För 13 år sedan började de träna skidskytte ihop. Nu har den ena tagit OS-guld.
Anna Magnusson har inga svårigheter att unna barndomskompisen Hanna Öberg framgången. Raka motsatsen.
Tårarna bara rinner och hon har svårt att få fram ord. Hennes egen 37:e-plats kan kvitta för stunden.
– Och jag har inte ens träffat henne än, jag ser ut så här ändå. Men jag känner ju Viktoria och Tomas (Hanna Öbergs föräldrar) jättebra, så jag behövde bara en kram från dem så blev det så här, säger Anna Magnusson.
Hennes egen säsong har varit tuff, och hon startade OS med en förkylning. Nu hittar hon inspiration hos sin guldpolare.
– Det är ju det största man kan vinna. Jag har själv haft en tung säsong och en tuff ingång på mästerskapet. Det har varit tufft för mig och då blir det ett bevis på att det går att lyckas, och att allt är möjligt.
Hon sträcker sig inte riktigt så långt som att hon känner sig delaktig till OS-guldet. Men lite har hon kanske hjälpt till.
– Jag hoppas att jag också ska få vinna någon gång. Men jag tar väl åt mig lite grand, jag har i alla fall varit sparringpartner åt Hanna ganska många pass. (Pyeongchang, TT:s utsända)