Om hennes ögon kan vara svarta ibland efter motgångar i skidspåret, så var det inget mot i dag.
Hon var rasande, och sprang bara rätt igenom den mixade zonen, och in bakom en av de stora stadionbyggnaderna.
Bort från den dystra verkligheten, som innebär att flera av hennes konkurrenter om, låt oss säga den möjliga tredjeplatsen i touren totalt, också fick oväntad hjälp i tidsjakten.
Dit hör inte minst norskan Weng och finskorna Kyllönen och Pärmäkoski som kan gå bra i kommande distanslopp.
Men trots allt. Jag har full förståelse för Tärendötjejens besvikelse och frustratrion.
Det såg ju så bra ut för henne när hon sprang på pigga ben uppför den tunga första backen, upp till ett läge bakom givna heatvinnaren och Tour de Ski-ledaren Ingvild Flugstad Östberg, när det ödesdigra fallet kom i lössnön i utförsbacken där många gick på näsan.
Nu blir det svårt, mycket svårt för Charlotte Kalla, att ta en pallplats i Tour de Ski, men naturligtvis lever ännu hoppet.
Hon hade behövt gå vidare från kvartsfinalen i dagens sprint för att stärka sina aktier.
Genom hela sin karriär har Charlotte Kalla då och då haft lite problem i utförskörningar. Det insåg hon tidigt, och specialtränade periodvis sin utförsteknik som med åren blivit klart bättre.
I dagens sprint kom ändå ett olyckligt fall , när det var som mest olämpligt, men som kanske lite grann får skrivas på hennes heta viljas konto.
Det är lätt att bli lite för ivrig, allrahelst när hon startat så bra som hon gjorde i detta klassiska sprintlopp i Tour de Ski.
Förhoppningsvis kan nu alla duktiga ledare och landslagskamrater få henne att snabbt dränka sorgen och snabbt repa mot inför morgondagens 10 km, klassiskt här i Oberstdorf.
Trots hennes besvikelse direkt efter loppet borde det gå bra med hjälp av alla goda krafter, och då tror jag att Charlotte har en god chans att i morgon göra sitt bästa lopp i årets Tour de Ski.
Jag tar fasta på det positiva, och tyckte mig se en bättre spänst i benen i dag än tidigare, och det kan vara en antydan om en begynnande formförbättring.
De stora svenska glädjeämnena för dagen var Ida Ingemarsdotter och Stina Nilsson, som båda nådde finalen. Tyvärr föll även Stina Nilsson bort sina chanser där.
Banan och föret passade distansåkare, och vad säger ni om att både Martin Johnsrud-Sundby, och framförallt Therese Johaug, gick till final i ett sprintlopp i världscupen.
Det bäddar förstås än mer både för Sundbys och Johaugs slutseger på touren.
Och vilken skön skräll det var att amerikanskan Sophie Caldwell kunde slå in en kil i det norska sprintblocket och vinna en seger som ger eko i skidvärlden.