Det var efter säsongen 2012/13 som bodensaren Staffan Eklund, efter 14 år, valde att lämna jobbet som förbundskapten för det svenska skidskyttelaget. Då hade han upplevt en lång framgångsera med åkare som Magdalena Forsberg, Helena Ekholm, Anna Carin Zidek, Björn Ferry och Carl Johan Bergman. Men även början på en tyngre period.
Han minns än i dag desperationen hos Stefan Lindeberg och Peter Reinebo på Svenska olympiska kommittén (SOK) när han berättade att han skulle sluta.
– De var ju ganska bedrövade när jag slutade. Helena och Anna Carin hade slutat, Björn och Carl Johan hade haft sina bästa dagar och skulle försvinna. Jag minns att de frågade: "Vad fan ska vi ta oss till?"
Staffan Eklund hade ett enkelt svar på den frågan: "Se till att Wolfgang kommer tillbaks".
Det var i slutet av 90-talet som Staffan Eklund tillträdde som förbundskapten för skidskyttelandslaget. Under många år kamperade han ihop med den framgångsrike landslagstränaren Wolfgang Pichler och tillsammans förde de Sverige till både VM- och OS-medaljer. 2011 valde dock tysken att lämna Sverige för det ryska damlandslaget och svenskt skidskytte gick in i sin tyngsta period på mycket länge.
– När Wolfgang försvann till Ryssland började jag känna mig ganska ensam, vi hade ju haft ett jättebra samarbete. Det var inte lätt att ersätta honom. Så när jag bestämde mig för att sluta några år senare sa jag till grabbarna på SOK. "Se till att få tillbaka Wolfgang. Låt honom starta upp systemet igen. Det är ju bevisligen ett ganska framgångsrikt koncept", säger Eklund.
De lyssnade. 2015 var Wolfgang Pichler tillbaka i det svenska skidskyttelandslaget. Resten är historia, eller – om man så vill – nutid. Under OS i Pyeongchang i vintras tog den nya generationen svenska skidskyttar två guld och två silver. Succén var total.
– Jag tycker inte att man kan underskatta Wolfgangs roll i det där. Han kör ju på samma system som förr. Vissa orkar med det, andra inte. Men det fungerar ju bevisligen.
Har du och Wolfgang kontakt nu för tiden?– Jajjamen, det har vi. Vi pratar både om skidskytte och barnuppfostran.
Barnuppfostran?– Ja, vi har ju barn i samma åldrar, eller barn och barn. De är ju nästan vuxna nu. Men vi pratar om hur det går för våra ungar.
Han ringer aldrig och ber om tips och råd?– Jo, det händer faktiskt någon gång då och då. Sen är jag ju alltid på tävlingarna i Ruhpolding. Det har jag varit varje år sedan jag slutade och då bor jag hos Wolfgang. Jag brukar få hjälpa till som ledare, men till skillnad från förr är det han som säger till mig vart jag ska stå i spåret och inte tvärtom.
Nu för tiden jobbar Staffan Eklund som förvaltningschef inom Bodens kommun, ett jobb han stortrivs med. Han ångrar inte sitt beslut att lägga av som förbundskapten, men säger att han kan sakna vissa saker.
– Första året efter att jag hade slutat hade jag lite jobbigt att anpassa mig. Jag hade ju varit borta 240 dagar om året i 14 år. Jag minns att jag gick omkring där hemma och funderade på när jag skulle åka. Men så är det inte nu. Det är klart, man får inte samma känsla när man ser loppen på TV. När man var på plats hade man ju fjärilar i magen hela tiden. Sen är det klart att man saknar de där stora grejerna som OS och VM.
Vilka är dina främsta minnen från den tiden?– Ett är när grabbarna vann en stafett i Oberhof (2005). Det var som en brytpunkt. Magdalena hade slutat och alla trodde att det skulle bli katastrof. Men efter den segern blev det ett annat tryck i laget.
Ett starkt annat minne är från VM i Antholz 2007.
– Jag tänker ofta på när vi vann det där guldet i mixstafett, det var magiskt.
Eklund är ganska säker på att han aldrig mer kommer tillbaka till det svenska landslaget, men han avslöjar att han inte gett upp tränarkarirären helt. Nu för tiden hjälper han blåbärsnationer som Brasilien, Indien, Turkiet och Rumänien att utveckla sporten.
– Jag och en äldre herre från Tyskland brukar åka i väg på läger med såna där intressanta nationer som kanske inte syns på kartan så mycket. Det är internationella skidskytteförbundet som har en grupp med gamla ledare som hjälper till med såna där utvecklingsprojekt.
Som ett sätt att sprida sporten?– Ja, så är det ju. Vi brukar jobba mycket med hur man ska tänka när man kommer in till skyttet, hur man tar sig därifrån på bästa sätt. Sen hjälper vi till en del med skidteknik.
När det gäller svenskt skidskytte är han främst åskådare numera. Han ser ljust på framtiden för landslaget.
– Jag tycker att de är duktiga, sen är det väl en bit fram. Jag tror att det kan bli väldigt roligt på damsidan i några år. Däremot på herrsidan är det lite halvtunt, säger Eklund som menar att det finns en större bredd på damsidan.
– Sen att Sebastian (Samuelsson), Fredrik (Lindström) och Jesper (Nelin) är jätteduktiga råder det inget tvivel om. Men de hade behövt en eller två åkare till för att få till det där stabila stafettlaget.