Solen steker rejält ute på Örnviks hotell och konferens när Ole Jörgen Wold rullar in med sin minibuss fullpackad med rullskidor och utrustning som hör där till. Han är ledare för teamet SkiProAm som under en veckas tid har träningsläger i Luleå. Han har just assisterat de fyra längdskidåkarna teamet som tagit sig till Luleå för att under en veckas tid träna i Luleå.
Ett tag efteråt börjar det rulla in åkare på rullskidor som just avslutat ett fem mil långt pass som gått från Örnvik till Gammelstad via Sunderbyn och Rutvik och sedan tillbaka igen.
Under tiden som de fyra meriterade långloppsåkarna Nina Lintzén, Britta Johansson Nordgren, Solfrid Braathen och Lina Korsgren fyller på vätska berättar han varför han valt att satsa på det första professionella långloppsteamet någonsin som enbart består av kvinnliga idrottare. Det handlar inte bara om det sportsliga utan hela teamet vill se en förändring i hur de kvinnliga idrottarnas förutsättningar ser ut under tävlingarna.
– Den här branschen är ju väldigt dominerad av män och vi tycker att tjejerna alltid kommer i skymundan. Under långloppen startar de alltid tillsammans med herrarna. Då försvinner de bästa tjejerna bland elitmotionärerna. Det vi kämpar för är att tjejerna ska få starta en kvart innan i alla tävlingar för då får de ett eget race och då blir det på lika villkor.
– Som det är nu ligger de runt en hundradeplats totalt bland män. Då kan de till och med ha ”hjälpryttare” som enbart är med för att dra dem. Om du bara har tjejer så kan du inte det och då lever du på dina egna meriter så vi gör ett litet korståg för att tjejerna ska få synas, säger Ole Jörgen Wold.
Träningsveckan i Luleå är den tredje på schemat och den här gången har man fått hjälp av Johanna Ojala, som är tränare i längdskidåkning och studioexpert hos SVT.
Teamet består normalt av fem medlemmar men just den här gången är Sara Lindborg och tränar med det svenska längdskidlandslaget.
Men bland de som tagit sig till träningslägret finns Luleåbon Nina Lintzén som för drygt ett år sedan var på väg att lägga ner sin elitsatsning på grund av tids- och resursbrist.
Manliga skidåkare som ligger på samma nivå som Lintzén kan försörja sig på sin sport. Precis som för de flesta kvinnliga skidåkarna var Lintzén tvungen att ha ett vanligt jobb vid sidan av kombinationen att sköta ett eget team där hon själv var åkare.
Det var en stor anledning till att 35-åringen hade planer på att trappa ner då jobbet sög för mycket tid och energi som istället kunde ha gått till skidåkningen.
– Det blev för omständigt och sedan är det väldigt dyrt, så jag kände att om jag ska åka så här så kommer jag inte längre än vad jag redan har gjort och att det då inte är någon idé att åka runt på de här tävlingarna bara för att åka dem. Jag vill ju åka så bra som möjligt och helst vinna. Men då tänkte jag förra säsongen att nu kanske jag ”ger upp” och bara tävlar på hemmaplan och de långlopp som finns här, säger Nina Lintzén.
Men i Juni fick hon ett telefonsamtal från Wold som erbjöd henne en plats i laget. Hon behövde inte fundera allt för länge innan hon bestämde sig utan hon tackade ja till den möjligheten direkt.
– Jag tvekade inte en sekund. Det var det jag ville göra egentligen, det var bara inte praktiskt möjligt. Det betyder jättemycket att någon vågar börja satsa. Förhoppningsvis är det fler som vill göra det sen också men det är ju ingen annan som gjort det hittills, säger Lintzén.
Teamet startades upp i augusti och satte upp en målsättning som var att laget skulle ta en pallplats i alla tävlingar de ställer upp i. Förra säsongen lyckades man ta sju pallplatser på lika många tävlingar med bland annat en andra- och tredjeplats i Vasaloppet och målet var alltså uppfyllt.
Den här säsongen är målsättningen än högre.
– Nu har vi sagt att vi ska vinna Vasaloppet, det har vi bestämt, skrattar Ole Jörgen Wold.
– Ja, det är bestämt redan så det ska jag väl fixa, säger Lintzén med ett leende.
– Det är ju det största loppet i världen och det som alla vill vinna. Så det vore ju konstigt om man inte vill göra det. Sen är det ju så att eftersom jag blivit trea en gång tidigare så vill jag ju tillbaka dit. Då är jag inte nöjd med en femteplats. Man tränar inte för att bli tvåa utan man tränar ju för att vinna. Sen kanske det inte blir så i alla fall men jag vill ändå känna att jag har gjort allt jag kunnat göra.
Precis som teamets ägare så brinner Lintzén för att långloppen i skidsporten ska bli mer jämställda och hon vill också se en förändring i alla tävlingar med masstarter. Hon menar att en förändring av starttiderna där de kvinnliga deltagarna startar före de manliga vilket skulle leda till mer rättvis tävling.
– Jag tycker att det är en självklarhet i alla lopp. Det är inte rättvist som det är nu och speciellt inte när man har ”hjälpryttare” som är män när man tävlar. Sen har vi inte koll på varandra. När vi är en massa tjejer utspridda bland hundratals gubbar ser man ju inte vart dem man tävlar mot är.
– Det var som i en tävling i Tyskland jag åkte. Jag hade ingen aning om att en tjej gick i mål fem sekunder innan mig för jag såg henne inte. Det var en massa gubbar framför henne och hade jag sett henne så hade jag kunnat spurta om henne men när man inte ser något så har man ingen aning om det är tio eller två som ligger före. Eller hur man ligger till själv, det blir en helt annan tävling.
Skillnader mellan prioriteringar av herr och damklasser skiljer sig även åt när det kommer till den ekonomiska biten. Utanför Örnviks hotell berättar hon om en händelse som väckte stor debatt bland skidåkarna och åskådare efter loppet. Händelsen utspelades i vintras när Lintzén i överlägsen stil vann tävlingen Andörjan i Älvsbyn.
– Då var det 10.000 i prispengar till herrsegraren och 2.000 till damsegraren. Jag brydde mig inte om det själv just då men det var andra som sa att ”Hur kunde ni ge henne 2.000 och honom 10.000 kronor?”. De fick till svar att de inte hade 20.000 att dela ut.
– Men jag menar, finns det 12.000 i prispengar och de hade delat upp det i 6.000 vardera så hade ingen tyckt att det var konstigt. Jag själv brydde mig inte om det men det blev en jättedebatt där för att så många tyckte att det var fel.
– Vi hade ju åkt samma tävling också och jag var inte jättemycket efter herrsegraren. Men det är liksom inte mycket värt.
Sedan Lintzéns team startade upp i fjol har vissa tävlingar beslutat sig för att lyssna på kraven och starttiderna har ändrats på en del håll.
Enligt teamet själva har man även sett en ökning med antalet kvinnliga skidåkare i andra team men man är fortfarande ensam om att ha ett som enbart innehåller kvinnor.
– Jag tror att det kommer bli mer och mer jämställt. Kanske inte under den tiden som jag tävlar men förhoppningsvis kan man jobba vidare med det själv när man slutat så att de som är barn i dag kan ha helt andra förutsättningar, säger Nina Lintzén.
0920/26 29 35