skriva en daglig liten rapport från cupvidundret. Alla som har spelat, även jag inräknat, vet vilken fantastisk upplevelse Gothia Cup är.
Än i dag har jag minnen kvar från Gothia som aldrig kommer att försvinna.
Jag lyckades med den kanske märkligaste målgesten någonsin då jag efter att ha slagit in den avgörande straffen i B-finalen, sprang ut och lyfte upp hörnflaggan som jag fäktade vilt omkring mig.
När några från mitt lag åkte Flumeride på Liseberg tillsammans med några tjejer, som vi såklart försökte imponera på, från ett Umeålag.
Att ligga på en för mjukt pumpad luftmadrass i ett klassrum med övriga lagkamrater under en veckas tid, gav inte bara en orolig sömn, utan även skratt och minnen för livet.
Förhoppningsvis kan vi i tidning och på webb förmedla lite härliga känslor till er läsare från de båda Norrbottenslagen vi följer. Självklart kommer vi ha koll och rapportera hur det går för de övriga lagen från länet också.
Kanot har jag ingen egen erfarenhet av mer än den jag fick som sportreporter förra sommaren. Då rapporterade jag dagligen om Luleå Kajakklubbs framgångar under SM-veckan i Nyköping. Mot slutet av veckan började det nästan bli fånigt med alla rubriker om medaljregnet.
Det fullkomligt sprutade ut guld, silver och brons från Luleåkanotisterna och det mesta tyder på att det kommer se likadant ut under årets SM i Hofors.
Jag träffade flertalet av Luleås trupp under fredagsförmiddagen för att göra ett förhandsjobb som kommer i tisdagens tidning. Nere vid idylliska kanotklubben vid Klintbacken i Luleå var det ett glatt gäng som gjorde sina sista förberedelser inför SM-veckan.
Allt från SM-debutanter i de yngre tonåren upp till världsstjärnor som Joel Elenius och Henrik Strand.
Man kan bara imponeras av kanotister.
I lagidrotter kan man klara sig med att ha lite dålig form, man kan rentav fuska lite med arbetsinsatsen och hoppas att sina lagkamrater löser problemen åt dig.
Men i kanot blir man avslöjad direkt. När Henrik Strand sitter i sin kajak på K1, 1000 meter, så är det upp till honom att prestera just i den stunden. Tron på sig själv, och veta att varenda detalj i förberedelserna har varit optimala för att prestera på topp i just den stunden.
Att vara på världsnivå, i vilken individuell idrott som helst, måste kräva en mental styrka som är enorm.
OS i Rio är 20 dagar bort, så vi behöver ju egentligen inte vänta så länge. Tyvärr är varken kanotisterna Strand eller Elenius uttagen den här gången. Men ha tålamod, om fyra år, är både Strand och Elenius 26 år gamla och har hunnit bli ännu bättre.
Då hoppas vi att Luleåborna är på plats i Tokyo och representerar Norrbotten.
Kanske även en sportreporter kan få haka på och rapportera på plats.