Hanna Öberg hade visserligen tagit en del pallplatser även inför hemma-VM i Östersund i fjol. Men hon hade inte stått överst i världscupen och frågan var om hon skulle kunna upprepa OS-succén.
Det kunde hon. Guld i distansloppet, silver i damstafetten och brons i singelmixedstafetten blev Öbergs facit från VM 2019.
I år har säsongen gått ännu bättre. Förutom en kort sjukdomsperiod före jul har formkurvan pekat rakt upp – med säsongens första världscupseger i masstarten i Pokljuka för två veckor sedan som sista fina formbesked inför VM i italienska Anterselva som inleds på torsdag.
– Det har gått bättre och bättre och jag känner mig väldigt trygg i min egen prestation nu. I början av säsongen var jag kanske lite mer stressad i mina tävlingar. Nu känns det som att jag har hittat rätt och jag vet vad jag ska göra, säger Öberg.
Hon tycker inte att känslan är direkt annorlunda nu jämfört med inför förra årets VM. Hon visste vad hon kunde prestera på ett mästerskap då och det vet hon fortfarande.
– Jag känner egentligen inte så stor press. Jag vet av erfarenhet att ett mästerskap är under lång tid med många tävlingar.
Segern i VM-genrepet i Pokljuka gav en extra boost för självförtroendet.
– Jag har varit på pallen några gånger, tvåa och trea... och det är klart att det betyder mycket att få kliva upp på pallen, men samtidigt har jag känt att jag velat vinna också, jag är ju en tävlingsmänniska.
Huvudtränaren Johannes Lukas tror också att den segern var viktig.
– En seger är ändå en annan grej än en pallplats. Efter jul har jag sett att hon mentalt blivit mer av en ”killer” både på vallen och ute i spåren. Hon tror på sig själv och jag tror att hon mentalt är på en riktigt bra plats just nu, säger Lukas.
Just ”killer”-inställningen på vallen är något av Öbergs signum. Den här säsongen har hon varit en av topp-fem snabbaste skyttarna i nio av elva genomförda tävlingar, och superserier på under 20 sekunder kommer med jämna mellanrum.
– Det är ju sekunder som är gratis om man jämför med att ta dem ute i spåret så det är klart att jag ser det som en tillgång att jag kan skjuta ganska snabbt. Samtidigt upplever jag inte att jag är stressad eller försöker skjuta fort, säger Hanna Öberg.