När sporten träffar Charlotte Kalla har hon redan hunnit genomföra mer än en handfull enskilda intervjuer med svensk media.
Det här är vardagen för 29-åringen från lilla Tärendö i Norrbotten.
22 år har gått sedan Charlotte Kalla inledde sin framgångssaga i skidspåren. Sedan dess har hon utökat sin biografi med kapitel efter kapitel och skrivit in sig som en av Sveriges mest framgångsrika idrottare genom tiderna.
Hon har kort och gott blivit en världsstjärna.
– Jag blir stolt över det på ett sätt, säger hon om stjärnstatusen och fortsätter:
– Men det (kändisskapet) var inte grunden till något när jag började åka skidor som sjuåring. Det var inte det här (all uppmärksamhet) jag ville ha – det var ju skidåkningen jag ville ha.
Men med 5 OS-medaljer, 12 VM-medaljer, 41 SM-medaljer och 61 pallplatser i världscupen är det svårt att leva ett liv i stillhet. Charlotte Kalla har insett att kändisskapet och rampljuset är något hon kommer att få leva med under hela livet.
Det insåg 29-åringen när hon vann stortävlingen Tour de ski säsongen 2007/2008.
– Redan då förstod jag att det här är något jag behöver leva i symbios med, säger hon och blickar ut mot alla journalister som ivrigt väntar på sin intervjutid med henne.
– Media är ju superviktig. Det är viktigt att det finns ett intresse och jag måste se media som en tillgång. Nu ser jag uppmärksamheten som en bra möjlighet att inspirera andra att börja med skidåkning.
Genom åren har Kalla märkt av att intresset för henne som privatperson och skidåkare bara har blivit större. Klimatet har ändrats och varenda offentligt steg analyseras och det skrivs om Kalla oavsett vad som händer.
Självklart är skidorna i fokus – men exempelvis har hennes privatliv också blivit en nationell angelägenhet. Separationen med sambon Anders Svanebo under hösten 2016 är ett konkret exempel. Uppbrottet blev ordentligt uppmärksammat i tidningar, tv, radio och i sociala medier.
– Ja, mediebevakningen har verkligen förändrats genom åren, säger Charlotte Kalla som har fått lära sig hantera det enorma intresset på nästan egen hand.
– Det är jättesvårt att få råd av exempelvis Magdalena Forsberg (före detta skidskyttestjärna) om hur hon hanterade sin karriär. Det var inte alls samma bevakning. Nu är det sociala medier och ni (sportreportrar) behöver skriva, göra rörligt, webbgrejer och stillbilder – rubbet. Jag antar att det är en omställning för både mig och er journalister. Allting förändras och jag får lära mig att hantera nya saker hela tiden.
Men karriärvalet är inget hon ångrar. Hon lever i detta nu ut sin barndomsdröm.
– Jag var aldrig varit speciellt intresserad av att titta på skidor när jag var liten och var faktiskt 13 år när jag såg mitt första mästerskap på tv (2001 i Lahtis). Men redan när jag var nio–tio år drömde jag om att åka i landslaget och tävla i mästerskap, säger hon.
Hennes målmedvetenhet är receptet på framgångssagan enligt huvudpersonen själv.
– Jag har alltid varit väldigt bestämd på det jag har gått inför. Oavsett om det har handlat om skola eller skidåkning så har jag alltid gett allt – hela tiden, säger hon.
Och fortfarande, 29 år gammal, tillåter hon aldrig sig själv att lata sig.
– Jag är alldeles för lojal mot min satsning. Det är på gott och ont att ha den lojaliteten och att jag verkligen vill genomföra det jag tänkt, säger hon och förklarar:
– Det kan vara det som kan stjälpa mig i vissa lägen – belastningen kan bli för mycket. Ibland skulle jag behöva bli bättre på att läsa av kroppen lite bättre.
Just nu tränar Charlotte Kalla för fullt med fokus på OS i februari. De olympiska vinterspelen i Pyeongchang blir hennes tredje, och troligen sista, OS i karriären.
Precis som inför säsongen 2016/2017 sker försäsongsträningen på egen hand utanför den ordinarie landslagstruppen.
– Ett eget upplägg gav så mycket positiva effekter som jag inte hade räknat med, säger hon.
Den senaste vintern slutade med tre VM-medaljer (2 silver och 1 brons) i finska Lahtis. Trots att uppladdningen inte gick som förväntat.
– Jag har haft ett par hinder efter vägen. Jag skadade mig, hade saker som störde mig på det privata planet, hjärtrusningen och mycket förändringar i träningsupplägget.
Att hon ändå nådde framgångar gjorde att hon ville fortsätta gå sin egen väg.
– Det har alltid funnits ett: "Tänk om". Tänk om jag kan genomföra det egna upplägget från maj till november utan att ta några slingriga vägar – vad ska det kunna ge i slutändan?