Den klassiska scenen där Hanna Öberg träffar Mona Brorsson i målområdet. "Vad gör du? Du vinner", säger Brorsson till sin guldkompis.
Det är scenen som går rakt genom rutan. Direkt i den svenska OS-sändningen från damernas distanslopp hittar Mona Brorsson lagkamraten Hanna Öberg i målområdet.
Öberg är på väg att förstå. Men Brorsson vet. Hennes kompis kommer att vinna guld.
De kramar om varandra, skrattar och gråter om vartannat.
Brorsson säger:
– Vad gör du? Du vinner! Alltså, du vinner!
Det här är OS:et när en ny skidskyttegeneration slår igenom med dunder och brak.
Men vägen dit var inte enkel för guldmedaljören på distansloppet.
NÄRA ATT MISSA OS
Hanna Öberg ska precis fylla 22 när hon går in i OS-säsongen 2017/2018. Hon har blivit årets nykomling på damsidan förra säsongen, men det här blir en strulig höst och vinter för Piteååkaren.
– Jag hade ganska mycket problem och började ändå säsongen ganska bra, här i Östersund. Jag hann köra två tävlingar innan jag blev sjuk. Men kände ändå att jag hade tagit kliv åkmässigt, även om resultaten inte var superbra. ”Den här säsongen kommer att bli bra”, kände jag, säger Öberg.
– Men sen blev jag sjuk och var mycket sjuk fram och tillbaka, i flera vändor nästan ända fram till att vi skulle åka till OS. När jag var hemma vid jul så var jag sjuk och det var en ganska tuff period. Det gick lång tid innan jag kunde träna.
Efter världscupspremiären i Östersund gör Öberg bara två individuella starter i världscupen före OS.
Sedan börjar problemen på förlägret inför spelen. Öberg får en magsjuka som liknar vinterkräksjukan. Laget åker iväg till Pyeongchang, men Hanna Öberg kommer inte med på flyget.
När hon ska resa nästa gång spyr hon igen och får inte åka.
Hennes pappa Tomas tror att det är kroppen som stänger av och får henne att bli sjuk.
– Men det var det inte. Det var nåt problem jag hade med magen, säger Hanna Öberg.
Tredje gången kommer hon i väg. Och i Sydkorea är det som att allt faller på plats.
– Även om jag hade problem med magen innan vi åkte så kände jag mig i bra form under uppladdningslägret. Jag tror inte att magproblemen påverkade formen speciellt mycket. När jag väl kom över så jag var helt avslappnad, bara glad över att vara där och jag var i bra form.
Hanna Öberg tog ut sig fullständigt på upploppet i distansloppet. Nån timme senare stod det klart att Piteåtjejen vunnit OS-guld.
IN I VÄRLDSELITEN
När Hanna Öberg till slut gör sin olympiska debut gör hon resultat som visar att hon har tagit steget in i världseliten. Piteååkaren blir sjua i sprinten och femma i jaktstarten.
Nästa gren är distanstävlingen över 15 kilometer.
– Jag var jättenöjd med de tävlingarna jag hade gjort innan. Jag kände inte att jag hade gjort något perfekt lopp heller. Jag hade gjort två bra tävlingar, men jag hade fortfarande bommat lite så det fanns ju lite att hämta in, tyckte jag själv, säger Öberg och fortsätter:
– Sebastian (Samuelsson) tog ju medalj på jaktstarten och det visade på nåt sätt att allt är möjligt. Det var en ganska stor inspiration för mig.
Att distanstävlingen flyttas en dag på grund av dåligt väder spelar ingen roll för Öberg. Hon är inne i en slags OS-zon torsdagen den 15 februari 2018.
Hon startar tidigt och kan göra sitt eget lopp. 22-åringen känner att hon inte har något att förlora.
– Jag var verkligen superfokuserad. Jag var mer nervös på de liggande skjutningarna än de stående. På jaktstarten, som var tävlingen innan, hade jag egentligen skjutit bra i stå, men bommat i ligg. Det var liggskjutningar som kändes mer osäkra. Så när jag hade kommit igenom de tre första skjutningarna, skjutit båda liggserierna och haft tre nollor då kände jag mig ganska lugn och trygg. Ståskyttet kändes bra.
Hanna Öberg med sin guldmedalj från OS. Hon följde ju upp med att ta VM-guld på samma distans i hemma-VM i Östersund 2019.
PICHLERS ORD
Öberg får inte så mycket information under loppet, men en tidig rapport kommer hon ihåg.
– ”Du åker ungefär lika med (Darja) Domratjeva” fick jag höra. Då tänkte jag: ”Oj, det här går nog ganska bra”.
När hon glider in till sista skyttet vet Öberg om att hon har chansen att göra något stort.
– Jag var noggrann och jobbade verkligen med alla skott. Jag visste att jag hade en bra möjlighet. Samtidigt blev jag inte distraherad av det. Jag hade verkligen fokus på att göra bra skott och göra ett bra jobb. När jag har skjutit färdigt och sista skottet var träff – då har jag nästan ett leende på läpparna. I första backen ur stadion skriker Wolfgang (Pichler): ”You can be Olympic Champion”. Och då kände jag: ”Det vet jag inte, men jag har gjort ett jäkligt bra lopp i alla fall!”
Öberg kör bra på sista slingan och de sista meterna innan mållinjen tar hon ut allt hon har kvar i kroppen. Hon faller ihop. Lycklig, trött och som möjlig guldmedaljör.
– Jag behöver vara i ganska bra form för att kunna ta ut mig fysiskt och det kunde jag verkligen göra i det här loppet. När man får den coachningen på sista varvet, att det finns möjlighet till ett guld till och med, då är det klart att man tar ut det man har. Det gjorde jag där, säger Öberg och fortsätter:
– Sen var det också en himla stor glädje och stolthet över att ha gjort ett sånt lopp på OS. Jag var väldigt nöjd med min prestation. Jag har gjort mitt absolut bästa. Jag har åkt bra och skjutit 20 träffar. Det är få som tar den chansen och gör det på ett OS. Det var såna känslor och jag var lite halvchockad över att jag hade gjort det.
Föräldrarna Tomas och Viktoria fick snabbt träffa Hanna Öberg efter målgången. Lite senare kunde de posera med en dotter som vunnit OS-guld.
”VAD GÖR DU? DU VINNER!”
Det blir en nervös väntan i målområdet.
– Det var en overklig känsla när man satt där i kuren och väntade på att det skulle bli klart. Det var framför allt (Laura) Dahlmeier som kunde hota. Och när jag ser på hennes sista varv att hon inte kommer att ta in det här... Då blir det helt surrealistiskt.
Och precis efter det kommer scenen med Mona Brorsson där sammanhållningen i det här laget blir så tydlig. Efter alla år, läger och tävlingar tillsammans är Brorsson så glad för kompisens guld.
– Det är en av de sakerna som betydde mycket för mig under och efter OS. Det är inte bara Mona utan alla de andra i laget. Att de verkligen var glada för min skull. Det är nånting som betyder jättemycket för mig. Det tyckte jag verkligen var fint.
När fattade du att du hade vunnit OS-guld?
– När man fick medaljen blev det lite verkligare. Då fanns det nåt att ta på i alla fall, säger Öberg och skrattar.
Hon fortsätter:
– Jag vet inte riktigt. Jag kollade ganska många gånger på loppet när jag hade kommit hem från OS. För det kändes som att om jag kollar på det kanske jag fattar. Men det tog ändå ett litet tag.