Det är en halvtimme innan torsdagsträffen startar, men i kaminen sprakar redan en inbjudande brasa som sprider värme i skidklubbens stegvis utbyggda stuga.
Nu har man 180 kvadratmeter att röra sig på - och det behövs.
Klockan är ännu inte 18.30, men ljudnivån har stigit i takt med att allt fler barn sparkar av sig snön och kommer in i stugan, i de flesta fall åtföljda av en eller två av sina föräldrar.
- De yngsta har för första året fått samma dräkter som de äldre, det har med identifikation att göra. De är jättemalliga över det, säger Jan Sipola, ordförande i Sävast Ski Team.
Och många barn blir det. Närmare 80 gissar ordföranden på, och nästan lika många föräldrar.
Saft och kaffe
I köket har man blandat flera liter saft och kokar rejält med kaffe, i väntan på att ungdomarna och de vuxna ger sig ut i skidspåren.
Det skojas och skrattas. Barnen lyssnar på vad ordföranden har att säga medan det spritter i kroppen av längtan över att äntligen få ge sig ut.
Till slut är det dags och barnen störtar ut genom dörren, slänger på sig skidorna och tar sig i väg i grupper.
- Vi håller ihop dem åldersklassvis, det är enklast, då kan vi också engagera föräldrarna, säger Jan Sipola.
Fyra nya ledare
Engagerade föräldrar är nämligen en väsentlig del för en ideell förening. I klubben finns totalt 130 ungdomar och juniorer. 37 av dem är sex-åtta år, den ålder då föräldrarna ska följa med på träningarna.
I år har klubben fyra nya ledare i den yngsta gruppen. "Nya" föräldrar får fixa fika och städa stugan efter tisdags- och torsdagsträffarna.
- Vi försöker förstås lura med dem i alla verksamheter, säger Jan Sipola och skrattar.
Bland annat står klubben för en vuxenskidskola varje onsdag, där de ordinarie ledarna ställer upp.
- Vi jobbar mycket med att få med föräldrarna. När de kommer in tar vi en kopp kaffe och sätter oss ned för att berätta om verksamheten, säger Jan Sipola.
"Roligt med gemenskapen"
Anneli Söderholm är relativt ny förälder i klubben. Hennes dotter Emma har precis börjat åka och då hänger mamma Anneli på.
- Det är roligt med gemenskapen och så är det väldigt välorganiserat. Jag åkte jättemycket skidor när jag var yngre så det är roligt med ett gemensamt intresse.
Konrad Hedlund är ny tränare för Järvarna, barn födda 2003, men håller på att hjälpa en betydligt yngre förmåga på med skidorna. Det är yngsta barnet Jonathan Hedlund-Linneruth, tre år.
Strax dyker storasyster Ronja upp. Hon klagar på dåligt glid.
- Jag har vallningsfria skidor, förklarar hon.
Varför är det så roligt att åka skidor?
- Man kan åka i stora backar och så har jag flera kompisar här, säger hon, och berättar att hon fått fler kompisar sedan hon började i skidklubben.
"Ingen toppning"
12-åringarna åker utan stavar, för att träna upp balansen. För de yngre är det mer lek än träning, och vice versa. Åtta av klubbens lite äldre ungdomar satsar riktigt hårt på idrotten och går skidgymnasiet i Älvsbyn och Gällivare.
- Vi har ingen toppning i verksamheten. Vi vinner lika mycket som de andra men kanske inte mer, jag tror bland annat det är därför vi är en så stor klubb. Vi jobbar också mycket med skolorna, hjälper till på friluftsdagarna och arrangerar barnens vasalopp, säger Jan Sipola.
När alla är nöjda med sina rundor fylls klubbstugan igen av stoj och skratt. Föräldrarna hämtar kaffe och barnen ställer sig i kö i väntan på saften.
Ungefär hälften har sin egen mugg hängande i klubbstugan.
- Det är bra för miljön och så är det lite uppfostrande, alla får diska sin egen mugg, säger ordförande Sipola.
Ännu en dag har förflutit för Norrbottens största skidklubb.