Linn Persson och Mona Brorsson stod för två stabila sträckor inledningsvis för Sverige i stafetten. Med halva stafetten genomförd låg Sverige tvåa, endast tio sekunder efter ledande Italien.
Sedan var det alltså upp till systrarna Öberg att ordna OS-guldet, vilket de också gjorde.
Men det fanns en riktigt kritisk punkt där allt hade kunnat gå åt skogen.
Hanna Öberg inledde den tredje sträckan med att skjuta fullt i liggande men när det var dags för det stående skyttet, hamnade hon i trubbel.
Efter två bom tvingades hon ta hjälp av sina tre extraskott. Hon träffade med ett av de två första skotten och när det var dags för det sista extraskottet var träff ett måste för att slippa straffrundan.
– Jag tycker jag gör ett stabilt lopp, men visst, det blev kanske lite nervöst på stående, säger Hanna Öberg till kanal 5.
Ett extra djupt andetag senare pressade hon fingret på avtryckaren och fick se den runda svarta pricken bli vit. Därmed var vägen till guldet öppen.
– Jag tycker jag hanterade det på ett bra sätt och det blev ju avgörande att jag satte det där sista reservskottet för att det skulle gå vägen. Men jag gör det och känna växla över till Elvira i ledning, säger Hanna Öberg.
Elvira Öberg gick ut med sju sekunders ledning före Italien och avståndet bakåt växte snabbt.
– Jag kunde inte få ett mycket bättre utgångsläge, det är så bra det kan vara. Man vet att allt möjligt kan hända men utgångsläget var fantastiskt av de andra tjejerna, säger Elvira Öberg.
Att åka sin första OS-stafett i karriären och gå ut i ensam ledning på en sistasträcka innebär inte bara ett fantastiskt utgångsläge – det innebär även en press där negativa tankar kan dyka upp.
– Jag ville verkligen förvalta det och kände att jag inte vill åka hem ensam med medalj till Sverige. Jag går ut och har fokus på att göra mitt egna lopp och är jättenöjd med att jag lyckas skjuta fullt i den första liggserien, säger Elvira Öberg.
Efter det var det endast det stående skyttet som återstod och inför det började vissa tankar snurra hos Elvira Öberg.
– Jag vet att jag kommer komma in i ensam ledning och skjuta för ett OS-guld och det är inte varje dag man gör det. Men jag kände mig ändå trygg, säger Elvira Öberg och fortsätter:
– När jag får ner det där reservskottet, den känslan är svårlagen.