En bruten stav förstörde citysprinten och den första etappen av Volkswagen Tour för Marcus Hellner i torsdags.
I lördags spurtade Anders Svanebo hem femmilsloppet NSD Classic – och då åkte Hellner in på femteplats.
Därför fick hemmastjärnan gå ut 21 sekunder efter ledande Svanebo i den sista och avgörande deltävlingen.
Distansen: Två och en halv kilometer på platten – och sen en klättring upp för hela Dundret.
Då visade också Marcus Hellner sin klass.
– Det passade bättre det här. Så det var skönt, säger Hellner, som redan innan stigningen hade hämtat in avståndet upp till ledaren.
Sen bara växte och växte avståndet.
– Man är lite orolig, formen verkar gå mycket upp och ner – så jag vågade inte hålla igen något. Utan jag körde det jag hade, säger Hellner.
Sen släpper man väl inte hemmabacken.– Nä, fan. Jag tog för mycket stryk de här dagarna, så nu fick jag ge igen.
Det är ju avslutningen som räknas.– Ja, det passar mig jättebra det här. Så det gynnar mig på så sätt, men det är ändå skönt.
Hur är den här backen att köra?– Det är värre än touren. Den är mycket brantare under längre tid – hela vägen upp. Den är kanske lika lång men den är tuffare på det sättet, säger Hellner, som definitivt tycker att det var värt mödan:
– Det är en häftig avslutning. Det är en grym vy och en sån här dag är fint och skönt att komma upp hit på många sätt.
Tidigare under helgen har Marcus Hellner varit tydlig med att folkfesten är viktigare än hans personliga resultat.
Efter andra raka segern i Volkswagen Tour – han vann även i fjol – står hemmastjärnan fast vid det.
– Det viktigaste är, som jag sa i lördags, att de här tävlingarna finns och att det är så här mycket folk. Jag tycker verkligen att de har lyckats bra med allting. Det är inte världseliten som är här. Det är några av dem men ändå kommer det så mycket folk och det är ett riktigt fint arrangemang och proffsigt gjort. Det känns verkligen som att det är något som kommer att bli större och större, säger Hellner, som nu kan ha tävlat klart för säsongen:
– Jag har börjat ta det lite lugnt redan och tävlar för att det är kul. Vi får se om det blir något mer eller vad jag bestämmer sig för. Jag kommer i alla fall åka skidor så länge det går och försöka ta vara på de här förhållandena. Det är inte på många ställen man har kallsnö i april så enkelt och bra till.
Anders Svanebo, Stockviks SF, slutade tvåa och Karl-Johan Westberg, Borås SK, slutade trea.
På fjärdeplats kom Viktor Brännmark, Piteå Elit.
Han får beskriva upplevelsen med ett ord.
– Haha, jag vet inte. Brant, säger Brännmark och fortsätter:
– Jag trodde inte att det skulle vara så där jättefarligt, men det är tufft. Det var skönt att det blåste.
Sen tillägger han:
– Jag är nöjd med klättringen jag gick ut som sjua och kom i mål som fyra.
Det var ditt första lopp uppför Dundret, var det som du hade förväntat dig?– Jo mer eller mindre. Jag förstod när jag kom i foten av backen och såg den sista branten att det skulle bli jobbigt. Det värsta var när Johan började spurta bakom mig för det känns som om att alla är jättenära dig, men tio meter i backen tar ju 20 sekunder att åka i den här lutningen.
Brännmark fortsätter:
– Jag gick för medalj, men fyra är helt ok. Karl-Johan (Westberg) är stark uppför och jag förstod att det skulle bli tufft.