De svenska skidskyttarna hade prickat formen med kirurgisk precision och Sebastian Samuelssons sensationella OS-silver i Pyeongchang några dagar tidigare gav hela lagets självförtroende en rejäl skjuts.
Men trots att Hanna Öberg hade inlett OS med att bli sjua i sprinten och femma i den efterföljande jaktstarten, var det få som anade att den då 22-åriga talangen, för de flesta helt okänd, hade mer att ge.
Hon hade trots allt aldrig stått på pallen i världscupen.
Torsdagen den 15 februari låg det stora mediala fokuset från svenskt håll på en annan svensk med skidor under fötterna. Charlotte Kalla hade redan tagit OS-guld i skiathlon och var storfavorit till ännu ett guld på favoritdistansen 10 kilometer fristil. Men i stort sett samtidigt som Kalla missade guldet till norskan Ragnhild Haga började rapporterna komma från skidskyttestadion några hundra meter bort.
Vad höll Hanna Öberg på att ställa till med i distansloppet?
Påpälsade journalister fick värma sig med en oplanerad löptur från längdstadion och många hann med nöd och näppe fram för att se en dittills felfri Öberg åka in till det fjärde skyttet.
Träff. Träff. Träff. Träff.
Sedan stannade Öberg upp.
– Jag tog några extra sekunder till sista skottet..., förklarade hon efteråt.
– ... för att verkligen sätta det.
Med noll bom i bagaget satte Hanna Öberg full fart mot det som hon då anade skulle bli en OS-medalj. I mål gick hon in som ledare före slovakiskan Anastasia Kuzmina. Från målfållan fick hon sedan se hur det enda kvarvarande hotet, tyskan Laura Dahlmeier, tappade allt mer tid i spåren.
Det stod snart klart att Öberg, född i Kiruna och uppvuxen i Piteå, hade levererat en av den svenska OS-historiens största skrällar.
2018 års största idrottsbragd.
– Det här känns helt otroligt. Jag är så himla nöjd med min prestation. Att jag lyckades skjuta fullt och åka bra just i dag, jag har svårt att förstå det, sade hon efteråt.
– Jag blir nästan lite imponerad av mig själv. (TT)