Therese Johaug, Ingvild Flugstad Östberg och Heidi Weng dominerar just nu damtävlingen i Tour de ski.
Och på herrsidan är det samma visa. Martin Johnsrud Sundby åker i en klass för sig och jagas av landsmannen Petter Northug samt ytterligare en drös norska åkare.
Norge är totalt överlägsen både när det gäller spets och bredd. Samtidigt har gamla stornationer som Italien och framför allt Tyskland tagit ett steg och hamnat utanför rampljuset.
Det, i sin tur, har gjort att intresset för sporten har blivit lidande.
I Tyskland har tv-tittandet halverats och i länder som exempelvis Polen och Italien sjunker siffrorna konstant.
Norrbottens-Kuriren har träffat Sandra Spitz, Event Coordinator på internationella skidförbundet (Fis), för att ta reda på hur längdskidsporten mår just nu.
– Oroad är kanske ett för starkt ord. Rätt ord är nog försiktighet. Vi behöver vara försiktiga och se till att vi har en fungerande organisation som utvecklar sporten, säger hon till Kuriren.
Det är framför allt utvecklingen i Tyskland som kan vara oroväckande.
När tysken Tobias Angerer tog hem Tour de ski-segern 2007 satt 5,5 miljoner tyskar framför tv-apparaten och följde den sista klättringen upp för Alpe Cermis slalombacke. 5,5 miljoner är rekord.
Under årets upplaga av Tour de ski ligger den genomsnittliga siffran mellan 2 och 2,5 miljoner tv-tittare.
– Tyskland är det viktigaste landet när det handlar om tv- och sponsorintäkter inom längdskidsporten, säger Sandra Spitz och fortsätter:
– Vi vet att det kan vända snabbt. Innan Tysklands storhetstid för ett par år sedan var intresset lite svalare precis som nu. Helt plötsligt vänder det upp igen – det är det vi hoppas på.
I fjol tappade Fis närmare 1,8 miljoner kronor i tyska tv-intäkter.
Dessutom har internationella skidförbundet haft svårare att locka till sig stora sponsorer. De tyska huvudsponsorerna Audi och Viessman är fortfarande på banan. Men för att de ska stanna är längdskidsporten beroende av att fler nationer tar upp kampen mot Norge. Framför allt Tyskland.
– Skidsporten har fortfarande bra stöd. Speciellt från tyskarna, men vi märker att det blir tuffare och tuffare, säger hon.
– Sedan finanskrisen (2007–2008) blev det svårare för alla. Toppnationerna lyckas fortfarande, men de mindre nationer har det tufft – så är det.
Sandra Spitz vill inte använda allt för starka ord från sin mun. Men hon medger att det inte är optimalt när Norge dominerar tävling efter tävling.
– Vi måste ha många nationer som är med och fajtas där uppe. Om en nation dominerar blir det bara långtråkigt i längden. Sen är det inte roligt för Norge att de är så överlägset hela tiden – även där tröttnar sponsorerna om det inte finns några riktiga konkurrenter, säger hon.
Spitz berättar att tv-siffrorna i Norge är kalasbra. Men det går ändå inte att jämföra med antalet i Mellaneuropa.
– I Lenzerheide (etapp 1–3 av Tour de ski) hade vi närmare tre miljoner tyska tv-tittare medan dominanten Norge hade toppsiffror på drygt 1,2 miljoner tittare. Där ser man verkligen skillnad, säger hon och fortsätter:
– I Polen tittar sex miljoner människor på tv när Justyna Kowalczyk åker bra. Men den siffran sjunker nu när hon inte finns med i toppen av världscupen. I Mellaneuropa finns potentialen – i Norden kan intresset inte bli speciellt mycket bättre – framför allt inte i Norge.
Spitz är förhoppningsfull och tror att intresset kommer att stegra framöver.
– Jag hoppas och tror att det vänder snart. Vi jobbar på att göra världscupformatet ännu intressantare för publiken. Exakt hur vi tänker förändra kan jag inte säga. Men det kommer att ske förändringar inom de närmsta åren.
Kan du ge ett exempel?
– Exempelvis tror jag inte att vi kommer att ha speciellt många klassiska lopp i världscupen inom några år.
Något mer du vill tillägga?
– Att Norge har gjort sin hemläxa bra. Deras åkare är förtjänta av sina framgångar.
Norges damtränare Egil Kristiansen:
– Visst är det glädjande att vi når framgångar med Norge. Men jag hoppas att fler länder tar upp kampen med oss, säger han.
– Skidsporten är beroende av tv-avtalen i Tyskland och det är viktigt att det händer något. Vi i Norge välkomnar tuffare konkurrens. I det långa loppet är vi beroende av konkurrensen.