Blicken och fokuset säger allt.
När jag träffade Charlotte Kalla under torsdagseftermiddagen i samband med längdlandslagets pressträff på hotellet Ruka Suites kände jag mig ännu mer övertygad om att den här säsongen kommer att bli något utöver det vanliga.
Visst, år efter år motsvarar och överträffar Charlotte Kalla våra redan högt ställda förväntningar. Hennes medaljsamling på SM, VM och OS är imponerande – minst sagt. Att hon är en av världens bästa skidåkare är det inget snack om.
Däremot har resultaten utanför mästerskapen varit minst sagt blandade genom åren. Tärendös stolthet har bitar som faktiskt fortfarande går att förbättra.
I år har jag en stark känsla av att hon kommer att höja sin lägstanivå och vara bättre än någonsin – betydligt jämnare och oftare där framme som en utmanare om pallplatserna – i varje distanslopp.
Jag kan inte nämna en enda traditionell åkare som på förhand har en betydligt bättre nivå. Tidigare säsonger har jag rankat norskorna Therese Johaug och Marit Björgen ett snäpp högre. Men det gör jag inte längre.
Dopingavstängde Johaug är givetvis helt borträknad och Björgen är fortfarande att räkna med. Men Charlotte Kalla visade redan i vintras att glappet nästintill har raderas ut.
Amerikanskan Jessica Diggins, finskan Krista Pärmäkoski, landslagskollegan Stina Nilsson och norskorna med Heidi Weng och Marit Björgen i spetsen får se upp. Charlotte Kalla kommer att vara livsfarlig i spåren denna säsong. Så är det.
Vad baserar jag mitt resonemang på. Ja, mycket är givetvis resultaten sedan VM i Lahtis – men mycket är ren och skär magkänsla.
Sedan Charlotte Kalla debuterade i världscupen 2006 har jag följt Charlotte Kalla på nära håll som sportreporter och lärt mig känna av en del signaler. Och hon känns tryggare och mer avslappnad än tidigare.
Det är mitt femte besök i Kuusamo under de senaste sju åren och jag har aldrig träffat en så stabil Charlotte Kalla. Blicken, bestämdheten, trycket i stavtagen, spänsten i benen, den enorma energin – allt pekar på ett fantastiskt självförtroende.
Hennes samarbete med tränaren Magnus Ingesson är en annan del. Trots hjärtproblem stod hon där på VM:s prispall vid tre tillfällen i vintras (två silver och ett brons).
Nu har radarparet fått ännu mer tid att slipa på detaljer och samarbete. Det lär också visa sig i skidspåren.
Det enda egentliga frågetecknet jag ställer ett stort sådant kring hennes kapacitet i sprint. Helgens tredagarstour inleds med klassisk sprint och en plats bland de 30 är ett måste. Gärna en semifinalplats. Jag tror hon grejar det – speciellt eftersom den avgörs i klassisk stil.
Marcus Hellner då?
Nä, där ska vi nog vara nöjda om han tar en topp 30-placering i helgen. Han hymlar inte med att premiären inte är prioriterad.
Hans stora mål är OS i Sydkorea och väl där räknar jag med att han är i toppen och fajtas om medaljer. Men under de inledande världscuptävlingarna ska vi nog inte räkna med några stordåd från honom.
Vinter-OS i Pyeongchang är bådas stora mål för säsongen. Och förmodligen den sista gången vi ser länsstjärnorna dra på sig den blågula tävlingsdressen i ett olympiskt spel.
30-åriga Kalla har flaggat för att VM i österrikiska Seefeld 2019 kan bli hennes sista stora mästerskap medan 31-årige Hellner, som fyller 32 på lördag, inte har bestämt sig kring framtiden.
Det känns lite vemodigt att skriva det. Men passa på att njuta kära norrbottningar – det är kanske den sista vintern vi får uppleva Kalla och Hellner skriva idrottshistoria tillsammans.