Rikard Grip kommer ner till hotellobbyn på Scandic. Direkt från lunchen, med kaffekoppen i handen.I veckan har han varit på höghöjdsläger i Italien tillsammans med stora delar av landslagstruppen och landade sent på torsdagen. Under fredagsförmiddagen har han övervakat sprintträningen och eftermiddagen är fylld med möten. En normal arbetsdag enligt honom.
33 år gammal och basar över kanske det folkkäraste Sverige kan erbjuda. När han tog över som förbundskapten för skidlandslaget, efter Kalixbon Lars Öberg, blev han också yngst i svensk skidhistoria. Mindre än ett år senare kunde han stoltsera med landets mest framgångsrika OS någonsin.
För det fick han på idrottsgalan ta emot priset som årets ledare och höll ett omtalat tal som till stora delar riktades till hans fru, Jenny (tidigare Hansson) som är född och uppvuxen i Gällivare.
– Jag har en fantastisk fru som är väldigt förstående i det jag gör och som stöttar mig mycket. Det underlättar ju väldigt mycket. När man har det här jobbet är det många saker som man får försaka, men vi har lyckats att hitta ett bra förhållningssätt till det, säger Rikard Grip.
Var det självklart för dig att tacka ja?
– Jag ville vara säker på att jag hade ett förtroende från ledare som skulle vara kvar i organisationen och att jag hade ett stöd från aktiva. När jag fick de svaren så tvivlade jag aldrig, säger han.
En av sakerna som han får försöka är tiden tillsammans med familjen. Under ett år har förbundskaptenen 220–230 dagar då han befinner sig på resande fot.
– Klart att vissa stunder är jobbigare än andra. Sedan är det så att när vi träffades var Jenny fortfarande aktiv och ute och reste mycket, samtidigt som jag var mer på hemmaplan och hade jobb. Nu är det tvärtom.
– Någonstans tror jag vi båda har varit uppväxta med att man har ett lite flackande liv. Det är nog en förklaring till att det har gått så pass bra.
Hur är du som ledare?
– Jag vill få alla att känna att de är betydelsefulla. Jag försöker vara noga och mån att alla ska känna deras betydelse i gruppen. Då tror jag man får ut det mesta ur gruppen.
När de väl får tid över brukar de resa upp till Norrbotten för att besöka Jennys släkt och vänner. Bland annat firades den senaste julen i Gällivare och för ovanligheten skull passade schemat in så bra att de kunde stanna en vecka. Men det finns andra tider som han gillar bättre med länet.
– Rätt tidpunkt är det fantastiskt att vara där. Våren är riktigt fin där uppe, med många fina skiddagar. Ljuset på sommaren är också någonting som kan tilltala.
Ett intresse som han också försöker hinna med under de lediga dagarna är cykling.
– Vi båda kommer ju från konditionsidrotten och det är ju lättare att cykla än att springa (skratt).
– Nä, framför allt är det roligt för att man kommer lite längre och hinner se lite mer än om man springer.
Har det blivit någon cykeltur i Norrbotten?
– Nä, det har inte blivit av faktiskt. Jag brukar inte ha med cykeln dit upp, utan då brukar springskorna vara med istället och springa vid Dundret.
Helgens världscupstävling är den sista innan VM i Falun och Rikard Grip säger att det här är en av få tävlingar under året då reslutatet kommer i andra hand. Det handlar mer om att få en genomkörare innan VM.
Marcus Hellner och Charlotte Kalla är fortfarande de klarast lysande stjärnorna i svensk skidåkning. Rikard Grip tror däremot att det inom en snar framtid kommer komma ännu fler svenska skidåkare av samma klass.
– Underifrån kommer många på bred front. Vi har flera som har varit topp-tio på världscupen och då ökar ju konkurrensen i träningssituationen, vilket gör att vi kommer sparra varandra och det blir en synergieffekt av att vi får folk som åker snabbare och snabbare.
– Utmaningen handlar om att fortsätta att förvalta det material som är på väg fram. Det känns som att vi har många duktiga juniorer och äldre på både herr- och damsidan, som gör sig bra i träning och visar goda resultat. Vi måste fortsätta att göra ett bra jobb i alla led. Det är allt från det vi gör på landslagsnivå till klubbverksamheten.
– Utan klubbarna skulle vi inte ha de förutsättningarna vi har heller. Vi måste bevara den starka tradition som har gjort oss framgångsrika i Sverige. Då kommer vi fortsätta att få nya talanger, men när de talangerna börjar närma sig slutet på juniorstadiet så är det ett viktigt jobb för förbundet, med de träningsgrupper som vi har tillsammans med skidgymnasium och universitet, att ta hand om talangerna och förvalta dem på bästa sätt.
Varför har det kommit fram så många duktiga åkare från Norrbotten de senaste åren?
– De har kanske de två största förebilderna som svensk skidåkning har. Det påverkar säkert. Men framför allt tror jag att det handlar om att klubbarna där uppe gör ett väldigt bra jobb både på barn- och ungdomssidan.
Lyckas det kan det enligt honom bli ett ännu mer framgångsrikt OS än 2014.