I dag är Sverige en stornation inom skidskytte internationellt. Två av världens bästa skidskyttar, Hanna och Elvira Öberg, kommer från Svensbyn utanför Piteå.
– Vilka tjejer. Varenda en kan både vinna och komma på pallen. Systrarna Öberg och de andra är fantastiska, säger Niva.
Annat var det på tidigt 80-tal då en tidigare skidåkare tog steget till över till skidskytte. Det troliga är att Doris Niva från Lautakoski var med och krattade manegen för det svenska succélaget på damsidan.
Niva hade avslutat sin karriär som längdåkare. Tanken var att hon skulle bli skomakare – men det blev en helt annan karriär istället. Under sin utbildning i Hedenäset så blev hon en av länets första skidskyttar på damsidan.
– Jag hade aldrig börjat med skidskytte om jag inte hade hamnat i Hedenäset för utbildning, säger hon och fortsätter:
– Sverige hade ju inga världsstjärnor på den tiden. Skidskytte för damer började ju i stort sett precis när jag bytte sport. Det var inte så många länder som ens hade utövare på damsidan.
Var det en svår övergång?
– Såklart, det var svårt så in i helskotta. Fast jag kom ju med i landslaget på en gång och där fanns ju skyttetränare och sedan hade jag hjälp av Nisse Ström också.
Var det en stor omställning för dig själv?
– I början så var jag fortfarande skidåkare och skyttet var jättesvårt. Det var lätt att ha lite väl bråttom på skidorna, skrattar Niva.
Samtidigt som Niva beskriver hur det var när hon tog steget över från den traditionella skidåkningen till skidskytte så känner hon för Stina Nilsson som nu har valt samma väg.
– Jag tycker synd om Stina (Nilsson) när det finns folk som tror att bara för att man är bra skidåkare så vinner man i skidskytte, men det kan ta många år innan det sker.
Trots att hon var en toppåkare sett till skidåkningen så vann hon aldrig någon internationell tävling. Men hon var topp tio sex gånger under sin tre säsonger korta karriär inom skidskyttet.
– Vi resten till alla möjliga platser och tävlade. Vi var på platser som fortfarande i dag är stora inom skidskyttet.
Vad är ditt bästa minne från tävlingarna?
– Det var när vi tävlade i Lahtis. Jag kom till första liggskyttet och lyckades skjuta bra och så långt var jag med i täten. Fast sedan kom det där jäkla ståskyttet som jag aldrig blev speciellt bra på och jag tappade alla chanser till pallen där.
Det var 1985 och hon blev fyra i den tävlingen närmare än så kom hon aldrig pallen i en internationell tävling.
Går det att jämföra skidskytte för damer då och nu?
– Oj nej. Det är väl lika många ledare som utövare på tävlingarna. Förr i tiden så hade vi nästan inga ledare och i Lahtis så hade jag med mig KG (Aasa) och Kurt (Johansson). Vi fick skidorna vallade och det var nästan det enda.
Var är den största skillnaden då och nu?
– Det är publiksiffrorna. Visst hade vi också ganska mycket publik, men det är inte som i dag. Nu är ju skidskyttet större än längdåkningen ute i Europa.
Niva minns också tiden under utbildningen med värme.
– Jag bodde nästa hemma hos Kalle (Grenemark) och hans föräldrar (Terttu och Sigurd). Jag hade ett boende inte långt från dem, men jag var nästan jämt hos Grenemarks. Jag var nästan som ett extrabarn där, skrattar Niva slutligen.
I dag så ligger Hanna Öberg trea i världscupen och Elvira Öberg åtta.