När vi ska skiljas åt säger Viktor Hedström:
– Ska inte du följa till Göteborg? Vi kan packa ner dig i resväskan.
Han är 18 år och ska åka ner till västkustens huvudstad för att tävla i Special Olympics. Med sig har han, förutom sin pappa Leif, klubbkamraterna Axel Isaksson, 23 år och Kevin Lindmark, 18 år. När vi träffas i Gammelstads Badhus har Kevin redan åkt ner, Viktor och Axel är dock på plats. De har inte träning just idag, men får hoppa i bassängen och simma några längder för att jag ska kunna ta några bilder.
Först bröstsim, sedan ryggsim och så crawl.
Är det jobbigt?
– Ja, lite, säger Viktor.
Jobbigt ja, han brukar vara helt färdig efter simpassen.
– Men det är aldrig tråkigt. Axel Isaksson berättar att det är en härlig känsla att få hoppa i bassängen.
– Det är skönt att ha simningen, det är avslappnande efter en jobbig dag.
Deras tränare och en av länets huvudpersoner inom parasport Lena Revholm står vid bassängkanten och ropar till Viktor och Axel att de ska tänka på formen, ta ordentliga bentag. Reglerna är precis lika stränga som för övriga simmare, de som inte har någon diagnos, simtagen ska ha godkänd form annars blir man diskad. Samtidigt är Special Olympics mer inkluderande än de flesta andra tävlingar för personer med utvecklingsstörning.
– På lördagen kommer alla att få provsimma, de som har liknande tider kommer att hamna i samma grupp och målsättningen är verkligen bredd, säger Lena Revholm.
Runt 900 deltagare är väntade i årets upplaga av Special Olympics nere i Göteborg. Men fokus ligger inte på resultat.
Vad betyder simningen för er?
– Jag har alltid gillat att vara i vattnet. Redan som ganska liten och då jag inte var simkunnig var det nästan omöjligt att få upp mig ur vattnet, säger Viktor Hedström.
Axel Isaksson fyller i:
– Sedan är det såklart för motionens skull. Det är härligt att träna simning för man får röra på sig samtidigt som man har roligt.
I en annan ände av badhuset väntar fyra simmare som för två veckor sedan slog sina personliga rekord så det stod härliga till nere på SM i Sundsvall. Josef Hassan, Elsa Bergbom, Ludwig Rönnbäck och Ludvig Båving hör också till Luleå Simsällskap och deras träning har redan börjat när vi talas vid.
Längtar ni efter att hoppa i?
Ett enhälligt ja.
Men vi hinner ändå prata en stund till. SM i Sundsvall gick utomhus, för första gången någonsin. Det ställde till det för Elsa Bergbom.
– Ja, förutom att det var fruktansvärt kallt att kliva upp i blöta badkläder mellan varje gren så saknades taket.
Elsa simmar enbart ryggsim och när hon simmar i hallen håller hon rutten med hjälp av takbjälkarna. I Sundsvall fanns bara moln.
– Så det var en ny erfarenhet, men jag tror att jag har lärt mig nu till nästa gång.
För Ludvig Båving var det den andra stora tävlingen någonsin och han lyckades persa i alla grenar.
– I 50 och 100 meter frisim, 100 meter ryggsim och 50 meter bröstsim.
Det är inte så länge sedan han hittat simningen och stormtrivs. För hans namne Ludwig Rönnbäck blev det också lyckat.
– Särskilt i 50 meter fjäril. Jag fick till kicken riktigt bra.
Josef Hansson blev utan medalj, men det berodde bara på att det var så få i hans klass.
– Medaljerna är väl inte det viktigaste, det härligaste var att känna att man är på väg mot de mål man har satt upp.