Tävlingen i Tornedalen, där man simmar från Finland till Sverige och "bakåt i tiden", lockar motionärer från hela världen.
Även från Kaunisvaara.
Sören Nilsson är en av lokala simmarna som har varit frekventast sedan tävlingens start 2011.
– Det har ju exploderat, tävlingen blir ju fulltecknad direkt nu, säger Nilsson som dock har lyckats säkra en plats i en av simningarna som går nu på lördag.
Det var när tävlingen uppmärksammades i brittisk tv som Swim the arctic circle fick sitt stora genomslag i simningsvärlden. Inte minst britter, men även simmare från många andra delar av världen anmäler sig så fort biljetterna släpps. Därför fick Sören Nilsson nöja sig med att simma 2 000 meter i år, tävlingen som går tidigare på eftermiddagen.
Höjdpunkten är midnattsloppet över 3 000 meter som börjar 00.05 finsk tid, det vill säga på söndag, men där man är tillbaka på lördag när man kommer över gränsen till Sverige.
– Det är ju det som är häftigt för turisterna, men det kanske inte är så häftigt för en från Tornedalen, säger Sören Nilsson som ändå gillar tävlingen.
Men Juoksengis tävling i öppet vatten är inte det enda han har anmält sig till i år.
För Sören Nilsson, som har blivit en flitig motionär på äldre dagar, har redan betat av två klassiker den här sommaren: Vätternrundan och Vansbrosimningen.
På Vansbrosimningen simmade 57-åringen lika långt som han brukar göra i badhuset i Pajala ibland: 10 000 meter. Han gjorde det på ungefär fyra timmar.
– Det var på något sätt lättare att göra det i verkligheten än i bassängen. Man har ett mål på ett helt annat sätt, säger han.
Sören Nilsson har alltid rört sig mycket och cyklat som träningsform. Men det dröjde länge innan han började åka runt på tävlingar.
– Det började med cykelvasan, premiäråret 2009. Sen hamnade jag på vasaloppet av en slump som ersättare till en som inte kunde åka. Jag fick hoppa in med en dags varsel.
Och nu tränar han i stort sett varje dag. Ibland simmar han 400 längder i bassängen. Men att det skulle bli just simning som han fastnade för efter cyklingen var långt ifrån självklart.
– Simning gillade jag inte alls som barn. Och nu har jag simmat Vansbrosimningen tio-elva gånger. Det var egentligen bara för att jag hängde med en kollega som gillade att simma.